Bara vara

Nu blir det säkert skottpengar på mig: Jag tycker det är skönt med regn. Regn och regn förresten – varannan minut är det sol och varannan faller katter och hundar ner från skyn. Idag ska jag försöka att bara vara. Det är inte det lättaste. Jag har varit ledig sen i mitten på juni och börjar jobba på måndag. Rastlöshet är mitt mellannamn.

Jag har alltså inget planerat idag. Ändå drar jag mig för att skicka iväg ett sms i stil med: ”Idag skulle det kanske passa med en fika. Hur ser det ut för dig?” Tänk om jag inte känner för att sörpla kaffe på café när svaret kommer. Ponera att jag är inne i en annan skön tanke, ett spår som jag har börjat följa. Men å andra sidan; När ville jag inte fika på stan senast?

Ett annat tecken på rastlöshet är att jag satte tvättmaskinen på kortprogram fast hela dagen är ett oskrivet ark. Jag kan ju spara in en kvart och vem vet, just den kvarten kanske kommer att användas till kantarelljakt eller nåt annat kul.

Nu är i alla fall morgonkaffet i koppen slut. Regnet vilar i molnen en stund. Tvättmaskinen har stannat. Och jag, jag har fått ett sms. Dags att bege sig för att upptäcka världen utanför igen månntro?