In a relationship

Vi fnissade som tonåringar där vi låg med våra mobiler i högsta hugg och ändrade facebook-statusar. Iiihh, pirrigt, alla ens fb-kontakter får veta det samtidigt. Det här är inget man bara byter varje dag. Det finns många statusar att välja mellan men man kan bara ha en ruta ifylld:

Singel - som bortblåst är känslan, visst jag kanske borde vara det ett tag till, hitta mig själv som det så fint heter, bla bla bla... men hallå! Vi homo sapiens är väl ändå värda samhörighet och kärlek. Varför hålla igen när det känns rätt?

Engaged - herre gud, vi har ju nyss mötts :)

Married - se ovan - upphöjt i tio

In a relationship - JA! Tre dejter på tu man hand tog det att bli säker. Först en lång fika, sen en ännu längre caféstund följd av promenad. Jag minns hur jag tänkte: "Det här är nog HAN! Ta det lugnt nu Katrine!" Under tredje dejten gjorde vi en heldagsutflykt med vackraste utsikten och picknickkorg. Den kändes, precis som de andra träffarna, några minuter lång. Luften darrade. Pip.

It's complicated - nej, inte det minsta.

In an open relationship -  borde väl gälla för varje förhållande!

Sen kunde man välja Widowed och Divorced också. Men eftersom jag har levt i synd i alla år, dvs aldrig varit gift, och barnens far tack och lov lever och har hälsan, så är Separated mest sant.

Nu är det alltså offentligt: Katrine Pettersson is In a relationship <3 Mitt i fnisset fylldes jag av en stor, varm och lycklig klump i magen. Känslan bara växer och fortsätter att värma - lyllos mig!

Censur

Just nu händer mycket i mitt liv som är svårt att prata om sådär lite i förbifarten. Egentligen skulle jag vilja skrika ut det, i detalj beskriva hur det känns när han ser på mig; hur luften vibrerar och tiden står stilla när vi träffas! Och mitt i detta pågår vardagen som vanligt - fast i ett nytt skimmer.

Stora skor

Som mor till döttrar har jag i många år tänkt: Guuuud, hur kommer det att kännas när det börjar stå stora skor i hallen!? Nu står de plötsligt där och det känns helt okej. Innifrån rummen hörs gitarrspel och skratt. Jättepjuck trängs med mindre och i hemmet råder närvaro, avskild samvaro och harmoni. Jag känner mig fri!

TÄNK OM

Just nu rusar tiden fram. Åtta veckors ledighet har bytts mot heltidsjobb. Skoluppstart. Hujeda mig - alltid så många pusselbitar som ska falla på plats. Jag har fått en ny dator. Mac. Den är fin och fiffig. Och det är massor att lära sig om den. Jag ska ansöka att få gå en kurs som heter TÄNK OM. Då får man lära sig mycket om hur man använder datorn i jobbet och sen sprida kunskapen vidare. Håll tummarna för att jag kniper en av de attraktiva kursplatserna - tänk om ;)

Hotell i köket

"Jag satt i lobbyn och försökte se ut som om jag inte väntade på Robert". Orden ger en ganska tydlig bild av relationen mellan Patti Smith och Robert Mapplethorpe; hon den väntande kvinnan - han den fria konstnären. Hennes roman Just Kids beskriver deras livslånga kärleksrelation, såväl de ljusa och lätta stunderna som de mörka och svåra. Hon är till en början en ganska undfallande kvinna som formar sina önskningar efter hans behov.

Patti ska dock komma att få en egen karriär. Och som ni alla vet så är hennes stjärna en av de klarast lysande på rocknroll-himlen. Miljöer och människoporträtt är så skickligt snidade att det känns som om jag är med där på Chelsea Hotel i New York och träffar alla kändisar; inte alls dumt sällskap i lurarna när jag pysslar kring här hemma.

Detta är hennes berättelse och jag kan inte låta bli att undra hur samma story hade återgetts, berättad ur hans perspektiv. Den tanken tar jag med mig till nästa träff med bokgänget, för då är det denna bok som ska avhandlas.

Dripp-dropp

Frisk regnluft tränger in genom mitt öppna sovrumsfönster. Kanske dammråttorna får sig en omgång trots allt. Men jag dröjer mig kvar. Jag ska aktivera dagen, idag också, men jag startar mjukt, så mjukt. Och jag är fortfarande tagen efter Susannes Biers film Hämnden som jag såg igår. Ensam. Så många som jag älskar och ändå ensam. Ibland.

Håller på att lära mig att vara med bara mig själv. Herre gud! Jag är en social varelse! Behöver andra! Ett år sedan han flyttade, 1 augusti, ännu lite längre sedan separationen. Härligt. Fritt. Så rätt beslut! Ändå svårmodigt och reflekterande. Det är en annan jag. En starkare. Ser på saker, vänder och vrider på dem, funderar: Jahaa, det är såhär det förhåller sig! Just nu. Och tycker det är rätt okej. Också. Oftast.

Jag lyssnar till smattret och låter det ackompanjera mitt sinne ett slag. Tänker: Det kanske är bra.

Också familj

"Du kan få bli min faster" sade hans söta dotter när jag berättade att jag inte hade någon egen familj att vara med just idag. Jag sa att det ville jag gärna och hon sippade lugnt vidare på sin islatte. Sen anslöt hans vackra fru sig till fikastunden och därefter strosade vi vidare till torget där vi såg en supershow med Tumbling Cirkus.

Vad är en familj? Förutom dem man har blodsband till, måste det väl vara dem man känner sig hemma med? Jag tackar för en fin kväll!

Praha confusion

Sex dagar i Prag och jag hann förstås med några missöden. Det började med att jag höll på att missa min flight; "boarding completed" pustade pumps-pinglan vid gaten i den raspiga micken i samma sekund jag gick igenom. Ombord på planet satt Eva och flinade stort. Hon hade trott att hon var sen.

Hela resan hade jag ett blött skavsår på foten och vatten i knäna. Det löste vi med att hälla i oss mer vätska. Ölen var billigare än kaffet. Sen regnade det alldels förskräckligt mycket en dag. Min medhavda paraply var paj på tre ställen. Detta lilla problem avhjälptes med många mumsiga cappuccinos i sköna fotöljer på Starbucks. Därinnifrån njöt vi av dripp-droppet.

En dag längtade vi extra mycket efter våra barn. Det var nog till följd av regnandet. Också det gick att råda bot på. För då kom en kompis och hämtade oss och vi åke och hälsade på honom och hans familj som bor drygt tre mil öster om stan - i en idyll. Gott att se!

Annars var det gott flyt mest hela tiden. Självklart såg vi Pragborgen, Karlsbron och det astronomiska uret på torget. För säkerhets skull gjorde jag resan extra minnesrik genom att glömma min handväska i taxin på flygplatsen. Inte undra på att man behöver svalka sina nerver ibland - prost!