Nu har jag funnits med på datingsidan "Mötesplatsen" i tolv timmar. Det är inget för mig. Förvisso finns där en rad skapliga herrar, helt vanliga också. Inte en enda creepy snubbe i sikte faktiskt. Jag har ändå lite förlegade förutfattade meningar om nätdating, fast jag vet att det numera är "helt vanligt folk" som håller på med dito. Och ja, jag vet att man kan ha trevligt och lära känna nya människor utan att binda upp sig till någon särskild. Därför loggade jag in.
Så här skrev jag i min presentation:
"Här är en nyfiken, pigg, och resglad tjej som tycker om att se nysyner och göra spontana grejer. En konsert, ett teaterbesök eller en fika på stan förgyller."
Sen började min magkänsla säga att detta inte är nåt för mig, så jag la till:
"Formuleringen "kape söker en man" är lite drastisk. Jag träffar gärna nya människor, utan stress och press."
När det började drösa in så kallade komplimanger i form av rosor och "jag-är-nyfiken-på-dig"-meddelanden samt mejl som jag inte kunde öppna utan att betala dyrt skrev jag slutligen:
"Det här är jag i nötskal: Impulsiv och glad lägger jag upp en sida här, utan att fatta hur den används. Tack för rosor och mejl men jag vet inte riktigt hur jag svarar. Hmmm... tänker inte lägga 170 spänn i månaden på detta."
Så har man provat nätdating också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar