Jag har kommit i trotsåldern. Igen. När jag var tonåring gjorde jag uppror mot mina föräldrar och nu trotsar jag gentemot mitt föräldraskap. Eller inte själva föräldraskapet, för jag skulle inte vilja byta bort det för allt i världen, utan vardagslivet.
Fast, och nu skall jag som vanligt fortsätta att krångla till det med att vända och vrida på allting, i själva verket gillar jag vardagen och vill inte fly undan den; bara fylla den med nytt/annat/varierat/rikt/intressant innehåll.
Jag minns inte att jag längtade efter att springa på konserter tre gånger i veckan när barnen var små. Allting har sin tid och nu när de är större finns åter tid över att fylla med vad som faller mig in. Jag är så innerligt glad att jag fortfarande har lust.
Lust att vara spontan, göra utflykter, lära känna nya människor, gå på konsert, teater, resa – you name it. Jag är rik! För rik är den som omges av människor att dela livet med. Det är ju trots allt tillsammans med er som jag vill göra mina revolter.
härligt att ha tiden att känna lust!När barnen är små har man inte tid för sig själv!Många blir så torra ,slutar göra det de gjorde innan de blev föräldrar,och bara lever genom barnen.Så att säga tappar sig själva och sin personlighet på vägen,och blir sittande när barnen är uflugna,bittra på livet..Man har inte roligare än man själv vill!
SvaraRaderaKänner igen mej. Har bara en konsert kvar denna veckan så är jag uppe i tre...
SvaraRadera