Inför det nya

Just hemkommen från några dagar i Götet; samvaro, närvaro, kultur. Tar hjälp av Sophie Calle (Hasselbladspriset 2010) inför nya året: "New Year's resolution: No lying. No biting."

Kul tur

Gör en tur. Den är kul. Ett och att. Ditt och datt.
~o~o~o~o~o~o~
polis, polis överallt, myllret sväller över min småstads-själ
bort bort; majorna-lugn-och-ro-fika
också ett slags hemma
mat-lagar; prat-i-timmar-samvarar
~o~o~o~o~o~o~
frukosterar, kultur-planerar
Hasselblad center: Sophie Calle - my, my, tummen upp
Dubliners: öl och mat och mera prat, timmar går i väldig fart
filmen Cornelis - äntligen, Roskilde 1987 rör vid mina minnen
satt på dass, tappa pass
åter i värmen, tea for two
~o~o~o~o~o~o~
kryper ihop en stund med min bok
ikväll går vi till Pustervik, Simon spelar

Fri - that's me

Att plötsligt kunna göra vad man vill, när man vill och med vem man vill. Wow liksom! Självklart har jag alltid haft frihet att välja, men nu är det färre saker att försaka varje gång jag gör ett val. När barnen var små fick ett gigantiskt pussel läggas om jag skulle vara borta en vecka. Hänsyn till en partner med andra mål och prioriteringar än jag hämmande mig mer än jag förut har förstått.

Nu kan jag dra iväg närhelst jag har lust (om jag är ledig från jobbet förstås). Faktum är att det var en hårsmån från en sista-minuten-resa alldeles nyss. Jag kände mig fantastiskt fri för en stund när jag googlade bland annonserna. Och det bästa av allt, vet du vad det är? Det är att ögonblicket av total jag-gör-vad-som-faller-mig-in-lycka är viktigare än själva resan. Så Tunisien för 1999kr får vara denna gång. 17 grader verkar ändå lite fesljummet.

Frostig, frisk & fräsch

 Foto: Inger Eliasson

Min vän Åke

Han håller på att tyna bort nu, min vän Åke. Han ringer inte längre. Och jag har dåligt samvete att jag inte är där oftare. Det är plågsamt varje gång vi möts. Han kände igen mig,  tog genast min hand och släppte den inte på hela tiden. Han ligger bara i sin säng; blöja, kissflaska, flytande föda. Men det luktade fräscht i rummet och han verkade nyduschad. Skönt! Det har alltid varit viktigt för honom att se proper ut.

Fast han är så gammal och skruttig så får han nåt spjuveraktigt i blicken då och då. Han sa till exempel att han just hade varit ute och svirat och att kvinnorna var efterhängsna. Jag sa att blomman han fick inte var en flirt men att jag älskar honom ändå. Då kramade han handen extra hårt. Sen sa han: "Du är inte fri som fågeln Katrine. Du kan inte hålla dig borta från kärleken ens om du försöker."

I kramen höll vi länge, länge och han kysste mig på munnen, eller hade tänkt det om jag inte hade vänt kinden till. Kunde han inte ha fått en puss på munnen? Jag vet inte. Det kändes för intimt. Tårarna kom, det såg jag och jag grät när jag gick därifrån. Åke, du är så ensam. Och det gör ont i mig. Kramar dig ännu!

Tidigare inlägg: http://elkatrino.blogspot.com/2010/01/ake.html

Dan före dopparedan

Och jag vaknar nu. Vid 7. Why? Lyssnar lite på Cohen: "The beast won't go to sleep" sjunger han i "I'm your Man". Ryser. Så är det, ibland väcks jag av mina tankar. De är längtiga, rosiga, och varma. Ska försköka tänka lite på julen också. Stress? Nä, vägrar. Småpul, spela julskiva och komma i stämning? Ja tack!

Tack bra

Ibland är det roligare att läsa om när folk gör bort sig eller är lite misslyckade, I know! Man känner sig liksom mindre ensam med sina knasiga tankar och galna påfund då. Jag är ledsen att göra dig besviken, men allt är himla fint just nu. Drogen heter "leva!" You should try it sometime :) Fast, vi gör ju det hela tiden. Mellan alla "ups and downs" finns annars ofta en massa "in betweens" som tenderar att ta över. Men nu är det alltså mest upp. Hoppas du känner igen den känslan också.

