Jag tror på kärleken

En vän ringde och bad om hjälp. Han vet att jag inte klipper folk särskilt ofta längre och nu ville han att jag skulle frisera hans fru. Honom har jag hjälpt ibland; snajsade till hans friss redan på 80-talet så det blir för gammal vänskaps skull kan man säga.

Han gav mig en lång berättelse om hur han planerar att bjuda sin älskade på en hotellvistelse med spa, åka förbi mig så hon får bli fin i håret för att sedan fortsätta hem där en överraskningsfest väntar eftersom hon har födelsedag. Suck, så jävla romantiskt! Självklart planerar jag in så att de kan komma. Leve kärleken!

G på g

Nytt citat på vårt rum:

"Science knows that it only believes,
religion only believes that it knows."

Go gubbe, den där Gunnar!

Earth Hour

Mitt earth-hourande gick sådär. Jag hade några vänner hemma. "Bäst att ställa alarmet så att vi inte babblar bort tiden." tänkte jag. Sagt och gjort. Klockan ringde och jag släckte överallt och stängde av musiken. Mysfaktorn steg genast där vi satt. Men plötsligt glömde jag bort mig och körde igång mikron, tände lampan på dass och satte på vattenkokaren. Ingen el skulle ju användas mellan 20.30 och 21.30; fatta hur elberoende man är egentligen! Den största missen var att jag hade satt klockan på 21.30 och började alltså mitt jord-timmas-försök när det egentligen skulle vara slut. Nåväl, lite ansträngde jag mig trots allt.

Gracias! Tack! Thanks!

Vilka fantastiska människor som omger mig! Jag fyllde 42, inget speciellt med det och ändå så många olika sätt att visa uppskattning. Nysalsad och fulltankad  med medmänsklighet sitter jag här i stearinljusets sken med en kopp hett te. Älskade Hanna ligger nerbäddad i soffan bredvid. Melissa Horns stämma strömmar. Jag är en priviligerad människa. Kärlek till er!

Slutar barfota

Hem och byta skor, ut igen, salsamusik live i Tiny Town - får inte missas... inser snart att jag är besegrad, tröttheten tar mig till slut. Enough exitement in one day? Medger motvilligt att det är en dag imorgon också. Jag tar mig en päronlikör istället. Ganska mysigt att sitta här och lukta på blommorna. Också.

Jag vågade!

Ett tåg. Ett pirr. Ett möte. Ett fik.
Trevligt var det också minsann!

Shakespeare i hela huvet!

På Peder Skrivares skola i Varberg har tvåorna på teknik- och naturprogrammen varje år en Shakespearedag. I år deltog sex klasser och blogginnehavaren har svenska och engelska i två av dem. Bland bidragen finns utställningar, filmer, och live-framträdanden. Wow vilken dag - lärarens skördetid! Jag skulle såklart vilja visa allt, men här är några glimtar i alla fall.

The Globe Theatre

av Lennart, Isac, Kushtrim, Linnéa och Leo

Hamlet, Scen 4, Akt 7 - Ofelia drunknar

av Saga och Fanny 

Hamlet - musikversion

av Joel, Henrik, Elis och Irfan

Gahhh

Sova efter jobbet alltså! Jaja, jag vet att det blir svårt att somna ikväll och allt det där, men det är så förbaskat skönt att okynnes-dregla-ner kudden en stund. Och det behövdes för jag är ganska slutkörd - sist kvar på jobbet två dar i rad. Imorgon kör vi skolans årliga Shakespeareprojekt. Genrepen idag gick bra och en stolt fröken kan presentera inte mindre än tolv bidrag.

De e mycke nu

Back to business med besked! Det känns som om jag inte ens har varit hemma emellan.

Jobbade häcken av mig igår, skrev fel på schemat jag pulade med, uppfann visst en klass som inte finns. 09NTEA,... hmmm, en slags natur-teknik-hybrid vi inte ens har. Kanske vore nåt för framtiden? :)

En mumsig morotskaka som en kollega har bakat har jag hunnit få. Å så kaffe förstås. Två koppar. Plus lite skratt. Phuu, jag är trött egentligen... men det mesta är kul, så det går ändå.

Genrep på Shakespeareprojektet idag. Härligt att befinna sig i ett kreativt klimat bland begåvade elever och småknäppa kollegor. Tjo!

Till sist, alla ni som undrar vem som blir årets Kenneth: http://www.kenneth.se/index1.asp

Spänningen är olidlig

Vem blir årets Kenneth?

Jennie

Ibland ser man det direkt i blicken på nån man möter: "Den här människan gillar jag!" Så var det när hon klev in på min lektion på Komvux en augustidag för några år sedan. "För att nå den högsta toppen måste du ta sats från djupaste botten", läser jag under rubriken i hennes blogg. Den här tjejen vet en hel del om de ordens betydelse. Jag ser fram emot att följa Jennie.

