Mörkrädd

Min älskling har tatuerat en stor jävulsbäbis med huggtänder och vassa klor. På ryggen. Den ser läskig ut. Vem ser ryggen mest? Just det, ens partner.

Slutar lova

Nu får jag snart sluta lova, vare sig jag vill eller inte. Söndag och sportlovsveckan är obarmhärtigt till ända. Uppsatserna ligger orörda - check. Sovmorgnarna blev åtskilliga - check. Inferno-skåpen är ännu ostädade - check.

Jag är inte heller nån sån där riktig fröken, som tillbringar lovet med att läsa skönlitteratur i parti och minut, som rättar elevarbeten först och njuter sen, som åker skidor på längden, tvären och bredden och förkovrar sig inom den senaste lingvistikforskningen, gärna med ett väldoftande långkok hemma på spisen, på samma gång.

Nä, jag spelar nätpoker, utfodrar barnen med varsin Ben & Jerry och en påse chips istället för kvällsmat, vänder på dygnet, fördriver timmar i sträck drickandes cappucciosar på olika fik. Nu är jag ganska utvilad och redo att köra fram till påsk. Då är det ledigt igen och jag och Frida drar till London - det kan jag däremot lova.

Resplaner

I natt har jag varit ute och rest. Diverse flygplatser, taxichaufförer, lokalbussar. Ett myller av människor, dofter och färger. Allt var kvar på näthinnan när vi till slut kröp till sängs efter en kväll sida vid sida med varsin dator. Kolla här! Hör på detta! Kanske vi styr vår kos till en långsäsongstrand i Thailand, inleder en Bollywoodkarriär i Bombay eller bara tar cykel, tält och spritkök med oss och trampar dit näsan pekar. Jag blir ilande lycklig när jag tänker på allt vi har framför oss.

Friskis

Egentligen är det rätt fräckt. Jag skuttar runt på golvet bredvid en massa mer eller mindre okända människor. Här finns åttio-plus-damen jämte tonårs-tösen och sextio-egentligen-fast-vill-verka-som-40-mannen intill nybliven-mamma-bruttan på jakt efter sin figur och lite egentid.

Idag träffade jag Matildas före detta tränare. För inte alltför länge sedan förde hon ett lag till EM i truppgymnastik och hon är själv gammal tävlingsgymnast. Jag tycker att det är fascinerande att samma träning kan passa både henne och mig. Men det gör den.

Det är ganska häftigt att vi, oavsett bakgrund eller mål med träningen, träffas där och låter pulsen pumpa hälsosamt en timma, svettas och stånkar ett slag. Det är sånt som jag kan tänka på när jag belönar mig i bastun efteråt eller cyklar långsamt hemåt, njutandes av varje vindpust.

Glad bara

salsaglad
mellanlandar hos barnen
och vi hinner mötas
inte bara ses!
nu tillbaks till JJ
gläds åt hur livet ter sig
Kärlek och värme!

Bo bo bokträff!

On my way. Denna gång är vi hos Marie. Vi får se vad de andra tycker om Easter Parade av Richard Yates. Jag vet att några av tjejerna kände sig mycket berörda av Revolutionary Road av samma författare i alla fall. Knivskarp realism, lite medelklass sådär, halvt misslyckade karaktärer, nästan hela tiden. Kanske vi känner igen oss? Jag ska inte recensera boken här, men måste ändå säga att jag förundras över hur en amerikansk gubbe kan skriva så att jag får känslan av att det är en kvinna i min egen ålder som har hållit i pennan. Nåväl, off I go go go!

Här är jag

Oj vad tiden går, länge sen jag skrev nu och inte har jag så många minuter över nu heller. Men allt är bra, näst intill tråk-pretto-perfekt faktiskt. Jag har ett trivsamt jobb, underbara döttrar, härliga vänner och en fantastisk pojkvän. Visst låter det nästan för bra för att vara sant? Men det är dagsens sanning - livet är fint! Det kanske inte blir så många mustiga blogginlägg av denna idyll. Men ni får hålla till godo.

Vad har hänt sen sist då? Det största är väl att jag och JJ har varit på filmfestival i dagarna tre. Fyra braiga rullar blev det och en massa spontan-samtal med folk i köer och på fik. Vi klämde i med en spelning med lite olika band en kväll också. Det var skönsjungande Daniella Kruth som lockade dit oss, men ös-melodiösa Lofot som fick oss att stanna hela kvällen.

I övrigt har insikten om att glasögon är ett nödvändigt hjälpmedel infunnit sig hos bloggerskan. Insikt ger utsikt!