Dagens uppåt-tjack:
- fortfarande euforisk efter konserten igår
- lång sovmorgon
- mycket fin skolavslutning i kyrkan
- lunchfika på stan med Matilda
- promenad i glittrande urskön vinter
- på väg till "snövit" för fika
- leva lite till

T.S.O.O.L.

Suck vad bra det var! Inramning: magisk fullmånsnatt och vackert gnistrande snökristall. Det känns gott inuti. Förresten: Har jag sagt att jag gillar Ebbot? ;)

Ebbot is coming to town

Färga utväxt, fila naglar, fixa bryn - snajs me najs. Nu kanske du tror att jag ska på konsert eller så. Jag ser det mer som att jag ska träffa Ebbot - the one and only -  Lundberg.

Skål!

Nu jävlar blir det whisky. De sista basiluskerna ska dö! Te och macka. Avvaktan. Inget. Se upp där nere, nu kommer den!

Ynkepynk

Vaknade utvilad och på alerten igår tisdag, trampade mig genom snödrivorna till jobbet, gled in och började bedöma uppsatser för glatta livet. "Fika! Mmmm, de är varma fortfarande" säger kontorsgrannen medan han klämmer på en lussebulle. Jag slår upp en kopp kaffe. Den slinker ner av vana men bakverken lockar inte.

Fortsätter i rättningshögen, känner mig konstig, börjar må illa. Genomför ett möte vid elva, känner mig kymig, börjar bli spyfärdig. Fattar ett snabbt beslut och rafsar ner några instruktioner om tisdagens och onsdagen lektioner på en post it-lapp, sticker den i näven på rektorn och skyndar mig hem.

Tänderna skallrar, ligger under dubbla täcken när klockan är tolv, magen krampar, så fort jag rör mig det minsta vill jag upp och spy, huvudet håller på att sprängas i bitar. Klockan åtta vaknar jag, fattar knappt var jag är. Försöker kolla lite på tv, det gör ont i ögonen. Somnar snart igen, sover elva timmar till.

Huva! Nu har jag i alla fall varit vaken i några timmar. Springer fram och tillbaks på toa, om vi nu ska prata skit. Jag kan inte minnas när jag var hemma från jobbet senast. Jag tänker på allt eleverna har förberett och jag tänker på mina barn som har julshow ikväll med gympan. Det kanske är deras sista... nä, nu bölar jag!

I nuet

Att skapa dagen medan den pågår
Vandra i vacker vinter; stros i strålande sol
Rosiga kinder
Fästningen, majestätiskt snygg - trygg
Havets mäktiga driv - livgiv
Cappuccino innan vi går; nån bryr sig hur jag mår

Å sen, ett fyllt hem
Syrrans lilla Elsa, fem:
- Mamma! Kan inte du och pappa gifta er imorgon?
- Nä, det går inte.
- Nähä, jobbar du eller?

Här och nu! Det är de bra på de små.
Så rikt mitt liv; en smula saknad ändå.

Julkalendern

Den här tiden på året är jag nostalgisk och vill återskapa lite av känslan jag hade som barn. Mina tjejer kollar knappt på julkalendern alls. De har vuxit från det lite. Om de brås på mig så är det bara tillfälligt.  Det räcker att jag tänker "götapetter" så ser jag Teskedsgumman (1976) framför mig och blir sju år i själen för en stund. Spänning, oro och förväntan när gumman plötsligt krymper - minns det som igår (ahh, kanske inte riktigt igår, men det lät bra). Här ett klipp från tv-serien (1973): Oförglömliga Birgitta Andersson

Årets julkalender Gyllene Knorren började stämningsfullt och verkade först vara riktigt mysig. Nu när hälften av avsnitten har gått så är jag besviken. Den går på tomgång. Handlingen har kört fast fullständigt. De springer mest omkring på ett hotell och snackar om problem med ekonomi. Hallå! Det är för barn. Var är mystiken?

Tacka vet jag Mysteriet på Greveholm (1996). När den gick så hade jag förvisso barn, men Matilda var drygt två och ett halvt och Frida ett par månader, så det var mer mysa i soffan än följa en handling för deras del. Men mamman kollade gärna! Den har alla nödvändiga delar; rolig handling, knäppa vuxna, smarta barn, spöken och förvandling. Greveholm intro

Min all time favourite är Trolltider (1979). Jag och syrran hade LP:n och kunde varenda stavelse utantill. Underbara rolltolkningar av Eva Rydberg och Birgitta Andersson (igen): http://www.youtube.com/watch?v=K559aQhjA0o&feature=related

Öppet hus på PS

Glass i stora lass

Fröken får fin frisyr

Farliga grejer

Naturvetenskapliga programmet is tha shit!