Mångalen

Lite småtokig är jag alltid, men ibland slår det till ordentligt. Det är som om jag får vitring på ett spår som jag måste följa för att vara sann, som om jag drivs av en kraft som visar mig vägen. När jag vaknade idag så fick jag syn på den vackra månbilden av fotografmagnus. Jag tänkte: "Ahaaaa, det är fullmåne!!! Det är därför mina häxkrafter ger sig till känna!" Ofta känner jag mig faktiskt lite påverkad av fullmånen. Och jag vet att jag inte är ensam.

Nä, månen styr inte bara naturen, såsom vid ebb och flod, den styr människor och djur också. Vanligaste perioden för en kvinna att menstruera lär vara vid fullmåne. Jag kan bara konstatera att det ofta stämmer. Det sägs att polisen har mer att göra, att det förekommer fler födslar och att antalet självmord ökar när månen är full. Enligt gammal folktro får vi(ssa) människor övernaturliga krafter i månens magiska sken. Beware! A-WHOOOOO

Memento te mortalem ess

Ja, jag minns att jag är dödlig. 

Därför vill jag inte låta livet springa förbi.

För vi lever här och nu.

Vad väntar du på?

Kär!

Det var kärlek vid första ögonkastet. Han är en fantastisk kille som blir överlycklig varje gång han ser mig. Vi har just träffats i några timmar, först i en uppfriskande promenad och sen under en härlig fikastund hemma hos honom. Som vanligt fick jag en massa blöta pussar. Det är som om han aldrig får nog av att gosa. Har jag nånsin stött på nån så kelsjuk som han? Beröring lär öka produktionen av kärlekshormonet oxytocin. Och så som han håller på blir kärleken ohämmad och förbehållslös. En bonus är att hans matte kokar gott kaffe.

Smyger på

Utvilad med gó känsla i kroppen och behagliga tankar i knoppen, vaknar jag denna soliga morgon. Det gäller att försöka hålla kvar i det när stressen kommer krypande. En dag i taget. En timma i taget. Kanske till och med en minut i taget, stundtals. Mitt mysiga morgonmående tar jag med mig in i dagen.

Unna

att unna sig en slapp stund efter jobbet
att välja vila före träning
att veta att 12-15 pers kommer imorgon vid sex
och att jag slutar jobbet halv sex
måste jag laga mat åt allihop?
nej
men jag vill!
för när man fyller 17, så betyder det mycket att mamma fixar
även om det blir nåt enkelt
för det är en speciell dag
också för en mamma
hon föddes ju nyss
och nu...
hur 17 gick det till?!

jag läser lite i
http://ullaunna.blogg.se/
åh, jag vill också!
hon gör fint
skapar vackert
hon är fin hela hon!
mer ledig än jag
inte jämföra
bara beundra
låta mig inspireras

unna lite vila till
sen dra igång med maten
tjo!

Full fart framåt

Jag trodde aldrig att det skulle ske, men nu har jag låtit spå mig. Det var spännande och roligt och inte det minsta läskigt. Kanske är jag inte lika rädd för att få reda på sanningar längre, nu när jag har lagt den stora livslögnen bakom mig? Jag var hos en karismatisk kvinna i Hyssna. Själva spådomen tar jag med en näve grovsalt men oavsett vad trolltanten sa, så fick hon igång mina tankar.

Att leva i ett "vi" som är fel och inte våga/orka bryta är plågsamt. Om man synar felen så tvingas man att agera och därför är det ofta lättare att låta bli. Förändring kräver kraft. Jag har skalat bort mitt skyddande hölje och är därmed både starkare och mer sårbar. Lever man i en dålig relation så gömmer man sig liksom bakom en pansarvägg för att slippa ta itu med sina problem. Nu är den muren riven och jag känner vinddraget mot kinderna.

Självklart undrar jag vem grannen som har full koll på mig är? Och vilken förändring på jobbet är det som syns i korten? Och hörrni: sååå himla lyckad är jag inte som ni tycks tro, hihi. Oftast är det full fart framåt och ibland måste jag sakta in, ta en kurva lite varsamt så att jag inte vurpar. Men så är livet självt - eller hur!?

Taka

Här gnäller man om lite halka och en öm axel när delar av världen är översköljt av vågor. Här ett mejl från min vän Takasan i Japan:
Hello This is Takasan. I am ok.. I watch TV now.
> 
> The worst under sea Earthquake M-8.8 Northern Japan 14:46 yesterday. 
> More than 10m high Tsunami come to pacific cost of Japan. 
> 
> My house is more than 2,000km away from there. but tsunami come to 
> my place 50cm. 
> 
> The Tsunami may cross over pacific ocean to Hawaii, Philippine and South America.
> Do you remember Sumatra Indonesia Tsunami 2004? I think more than thousand of people missing now.
> 
> From Takasan is safe now.

Så omtänksamt av honom att förmedla sig!

Ta det isigt

Nu är det återigen bevisat: idrott är farligt! Redan innan jag hade anlänt till friskis denna afton var jag skadad. I sista kurvan gick jag ut lite för hårt, vurpade och for i asfalten men en väldig fart. Men jag landade snyggt; likt en säl gled jag över isen. Jag kom undan med en öm axel, ett blodigt knä och blotta förskräckelsen. Jag linkade in på passet endast fem minuter sen, körde så svetten sprutade och avrundade med en góestund i bastun.

