Jazzå och en reflektion

Det blev sannerligen en synnerligen spännande afton! Intressanta människor kom och gick runt vårt bord hela kvällen. En skulle åka hundspann på Grönland, en annan hade just varit på rockturné, någon var flamenco-dansös, en var präst och på jakt, några pojkar hade stora pupiller, en mörk kvinna fattade tycke för prästen, en översättare drog några feffiga repliker...

Alla har huvudrollen i sin egen film, som Charlie Kaufman uttrycker det i Synecdoche, New York (2008). Det är tänkvärt. Jag tycker mycket om den filmen.

Ligg med honom

Sara, jag och en Rocker sitter och pratar när Mr "Se-mig-i-ögonen" kommer fram.
Mr: Kan jag ställa min väska här?
Vi (unisont): Javisst.
(Väskan dunsar ner, Mr följer segervisst efter, och han håller INTE avståndet)
Mr (efter att ha stirrat på mig en stund): Varför vågar du inte möta min blick?
Jag: ehh...
Mr: Du har utstrålning!
Jag: (hinner inte svara för han fortsätter...)
Mr: Du har säker framtoning. Jag vill inte att du förändras för att jag kommer nära! Behåll det jag såg när jag tittade på dig där bortifrån.
(Har han glott innan?, tänker jag och kryper längre mot Sara)
Mr: Se mig i ögonen!
(Han har vid det här laget ett desperat uttryck i blicken som om han försökte spela den sårade älskaren eller nåt. Jag vet inte om jag ska skratta eller om jag ska behöva bli otrevlig)
Jag (blicken bestämt riktad rakt mot honom): Ta inte illa upp nu: jag vågar se dig i ögonen men jag VILL inte.
Mr: Åhhh! Äntligen en reaktion! Du är... bla bla piiiip, bla bla piiip...
(Han är till sig av förtjusninga och rabblar sitt smicker, tar i mig utan att jag hinner värja mig, gestikulerar... Jag börjar bli lack på riktigt, vill inte leka hans lek, vädjar med blicken mot Sara och Rockern som har följt komedin)
Jag (vänd från mannen, väser mot deras håll): Fan! MÅSTE man bli otrevlig?
Sara: Nej.
Rockern: Inte då.
(Mr har hoppat efter mig i soffan. Hans kraftigt överdoserade rakvatten sticker i näsborrarna. Jag sitter inkilad mellan honom och Sara. Det finns ingen flyktväg)
Jag: Hur ska jag göra då?
Rockern (ler säkert där han sitter i sina skinnkläder och nitar):
LIGG med honom!
Jag (och nu kommer repliken blixtsnabbt):
GÖR DET SJÄLV!

Parfymdoften avtar och luften blir åter lätt att andas.

Lantis landar lugnt

Omhöljd av småstadens ögon, kliver jag så innanför dörren till min stillsamma boning. Grannen mittemot har bergis koll på att lampan i hallen tändes 18.47. Just idag är det lite mys-tryggt, men samma vi-har-koll-på-varandra-mentalitet är ofta skäl till varför jag ibland längtar bort. Men visst, hemma är bra. Också.

Kultur-boostar

Lördagskväll i Götet och vi pustar i Majornas trygga famn. Cinnober teater igår följt av en öl på Jazzå - vi stängde visst stället. Sånt händer. Några futtiga timmars sömn, tre mycket bra filmer idag, en iransk, en ungersk och en amerikansk. Lessen men dessa party-pinglor kommer inte att entra nåt dansgolv i natt. Eller?

Vända blad

Kanske är det först nu det verkligen går upp för mig: Jag är fri!
Fast jag aldrig har varit direkt ofri så levde jag i ett vi som begränsade. På gott och ont.

Till de goda begränsningarna hör, utan minsta tvekan, åren då barnen var små. Tiden präglades av närvaro i stunden. Jag kan inte minnas att jag saknade något. Visst, vi hade det skralt ekonomiskt, men jag gick upp i föräldraskapet och kände mig rik. Sämre kändes det förstås när jag till började inse att jag inte längre ville leva med partnern jag har valt att bilda familj med. Det var både stor lättnad och ofantlig sorg när jag erkände det för mig själv.

Jaha, nu står jag alltså här men ett nytt oskrivet ark framför mig. Ska jag göra det jag verkligen vill nu? Vet man nånsin vad det är egentligen? Med friheten kommer möjligheter men också rädslor. Men jag ska fortsätta att bara vara mig själv. Vem skulle jag annars vara förresten? Det gör väl inget om det blir några stapplade steg. Marken finns ju där, under mig och den bär. Jag vet det, känner det.

"Here she comes, just walking down the street, singing do wah diddy...."
http://www.youtube.com/watch?v=30p0PJrHrgE

Kramdag

Visste du att det var kramens dag? Jag fick veta det med besked på aw. Jag är krambar,  fast kramas inte bar, bara i bar. Ytterst lite tafsande och inget nafsande.

Mamma, har vi en såndär?

Har vi en såndär du vet som man spelar gamla LP-skivor på? Nåt har man lyckats med när ungarna rotar fram ens gamla vinyler.

Lev - så bara

Ibland är livet precis värt - eller mindre för vissa. Till de vissna vill jag skrika: VAKNA FÖR HELVETE! Även om båten tycks sjunka lite grann, så är det aldrig försent att föra den in i hamn.

Såg den underbara filmen Once igår och blev helt kär i låten "Falling Slowly"
 I don't know you

But I want you
All the more for that
Words fall through me
And always fool me
And I can't react
And games that never amount
To more than they're meant
Will play themselves out

Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice you have a choice
You'll made it now

Falling slowly, eyes that know me
And I can't go back
Moods that take me and erase me
And I'm painted black
You have suffered enough
And warred with yourself
It's time that you won

Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice you had a choice
You've made it now
Falling slowly sing your melody
I'll sing it loud
http://open.spotify.com/track/5hvclAHlGNdRl2Ez83dssE

Falling Slowly

open.spotify.com

This is a link to Falling Slowly - Glen Hansard and Marketa Irglova. Don't have Spotify? Get it at Spotify.com – it's free and no invitation is needed!

Share

En annan dag bara

Nattsudd igår, seg förmiddag idag. Men det gör inget för jag skall snart iväg på salsacafé. Gott fika, trevliga människor och fart på kroppen. Så ska jag och min kompanjon i salsaföreningens valberedning snacka ihop oss också. Serious business. 

Babblade i över fyra timmar igår kväll. Man kan verkligen umgås över datorn när det faller sig. Visst är det trevligast att träffas irl, men när det är för långt bort för en kram så är skype att bra komplement. Det blir kanske en liten resa i påsk... men först ska jag och döttrarna till Berlin. Det är bokat och klart. Najs!  

Evening Ease

Härmed har rumpan blivit ordentligt skakad. Päser nu slutligen i soffan efter ett buskul danspass på friskis. Over and out.

Midday Mash

Äh, så rörigt är det inte egentligen. Men "midday mash" låter bra och passar dessutom ihop med föregående "slow start" tycker jag. Fast lite fart blev det allt ändå. Jag har långa pass engelska i två teknik-grupper på onsdagar, en etta och en tvåa.

I ettan förekommer kryp i kroppen hos vissa som fortfarande övar sig på att säga "fan" så fröken hör det, fipplar med mobilen och pratar om annat. De börjar dock lugna ner sig. Man kan till och med skoja med dem nu utan att koncentrationen släpper på direkten. Det gick inte förra terminen. Då var det bara att vara rak i rösten, tydlig i sitt kroppsspråk och inte lämna utrymme till annat. Lite trist!

Tvåan känner jag så väl nu, har haft dem i tre terminer och har gillat dem från första stund. De är bara så himla goa - mot mig och mot varandra. De vet var de har mig och kan få mig att le med bara en blick. När de ber mig om något extra är det svårt att säga nej. De har liksom råd med det eftersom de alltid gör vad som förväntas. Jag kommer alltid från deras lektioner med en glad känsla i kroppen. Fina!

Näpp, nu ska jag skriva ut några prov och lägga fram grejer tills imorgon. Ikväll blir det friskis igen, med bastu efteråt. Det ska bli skönt. Tjo!

