Advent, storm, trött

Som jag trodde, det blev advent trots att jag var oförberedd. Men nu hänger några stjärnor i fönstren och den gamla omoderna sjuarmade pryder sin plats i köket. Jag slapp putsa fönster i alla fall. Stormen kom lägligt på så vis. Vindstyrkan är visst uppe i 30 m/sek nu och det hörs. Vinden viner och det bankar och slår när saker som flyger omkring tar i väggarna. Några meter från mig finns ett nybygge. Frigolit och annan bråte kastas därifrån åt alla håll. Det är ganska mysigt att vara inne i ovädret, tända ljus, spela julmusik och vila ut efter en fantastisk fest. Och det var inte vilket party som helst heller - min älskade syster blev fru Liljeblad igår.

Ingen stake

Oj vad det pyntas i fönstren här i grannskapet. Fint blir det. Små juleljus som glimmar. Hos mig finns mest bara nationella prov. Advent kommer som en överraskning i år igen. Och dottern blev visst lucia. Den ömma modern ska självklart fixa grejer, men än är det ingen tåga i mig. Och inte har jag någon stake heller.

Frida Kahlo goes Götet

...hennes man Diego Rivera likaså förvisso, men det är Frida som fångar mig, fängslar mig, följer mig. Jag minns inte när jag såg ett verk av henne första gången, men jag vet att jag fastnade fullständigt och bara satt där fastnaglad, länge, länge, stum av förundran. Vilken känsla! Smärta. Lust. Livsvilja. Sorg. Kärlek.

Jag köpte mig en bunt bilder och filmen Frida från 2002 har jag njutit av många gånger. Det visade sig att pappa hade lite Frida-grejer, som jag sen ärvde. Frida kröp då ännu närmre, nästan in under skinnet på mig. Det vackra och fina tycks besläktat med det fula och svåra, sammanflätat, som i en Kahlo-målning med rötterna slingrande, sökande efter sitt system.

Bland de första gångerna jag pratade med mannen jag älskar så undrade han om jag hade sett filmen Frida, för han gillade soundtracket så mycket. Otroligt! Hade grabben gjort research eller? Snacka om mitt i prick! Senare fick jag skivan och en fin bok av honom. Och igår var vi på utställningen på Göteborgs konstmuseum tillsammans.

Från människor, genom människor, via konsten och tillbaks till människorna - kärlek!

Kvar i provland

Mina byggisar skriver nationellt prov just nu. De är i djup koncentration och jag håller tummarna för att de klarar sig. Snart är det vaktombyte. Då ska fröken Pettersson rätta prov minsann. Tack för att ni läser min blogg förresten, ser på räkneverket att ni är några trogna. Vettesjutton om jag själv hade läst denna åsidosatta blogg just nu. Men vem vet, snart kanske det glimmar till med nåt fyndigt inlägg om hur det gick till när min partner knäckte ett revben, eller berättelsen om när jag presenterade mig för hans grannar.

De e mycke nu

nationella prov, utvecklingssamtal, öppet hus, uppsatser, bokrecensioner - å så undervisning förstås

tänk nytt, tänk om

tänk om jag kunde känna mig klar med nånting nån gång, inte klar över för det är jag nog, men färdig

fast, hade jag gillat mitt jobb då?

Can't please them all!

Här försöker man vara lite innovativ och erbjuda alternativa skrivuppgifter, i tron att eleverna har skrivit recensioner till leda genom åren. "Skriv ett brev till författaren med frågor om romanen, eller låtsas att du träffar en av karaktärerna, alternativt skriv en dagbok som om du var en av huvudpersonerna i boken."

En av mina elever som tog sig an uppgiften med bravur inledde dock det hela med några sanningens ord: "Not: Katrine, skaffa bättre skrivuppgifter. Något som faktiskt liknar någon form av recension eller bokarbete så att en utomstående kan få ett hum om boken, snarare än en massa skitsnack om möten och dagböcker där man tvingas komma på påhittade samtal som inte har med boken att göra." 

