När jag arbetade som frisör så tyckte jag att lärare var ett udda pack. De hade inget riktigt jobb som vi hantverkare. Flumhjärnor. Fragmentariska figurer som rent fysiskt satt i kundstolen men hade uppmärksamheten på helt annat håll. De lät bra, talade fint, var vänliga men verkade helt väck.
Nu när jag har några år i läraryrket så vill jag bara... ööhhhhh, var va jag nånstans? Jo, jag kan intyga att mina tidigare iakttagelser... Ähhhhh... Tack så mycket! Det blir bra så hår. Vi ses om några sommarveckor veckor när hjärncellerna har vuxit ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar