Anser

- att det är pest när tekniska prylar strular
- att det kan vara väldigt bra att röra på sig
- att det känns fint att barnen går nyvägar

Whinar lite väl mycket över teknikstrul måhända, men hur roligt är det för en facebooknörd att vara utan bredband tror du? Nära på två veckor för bövelen! Jag har haft kraftig abstinens. Det har varit synd om såväl mig som människor i min närhet. Idag fick så äntligen en finnig supportkille ordning på prylarna. Finnar vet jag förstås inte om han hade, det är en fördom och inget annat, men han lät ung nog till att åtminstone kunna ha en och annan blemma. Duktig var han också. Tack!

När min längtan efter cyberrymden pågått ett tag, tog rastlöshet plötsligt vid. Det var förstås bra. Motvilligt erkänner jag att det är hälsosamt för både kropp och själ att byta nätpoker, fb och blogg mot träning ibland. Här har gymmats, cyklats och gymmats igen. Igår kväll när jag, trött men nöjd, cyklade sista snutten för dagen konstaterade jag också att hösten är på ingång. Klar hög luft. Tack!

Den friska höstvittringen vittnar också om en ny skoltermin. Nu har jag bara gymnasiebarn, en i ettan och en i trean. De trampar nystigar, ser nysyner och utvecklas nyfiket. Och har någon tumlat runt ett slag så verkar hen att landa på fötterna igen. De hittar förebilder bland andra vuxna, anförtror sig, väljer vad de vill berätta för mig. De har sina egna liv. Oh, det svallar i modershjärtat. De visar mig sin musik. Stampar själva takten. Tar ton. Verkligen inget att whina över. Tacksam!

"Era barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte. 

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och 
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger 
älskar Han också den båge som är stadig." 

Ur Profeten av Kahlil Gibran

Musik jag fått av barnen

Inser

- att jag behöver fixa fler garderober
- att jag förmodligen behöver byta mobil
- att hösten har är här med buller och bång

Yngsta dottern har börjat gymnasiet och är trött på att växel-bo. Hon vill bo hos mig. Det är både en lättnad och en sorg; skönt för att det kanske blir mer rofyllt kring henne, sorgligt för att pappans skull. Nu behövs bättre förvaring hemma, så att alla prylar får plats. Slänga något? Nähä, inte det.

Mobil-jävla-skärmen är död i ena änden. Det betyder att jag 1. klickar på ett ställe utan att något händer 2. klickar på ett annat ställe och fel sak händer 3. att jag klickar som en idiot, börjar svära, får höjd puls och utsätter både mig och min omgivning för risker. Alltså: shopping nödvändig.

Men viiiilket väääder vi har!

Moln som skingras

Visst ja, jag berättade ju i bloggen om att min älskade blev sjuk på semestern och vi inte visste om han hade cancer. Jag kan nu lättad skriva att tumören är godartad! Han lever och har hälsan. Nu tror jag förvisso att de flesta som läser bloggen har koll på min fb också, så det kanske är old news. Men det tål att berättas igen! Gjädjetårar dripp-droppade ner på brevet med beskedet.

Sen

när jag blir stor ska jag ha bättre ordning på saker och ting. Jag ska vara lika lycklig som nu, men jag ska ha mer ordning, ja det ska jag!

Wow-morsa

Där stack 15-åringen också. 18-åringen drog igår. Jag känner vittring av total frihet, minns. Festival. Wow liksom! Nu önskar jag bara att de får några riktigt fina, roliga, rockinga, tokiga och minnesvärda dagar på Way Out West. Och här då? Här blev det plötsligt bf; wow igen!