Det blev en härlig fredag med muntra kvinnor. Vilka minnen, vilka berättelser, vilken spännande vardag vi har. Jag speglar mig själv i deras ögon, tänker, jag är helt ok. Jag låter mig inspireras av deras liv, tänker, vad fina människor jag känner.
När vi var si-så-där tjugo så spelade vi volleyboll på flickskolan varje lördag mellan två och fyra. Ibland var vi fyra pers, ibland tjugofyra. Det var alltid väldigt kul! En gång ramlade jag på två tågluffande tjejer från Schweitz. De reste under lågsäsong och hittade inget vandrarhem. Som den backpacker jag var, såg jag det som mitt kall att låta dem övernatta hemma hos mig. "Men då får ni följa med och spela volleyboll först". Det visade sig att den ena tjejen spelade i landslaget. Det blev en vild natt. Hela gänget hängde ju med hem till mig för där fanns ju nya spännande människor - förskrämda, ordentliga töser som förmodligen var livrädda för att vi skulle sticka en knarkspruta i dem. För vi lyssnade ju på konstig musik, killarna hade långt hår och pannband, och vissa hade till och med tatueringar och ring i örat. Hu, så fruktansvärt!
Inte sällan gick vi till Solo för att ta en öl direkt efter volleybollen. En öl, kunde lätt bli två, som blev tre... ooops, när finklädda människor kom för att äta fin-middag, var det bäst att vingla hem och piffa till sig inför kvällen. Det tog ofta evigheter att göra sig iordning. Vi kunde dela en flaska vin, sitta invirade i handukarna efter duschen och bara babbla. En gång när jag och en tjej, efter en mängd avhandlade samtalsämnen, till slut skulle sätta på lite mascara och dra ut på korgen så började vi gapskratta när vi såg att klockan hade hunnit bli tre och krogen var stängd.
Vi var experter på att leva här och nu, detta kreativa gäng, fullt av godhjärtade, vidsynta och nyfikna människor. Det är oändligt värdefullt att ha härliga minnen att dela med kompisar från förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar