Det där lilla extra

Vad jag ser hos min pojkvän är att han fångar dagen, tycker om att ha roligt, vill ha fred på jorden samt tycker om musik som han gillar. He is so special!

Röj

Samma scenario som igår: en trött fröken blickar ut över gråskalan från ett klassrum. Idag befinner jag mig i andra änden av skolan: "Er röst ska nu komma från en annan del av rummet", typ. Ögonen går nästan i kors men jag ger mig inte; jag ska bedöma sju elevtexter till innan jag får gå hem.  Sen blir det till att ladda om. Pigg ska jag bli. Gå från ro till röj - för det är salsakväll.

Ro

Jag ser ut över gråvädret från klassrummet, dagens sista gäng har gått, frånvaron är ifylld och jag planerar morgondagens nya pass och tänker att det blir okej med te, raggisar och stearinljus denna afton - rororo, jag söker skapa ro för att orka denna mörka höstperiod.

Bosse

Idag vill jag inte just något annat än att hedra minnet av en vän. Han var smartare än de flesta, hade svart humor som få och var en sällsynt fantastisk skribent! Vila i frid käre Bosse!
Detta är hans blogg: Bitterljuvt
Hans tidigare: Bos Bittra Betraktelser

Out of reach

åkt på weekend idag
busigt och bra
han och jag

Vilavilavila

Igår skrev jag att jag skulle slappaslappaslappa och nu ska jag just lägga mig och vila en stund, ta en power nap, ladda batterierna och allt vad det nu heter. Kärt barn har många namn. Nu kanske du tror att jag inte gör annat än tar det lugnt. Det är både sant och falskt. Vila är en av mina bättre grenar. Men oftast tar jag det lugnt med sikte på något aktivt senare; en hektiskt arbetsdag, en festkväll, eller som nu, salsakurs om några timmar.

Fast jag kan inte minnas att jag höll på att vila mig i form i denna utsträckning förr. Fanns ens tanken på att man kunde gå och lägga sig en stund mitt på dagen när man var i 20-årsåldern? Inte vad jag minns. Och när barnen var små fanns inte ringaste chans till snabb-rekreation på detta vis. Frågan är om det är en modern företeelse som de flesta anammar nuförtiden, eller är det helt krasst ett teckan på tidigt åldrande?

Skit samma vilket, gött ska det bli! Natti, natti på en stund.

Slappartag

Här ligger slapparjag och päser mol allena. Jag inser att det var länge sedan. Det är inget jag har saknat, men jag märker ändå att det är rätt gött att kura upp sig i soffan, med me, myself and I som enda sällskap, samt en skål nötter och en kopp rykande hett rooibos därtill. Slappa, slappa, slappa!

Pappa

Undra om det var en lika vacker höstdag när han föddes för 70 år sedan. När han dog var det snö. Den hade börjat frigöra sig från iskristallernas grepp och det var vått och svårt att gå till platsen. En vacker dunge. Kanske skulle vitsippor snart blomma där. Kanske växer min narcissus upp varje vår. Jag vet inte, jag åkte aldrig dit igen.

Höstmarknad

Vilken vacker höstdag!  Det blev en härlig promenad med ett stopp på brorsbarnens skola. Där handlades varmkorv, kaffe och några prylar.

Man kunde köpa dåpade masvallos

Jag kom hem med ett uppläggningsfat och en skål, JIE of Sweden

och denna skapelse från Upsala-Ekeby

De rosa molnen

Så flåsar verkligheten mig i nacken till sist. Jobb, barn, hem, vänner och kärlek - alla de viktiga bitarna finns i mitt pussel. Men hur sjutton fördelar man tid och fokus? Natten mellan fredag och lördag höll jag på att slå knut på mig själv.

Veckans alla deadlines fick mig att jobba i stort sett utan några raster. Ambitiösa elever stod på rad och ville ställa frågor, skriva ut material eller bara snacka en stund. Möten. Mejl. Kollegieprat.

Hemma riggades för yngsta dotterns 15-årskalas i fredags. Underbart roligt! Men hur hinna? Jag snabbsanerade hemmet mellan två lektioner och stresstrampade till stan för en köpetårta. Gästerna kom. Vi åt och skålade. Hon strålade. Jag kände mig glad.

Muntert var också en kompis-stund på stan. Jag vill verkligen hinna med vännerna också! Hujeda-mig-mycket folk var det förvisso. Men vi var tappra, gjorde några inköp och belönade oss med mumsig Mignonfika - cappuccino och räkmacka - rekommenderas.

När jag obarmhärtigt väcktes till verkligheten om natten, fanns han där och fångade upp, höll om och talade sans. Det är inte fel att vilja mycket, men jag behöver bli bättre på att prioritera. Jag klev ner från de rosa molnen och fann mig omsluten av en trygg kärleksfull famn och en massa klokskap.

Sovsprattsång

Jag var oändligt trött i morse. Men jag tvingade mig plikttroget ur sängvärmen och bort från rofyllda andetag som dröjde sig kvar. Hela dagen kände jag mig pömsig, ville bara sträcka ut, ställa in, somna om. När jag så småningom kom hem, segade jag mig igenom matlagnings-och-ringa-några-samtals-måsten. Och när stunden så äntligen kom, ville sig sömnen inte. Seså Susse-Sultan, strö sand och spisa sovsång!