Imagine

Tänker på Lennon, på allt han gjorde, allt han har betytt - betyder.
All we need is love.

Kramar ur det sista ur helgen

Söndag kl 14 =SALSA
Här dansar jag och Guillermo från salsakurs.se. Nu sitter grundstegen. (Ursäkta om du får vrida på huvudet; jag vet inte hur man roterar film.)

Söndag vid 16.30-tiden =  luciakröning på torget
Stämningsfullt snöfall och jag är gråtmild och endorfinboostad från salsan.

Söndag omkring 17.30 = min vana trogen, minst en snöängel om året. "Kära lilla krumilur, jag vill aldrig bliva stur."

PS. Har jag sagt att jag gillar salsa? ;)

Flykt

Tryggt och tryckt är inte samma sak. Allt praktiskt må fungera utmärkt, men det är dags att dra när kommunikation tenderar att ha syrlig underton. Färdigflytt. Luften är lätt att andas.

Degchock

Är nästan i chock, men nu finns det lussiar hos mig. Jag är inte husligheten personifierad direkt; slabbar, skvätter och mjölar ner. Nu ska jag ta med mig degskrapan in i duschen. Tjo!

Perfektionist - trist

Det tilltalar inte när du är så jävla trevlig hela tiden! Var du istället. Vem fan vill ha överkäck perfektionism? Vad ska du göra när ytan krackelerar? Vanliga människor med fel och brister tack!

Shoes on

Jaha, då var det bara att gå hem och leta fram salsa-skorna. Tjo!

Lust och längtan

Slutade tidigt idag. Ska passa på och mysläsa lite i Bob Hanssons blogg. Han får mig att tänka bra om min längtan och allas vårt varande: "Det är inte den andra det är du som påbörjar och upprätthåller älskandet, inte bara i din parrelation, men i varje jävla relation. Också i relationen till själva livet, att välja det man har lust att välja, just för att man kommer göra det så mycket bättre. Att bejaka ens egen lust kan felaktigt tyckas självupptaget, men det gagnar världen." Tack Bob, jag väljer att ha lust!

Men det är inte helt enkelt att våga visa att lusten pockar på. Ofta försöker jag verka lite lagom intesserad, också när jag är våldsamt nyfiken. Varför då liksom? Riskerar man inte att guldkornen rinner ur händerna då? En del tycks tro att man höjer sitt värde genom att spela svår. Jag är tveksam. Vi människor verkar vara rädda att den andre ska backa om uppvaktningen blir intensiv, som om man hade nåt att förlora på att försöka. Också jag tänker så, även om jag egentligen är en hörs-gärna-tre-gånger-om-dan-människa. Moment 22. Det händer att jag får tvivel och tappar intresset när den andre är stillsam i sin kommunikation. It takes two to tango. Som sagt, inte är det enkelt.

Hittade en annan blogg som också handlar om lust och längtan fast ur en annan vinkel än Bobs. Tre unga Malmötjejer ligger bakom. Enjoy Fittan också!

En glöggares försvarstal

Nu vill inte jag att du ska tro att jag alltid är så förbaskat lyckad hela tiden, att jag aldrig känner mig låg, eller har några motgångar. Just i skrivande stund är jag exempelvis en ganska misslyckad människa. Mitt favvopass på friskis börjar klockan sju men istället för att svida om så värmer jag mig en mugg starkvinsglögg - med svansen mellan benen. Alltså, jag har svansen mellan benen, inte glöggen. Okej, den viftar litegrann, för glögg är förbaskat gott när man är lite frusen och småhungrig.

Så himla dumt är det inte att hålla sig inne för jag tycker faktiskt att det är lite för kallt att cykla i det här vädret. Det kan rentav vara hälsovådligt att utsätta en nybastad knopp för såhär extrem kyla. Och basta efter träningen måste jag göra. Bilen tar jag inte fram ur garaget för nån futtig kilometer. Dessutom är det svårt att få parkering för det är så många latmaskar som inte orkar cykla till träningen som slåss om rutorna. Nä, jag trivs bäst här, i min soffa, i doften av ingefära, kanel och nejlika. Och snart kommer julkalendern. Skål!