Flummigt?

Flum kan väl vara bra, bara det väcker ens tankar? Eller är jag naiv nu? Alla kanske inte vill "bli väckta". Bob Hanssons texter (som jag har citerat tidigare) uppmuntrar i vilket fall mig till att ta dagen som den kommer och bara göra vad som faller mig in. Man bör tillåta sig att släppa alla måsten och rutiner ibland.

"Andas är att aktivera dagen,

att göra det man aldrig tidigare gjort"

Men för mig signalerar det också att inte vara tvungen att prestera en massa, att man duger som man är. Det är helt okej att "bara vara" också.

"ringa upp framgången säga,
nu har jag inte tid med dig längre"

Vilken befriande tanke! Säga stopp till krav på ständig prestation. Jag tror inte att poesi, litteratur, teater och andra kulturyttringar är det enda som kan öppna människors tänkande. Men jag tror att många kan få en puff i livet genom att ta till sig av kulturen. Vad får dig att öppna ditt tänk? 

Stopp, hej hallå,...

...jag ville bara säga, du är inte ensam om att bära denna längtan.

Vissa dagar känns det bara, ett slags envist något. 
Perssons Pack sätter ord på sånt som väller upp:

I ett helt annat land har vintern börjat komma
och dagarna på stranden dom känns som hundra år se'n
när ett regn tar sig ner på insidan av kragen
och stövlarna hon köpte i morse är förstörda
När hon knallar samma gata upp och ner
under skraporna försöker hon att le
Men när längtan blir till gråt ber hon klockan skynda på
Snälla ta mig Tusen dagar härifrån

Lund

Det var kul att åka med naturvetarna till Lund idag. Tre föreläsningar blev det. En om växthuseffekten, intressant förvisso, men gäsp vad sövande röst föreläsaren hade. Sen lärde jag mig ett och annat om nanoteknik, tidens melodi och väldigt på frammarsch vad det verkar. En lång skön-strosig sol-lunch senare var det dags för dagens sista föreläsning: biomedicin om hur kroppen kan prestera max. Jag kände mig verkligen som tänkt målgrupp.

Våren har kommit längre på andra sidan åsen.

Längt

Och så en släng odefinierbar längtan, som ett kärleksbrev på irrvägar utan adressat.

Ordning och oreda

Om man skulle ta klämma till med en liten trotsålder såhär vid 42, ordna en smula oreda, skaka om saker så man vaknar ur sin lugna lunk lite. Det är en evig sanning att människan försöker skapa ordning ur kaos. Men det känns lika angeläget att bryta rådande regler för lite frisk frimodig förvirring.

Om jag ser tillbaka, så var mina ordentligaste år de som småbarnsförälder. Den upplagan av mig själv skulle inte lämna hemmet utan extra blöjor, plåster, dricksvatten, ombyte kläder... ja, herre gud så väldigt ordentlig jag var - snudd på präktig. Jag var mycket konsekvent i min uppfostran. Tider för läggdags, måltider och tv-tittande var strikta och de små liven drillades i allehanda konster.

Men jag ser inte ner på Katrine 25-35. Strukturen var utsökt för vår lilla familj. Ordning och reda är nog bra för de flesta skulle jag tro. Och kanske är det just grundtrygghet som ska till för att kunna bryta mönster också. Tjejerna är stora nu. Och de är väldigt trygga och självständiga, också när deras ny-rebelliska mamma drar till Grekland på impuls, eller stannar borta nån helg.

Det är tydligt att jag behöver kaos i kontrast till mitt annars ordentliga yrkes- och familjeliv. Spontanitetens vindar blåser och jag vet inte riktigt vart de för mig. That's the way, aha aha, I like it!

Chatt-brutta

Dutt-dutt-dutt-di-dutt-dutt - skype drar igång. "Hi! How are you? Long time no speak..." Familjen Turner i USA poppar upp i cyber-rymden. Åh det var längesen! En virtuell visning av nya huset blev det och jag pratade med söta Hannah i egen hög person. Hon snackar redan, och hon har inte fyllt två än! "Oh my God" härmar hon storasyster. Jag vill dit nu! Hur gammal ska hon behöva bli innan vi ses irl? Sommarlovet kanske...

Egentligen kan jag inte fatta hur mycket jag umgås med människor via datorn nuförtiden. Jag mejlar, chattar och skypar. Ibland tänker jag att det är lite sorgligt att umgås via tangentbordet. Men så påminner jag mig om att det ena inte utesluter det andra och att jag kan hålla kontakten med människor jag bergis hade tappat annars och kanske lära känna nya, tack vare dagens sociala medier.

De sociala medierna gör inte att jag distanserar mig från människor. Tvärtom. Jag hade säkert missat hälften av allt jag hittar på om det inte vore för facebook till exempel. Men det här med att bara umgås via nätet och aldrig möta den man pratar med, ter sig märkligt för mig. Så nåt tvättäkta chatt-brutta blir jag nog aldrig, även om chatteriet onekligen kan vara mycket trevligt.