Riktigt rolig reflektion tycker jag! Alla kan kanske inte bli nöjda varje gång.

Gräsligt blir gästligt

Men hallå! November och gräsligt vildvuxet i trädgården. Ska inte naturen vila nu, så att vi människor också kan få göra det? Riiing! Det är min vän som emigrerat till Estockholmo i unga år som är på blixtvisit. Asch, ogräset får stå (får förstå) för nu sätter jag på kaffet.

Bloppis

Rensar i garderoben. Nån som vill ha nåt? Give me a call!

070-2425241

Kolsyra i bröstet

Ibland får jag nypa mig i armen åt pretto-lycko-attackerna. Faktum är att de finaste ord jag kan uppbringa känns ringa, för att beskriva hur jag känner. Är det så enkelt att vi uppskattar det fina bättre, just därför vi har haft det ruttet ibland? Kan en människa som inte har stött på svårigheter känna genuin glädje och lycka? Jag är tveksam. Mannen som har vunnit mitt hjärta säger att han kan uppleva sådan lycka att det känns som kolsyra i bröstet. Är förmågan att uppleva himlastormande lycka något man föds med? Eller förvärvas den genom träget traskande på mer eller mindre slingriga stigar och vildvuxna villovägar? Jag är inte säker. Jag vet bara att: nu när jag upplever kärleken, så vill jag vårda den, ge den näring och glädjas åt den, länge.

Mys-pretto-bra

Ni som inte gillar att läsa om hur nöjda andra är med sina göromål, ljuvliga avkommor eller fantastiska förhållanden kan sluta läsa nu, för fy fasen vad mysigt jag har det. Mysigt är förresten ett av de absolut värsta pretto-orden jag vet. Därför använder jag det nu.

Den här fantastiska dagen började med en behaglig sovmorgon. Kvar i sängen låg jag och drog mig till playrapport - alltså det är svt:s webb-nyheter och har ingenting med varesig tidningen Playboy eller Rapport att göra. Totalt o-porrig morgon alltså, men skön ändå.

Sen jobbade jag flitigt genom att lyssna fokuserat på allehanda texter, samtidigt som jag producerade en utsökt måltid att avnjuta med pojkvännen, yngsta dottern samt hennes kompis. Det är sannerligen synnerligen svårt att fånga ungdomarna i flykten nuförtiden, få dem att sitta ned och språka en smula. Sålunda känner jag mig rik och varm i hjärtat när stunderna nu sammanfallit så förträffligt och harmoni råder.

Äldsta dottern lunchade dock annorstädes. Hon skickade ett sms i morse: "På väg med tåg till Köpenhamn, hemma inatt nån gång, bara så du vet. Puss!" Härligt att de rör på sig - ser sig om. Också. Å ena sidan är det en bonus när båda är hemma, å den andra, så var det just den lilla jag mest behövde "komma ikapp" med just nu. Det flyter visst som på räls på alla fronter, denna höstlovs-onsdag.

Hemmafru goes multitasking

Inte utan att jag känner mig lite hemmafruelig bäst jag går här och matlagar och i-väntan-på-lunchgästen-pysslar. Jag förvånar dessutom mig själv med att tycka det är ganska trevligt. För säkerhets skull lyssnar jag in mig på texthäftet till nationella provet i svenska under tiden. Jag kan ju bara inte nedlåta mig till att hemmafru-njuta fullt ut. Eller?

Taggig badbrud

Det sägs att hösten är mildare än på länge. Det verkar stämma. Promenad runt fästningen i bara kavaj funkade fint denna eftermiddag. Och skidbackarna gapar tomma norröver, hörde jag på radion idag. Ute på piren finns en badskylt. Undra just om det är många som plumsar i rännan därute såhär års? Kappsim med europafärjan kanhända? Akta dig för taggtråden innan du dyker i bara. Aja-baja, inte klättra!