Nätdäjtig

Jag slängde aldrig min profil på Mötesplatsen, jag UPPDATERADE den. Det är osant många singlar därute. Om du vill ha någon, och inte är så noga med att ha äkta känslor för honom/henne, så kan du säkert fixa en partner på direkten. På tre veckor har 886 personer besökt min profil. Ingen av dem känns som den rätte. Hur skulle han kunna göra det? Det är ju bara ord och bilder på en skärm. Faktum är att det inte ens pirrar, ens ett litet uns faktiskt. Jag tror inte riktig på den här metoden. Men det är ingen skada skedd i att hålla ett halvt öga öppet. Ikväll ändrade jag alltså min presentation. Vågad kanske, men den som inte fattar humorn är ändå inget för mig. Så här blev det:

Snygg, smart singel med pengar på banken söker någon att skämma bort. Överdrifter förstås, i syfte att fånga ditt intresse, om jag skall vara ärlig. Om jag är smart beror naturligvis på vem man jämför med och skönhet ligger ju i betraktarens ögon.

Jag är en helt vanlig tjej mitt i livet som uppskattar människor med humor och omtanke om andra. Jag gillar att se nysyner och göra spontana grejer.

Jag mår bra av att röra mig till musik, utbyta tankar och idéer samt spendera tid med döttrarna. Kulturella upplevelser av olika slag förgyller också, after work och fika på stan likaså. Två minuter på cykel och jag är nere vid havet - livskvalité enligt mig.

Jag ogillar kliande myggbett, när det är tomt i kylen samtidigt som alla är hungriga, sverigedemokrater, folk som tenderar att ogilla saker i tid och otid ;)

Kompisar från förr

Det blev en härlig fredag med muntra kvinnor. Vilka minnen, vilka berättelser, vilken spännande vardag vi har. Jag speglar mig själv i deras ögon, tänker, jag är helt ok. Jag låter mig inspireras av deras liv, tänker, vad fina människor jag känner.

När vi var si-så-där tjugo så spelade vi volleyboll på flickskolan varje lördag mellan två och fyra. Ibland var vi fyra pers, ibland tjugofyra. Det var alltid väldigt kul! En gång ramlade jag på två tågluffande tjejer från Schweitz. De reste under lågsäsong och hittade inget vandrarhem. Som den backpacker jag var, såg jag det som mitt kall att låta dem övernatta hemma hos mig. "Men då får ni följa med och spela volleyboll först". Det visade sig att den ena tjejen spelade i landslaget. Det blev en vild natt. Hela gänget hängde ju med hem till mig för där fanns ju nya spännande människor - förskrämda, ordentliga töser som förmodligen var livrädda för att vi skulle sticka en knarkspruta i dem. För vi lyssnade ju på konstig musik, killarna hade långt hår och pannband, och vissa hade till och med tatueringar och ring i örat. Hu, så fruktansvärt!

Inte sällan gick vi till Solo för att ta en öl direkt efter volleybollen. En öl, kunde lätt bli två, som blev tre... ooops, när finklädda människor kom för att äta fin-middag, var det bäst att vingla hem och piffa till sig inför kvällen. Det tog ofta evigheter att göra sig iordning. Vi kunde dela en flaska vin, sitta invirade i handukarna efter duschen och bara babbla. En gång när jag och en tjej, efter en mängd avhandlade samtalsämnen, till slut skulle sätta på lite mascara och dra ut på korgen så började vi gapskratta när vi såg att klockan hade hunnit bli tre och krogen var stängd.

Vi var experter på att leva här och nu, detta kreativa gäng, fullt av godhjärtade, vidsynta och nyfikna människor. Det är oändligt värdefullt att ha härliga minnen att dela med kompisar från förr.

Stormigt

Jag visste det! Knappt har man hunnit bli fri från den ena när nästa tar vid. Men denna gång ska jag inte falla till föga. Avstånd och avhållsamhet är min strategi. Ja, jo, några oskyldiga möten, kanske en promenad, låta sig omslutas en stund, lite rufs i håret. Nån gång. Eller förresten, håll dig på din kant.

Så brötar det plötsligt utanför sovrummet! Det är väl grannen jag hör? Men så, ljudet igen! Dra på trissor, det är verkligen nån som smyger på mig där ute. Han är inte klok som har tagit sig hit mitt i natten. Inte utan att hans framfart får mig att känna mig speciell ikväll. Lite småmysigt är det allt - att lyssna på herr storm när han drar förbi.

Sprallig

Jepp, så var man igång igen! Kanske inte på max, men pigg, definitivt pigg. Det ska erkännas att jag blir lite orolig när jag inte orkar ta mig för så mycket, som i förra veckan. Ändå har jag ett slags outtalat mål att inte måsta hitta på en massa hela tiden, utan njuta mer och oftare av nuet. Det är väl lika bra att man lär sig uppskatta de små nyanserna? Livet består ju trots allt av väldigt mycket vardag. Denna alldeles vanliga onsdag skall rundas av med ett skojigt danspass på Friskis och Svettis. Jag är pepp!

Lugn

Att man ska behöva bli fyrtioettochetthalvt för att få lite ro i kroppen. Jag är i shocktillstånd. Valde jag verkligen bort en klubbspelning på Valen OCH en salsafest i Halmstad för att sitta ensam i soffan en lördagskväll? Svar ja!

Är det på väg utför? Tantvarning? Stagnation? Nej! Jag behövde helt enkelt komma ikapp med mig själv. Förvisso var jag lite medtagen efter veckans virus, men för några månader sedan hade inte det hindrat mig från att sätta klackarna i taket. Framåt, bortåt, snabbare, högre, mer...

Jag berättade för en klok vän om min förvåning över valet att stanna hemma, att jag inte riktigt kände igen mig själv. Hon sa lugnt och insiktsfullt: "Du har inget att fly bort från hemma längre". Skönt! Sprallig som alltid, men bara när jag riktigt vill och då av rätt anledning.

Tjo!

Pallar inte gå och känna efter, borde förstås vila bort envist virus; ont i halsen och kroppen men rastlös till tusen i knoppen. Orkar jobba. Just. Sen har det varit soffa, ipren och minsta möjliga aktivitet - hela veckan. Ikväll slog jag upp ett glas rioja till laxen. Snart blir det en sväng till Campus för att höra Jesper läsa ur sin fantsaktiska bok Landgörst. Därefter är jag säkert fit for fight igen. Hoppas! Kram till dig - "where ever you are", eller vad han nu sa i den där amerikanska tv-serien.

Extraknäck

En reklamfinansierad websida bör dryga ut kassan. Den kan heta: merpengartillmig.nu. Andra knep att dra in cash är att snajsa till folk som vill bli snygga i håret, översätta texter från engelska till svenska eller tvärtom, eller varför inte erbjuda sina tjänster som guide för gäster från när och fjärran. Jag får dem garanterat att känna sig välkomna och omhändertagna. Social kompetens finnes. Du får ge bra betalt! Unikt erbjudande - only for you.

Prylar intresserar mig föga. Det är inte det jag vill ha pengarna till. Fast det förstås, en bil som rullar pålitligt och fräscha bruksvaror i hemmet underlättar vardagen. Men det är mest upplevelser och resor jag vill unna mig. Nästa tur går till Aten och den är redan bokad och betald - utan ångerrätt. Som oftast har jag en önskelista med utflykter. Högt på listan just nu är: dansa salsa på Kuba, besöka vänner i Pennsylvania samt uppleva NewYork när man ändå har vägarna förbi.

Pank har jag aldrig varit. Jag kan konsten att rätta munnen efter massäcken. Det har jag alltid kunnat. Oavsett hur liten inkomsten har varit så har det gått runt. Nu är det dock tuffa tider. Tonårsbarn kostar mer än småttingar - så är det bara. Och vuxna, rastlösa kvinnor tenderar att spendera mer sedan de har fått smak på livets goda. Det idealiska extraknäcket vore som resguide, en kombination av nytta och nöje. Har du andra listiga förslag på hur jag kan dryga ut kassan utan att sälja min själ? Let me know!

Let's dance!

Med risk upprepning; jag ska dansa salsa ikväll; flickskolan kl 18.15 med Guillermo från Kuba. Och jag dansade igår; café ordnat av stans ideella förening. På tisdag ska jag också dansa, för då är det kurs med Guillermo. Onsdag = danspass på friskis. Jag börjar få starka vadmuskler och rörliga höfter. Dans är skojsigt!

Mötesplatsen

Nu har jag funnits med på datingsidan  "Mötesplatsen" i tolv timmar. Det är inget för mig. Förvisso finns där en rad skapliga herrar, helt vanliga också. Inte en enda creepy snubbe i sikte faktiskt. Jag har ändå lite förlegade förutfattade meningar om nätdating, fast jag vet att det numera är "helt vanligt folk" som håller på med dito. Och ja, jag vet att man kan ha trevligt och lära känna nya människor utan att binda upp sig till någon särskild. Därför loggade jag in.

Så här skrev jag i min presentation:
"Här är en nyfiken, pigg, och resglad tjej som tycker om att se nysyner och göra spontana grejer. En konsert, ett teaterbesök eller en fika på stan förgyller."

Sen började min magkänsla säga att detta inte är nåt för mig, så jag la till:
"Formuleringen "kape söker en man" är lite drastisk. Jag träffar gärna nya människor, utan stress och press."

När det började drösa in så kallade komplimanger i form av rosor och "jag-är-nyfiken-på-dig"-meddelanden samt mejl som jag inte kunde öppna utan att betala dyrt skrev jag slutligen:
"Det här är jag i nötskal: Impulsiv och glad lägger jag upp en sida här, utan att fatta hur den används. Tack för rosor och mejl men jag vet inte riktigt hur jag svarar. Hmmm... tänker inte lägga 170 spänn i månaden på detta."

Så har man provat nätdating också!

Alarm

Pip-pip-pip-piiiiip!! Attans också, jag glömde stänga av larmet. Jag vill inte på några villkor missa en efterlängtad sovmorgon. Skynda att somna om! Är jag inte lite kissnödig? Nej, sov nu! Vänd. Vrid. Tänk bort behov. Jo, blåsan behöver tömmas om jag ska kunna somna om. Tusan också! Om jag snabbar mig så hinner jag inte vakna så mycket. Tillbaka i sängen: NU SOVER DU! ....äh, jag läser lite mejl och somnar sen om igen...

Inte en enda alarmerande nyhet går att finna i inkorgen. Insomningsförhoppningarna är vid det här laget hopplöst förlorade. Det grämer mig gruvligt ha snuvats på en go sovmorgon. Å så vips, en skön knäppis på chatten: "God överklassmorgon på dig! Jag har just vaknat. Härligt!" Det skiter sig således idag också: Jag kan inte vara sur särskilt länge.

Idag är det salsacafé 14-17 och så kommer min älskade ungar.