SJ, SJ gamle vän

Har du försökt boka biljett med SJ på sistone? Ska du ha; sittplats, ståplats, slåplats? Behöver du boka av, boka på, röka på? Vill du betala mycket lite eller inte alls för din jä-a bokning gick inte igenom!

Jag kommer att göra ett tillägg i mitt CV: ”Mycket goda kunskaper i SJ biljettbokning”. Man kanske kan utveckla meriten till en fristående kurs på högskolan: ”Statens järnvägar – bokningsteknik, 30 poäng”. Jag vet en konduktör som alltid är mycket hjälpsam och som säkert kan gästföreläsa. Han arbetar på Öresundstågen mellan Malmö och Göteborg.

En resa jag gjorde härförleden skall jag sent glömma. Nöden kallade och jag fick uppsöka ett av de handikappvänliga båsen utmed rälsen. Väl inne fanns där två identiska, kvadratformade knappar. Med den ena stängde jag och dörren låstes därmed i samma veva. Den andra vågade jag inte röra för då kanske herr konduktör skulle komma rusande och tro att larmet betydde att jag var i fara, hade hjärtstillestånd och behövde hjärt- och lungräddning.

Den extremt vida öppningen slöts mycket långsamt, säkert för att en rullstol skulle kunna hinna in. Innan den var stängd hann jag tänka att det var skönt att jag bara behövde göra ettan för om jag gjorde tvåan skulle det säkert plumsa och höras ut. Människor stod nämligen med ansiktet 20cm från toadörren och samtliga sittplatser var tagna. Från dessa hade man också mycket god sikt åt toahållet till (hur man nu kan få för sig att konstruera en vagn så).

Jag gjorde det jag skulle och drog upp byxorna. Nästan. Just när de rundade min nätta lilla stjärt och hela magen var bar, eftersom jag höll fast tröjan med hakan så att jag skulle se att knäppa bättre, öppnades dörren. Om den gick långsamt första gången så gick den tio gånger långsammare nu.

Framför mig stod nu konduktören med sjuttioelva personer omkring sig. Blickarna jag mötte visade en blandning av chock, medlidande och förtjusning. Nu såg konduktören sin chans att visa hur duktig han var. ”Nämen hoppsan! Kom så ska jag visa dig hur man stänger dörren!” sa han roat. Sen vände han sig ut mot sin publik, tittade åt alla håll så att alla säkert var med, och föklarade ljudligt: ”Nu ska jag bara visa den här damen hur man gör på toaletten!”

Jag bjöds på privat genomgång i öppning, stängning och låsning. ”Du vet, den här andra knappen skall egentligen ha en symbol med en nyckel, men den har skavts bort, förstår du.” En lätt tryckning på nödknappen och vips tändes en röd liten lampa. ”NU är vi inlåsta!” sa han och flinade upp sig. Det kändes som vi var på toan i trekvart. Blickarna jag fick när jag gick ut, arm i arm med konduktören, finns det inga ord som kan beskriva. Jag minns hur munnarna hade stelnade leenden på läpparna och hur min räddare njöt av uppmärksamheten.

Fortsättningskursen ska heta: ”Säkra toalettbesök på SJ:s tåg, 30 poäng”. Och min bokning? Jag vet precis hur man gör men det blir bil denna gången så jag kan gasa själv.