Slow Start

Skyndade nästan iväg. Hey hey, hold your horses! Varför stressa idag? Unna dig en mjukstart, jobba hemma en timma, ta dig ett bad och gå sedan iväg till jobbet. Man hinner tänka och fantisera mycket under en utdragen morgontoalett; nya lektioner, planer för barnen och tankar på kvällens aktiviteter. Vissa saker passar sig dock inte att skriva om.

Luther sitter på axeln, inte tungt utan mer som en skugga. Wild and crazy likt en trotsig tonåring drar jag till och med iväg ett blogginlägg innan jag går till gruvan. Jag övar mig på att inte lägga in högsta växeln bara-för-att. Den behövs ofta nog ändå. Och om någon undrar hur jag sköter mitt uppdrag? Sluta med det nu. Jag får ihop det - och mer därtill. Tjo!

Fin dag

idag har jag:
fått en burk hemgjord marmelad
berättat om det inuti
kramats
tränat
bastat
chattat
fått fina ord
sagt fina ord
om det inuti
hittat balansen
tror jag...
jo, lite

Undrar lite

Hur många har idag
1. slängt ut sin gran?
2. varit ute på hal is och haft det glatt?
3. förvånats över att någon visar sig svag?
4. skrämts av dito?
5. stärkts av detsamma?
6. funderat på att de ska gå till jobbet imorgon?
7. tänkt att de borde gjort något annat än de faktiskt ägnat sig åt?
8. älskat hett och innerligt?
9. drömt om dito?
10. berättat för någon att de tycker om honom/henne?

Keep on dancing

Jag har gått igenom en riktig tanke-mangel idag. Ibland händer det bara. Fast, i och för sig, lite kaos kanske jag drar till mig, mer eller mindre medvetet. Jag älskar H:s kommentar i somras: "Men Hallå! ALLA behöver lite drama i sitt liv!" Så är det nog, vid stiltje så kommer man ju ingen vart. Men idag stormade det ordentligt och jag hade ingen säkerhetslina. Trodde jag. Men det hade jag visst. För jag har legat i terapi-soffan hos E. Fast vi hade ingen terapi, vi bara va. Okej, vi kanske tittade på saker från lite olika perspektiv, men mest så bara va vi. Kollade lite på tv, pratade lite, skrattade lite, tänkte lite - en slags tyst samvaro där allting klarnar. Jag vet fortfarande inte riktigt vilket ben jag ska stå på, så jag har bestämt mig: Jag ska bara fortsätta dansa!

Måsen

Kan inte sluta tänka på Måsen av Anton Tjechov. Vi pratade om den på jobbet igår. Min arbetskamrats son ska söka scenskolan med rollen som Nina. Coolt! Jag såg Noréns uppsättning med Riksteatern för några år sedan. Mycket av handlingen har fallit i glömska, men känslan minns jag tydligt - och så Nina.

"Nu förstår jag äntligen, Kostja, jag vet det, det viktigaste för varje människa oavsett om hon sysslar med konst eller inte. Det är inte berömmelse, inte glansen och det yttre som jag drömde om som betyder något - det är arbetet självt. Det är att uthärda, att orka bära sitt lidande, sitt kors. Och ändå tro. Jag tror och därför gör det inte längre så ont. När jag tänker på min uppgift, är jag inte rädd för livet."  

Nina tampas med existentiella frågor och kommer slutligen till insikt. Jag har inte samma frågor som hon, men min strävan är ganska lik hennes process. Tanken på det ger mig kraft. Det blir till att läsa pjäsen igen tror jag. 

Rapport från mitt skrivbord

Åter på jobbet. Lyckligt lottad är jag, för mina steg kändes lätta när jag klev innanför dörrarna denna morgon.
Morsar på A som har varit på Kanarieöarna, vilat ut, pigg och fräsch, ännu mer än vanligt. Sprudlar.
Så sticker E in huvet, hemkommen från Sydafrika i natt, brun och fin, alltid fin men nu även brun.
S kommer in och ser ut som en galen professor. Vi diskuterar Nina i Tjechovs Måsen. Han är för skön. Blir glad av att se honom.
Världens bästa syv kommer in med stor famn. Ska vi gå på Zumban på friskis?
Å så kuratorn i mingeltagen...

Mycket kaffe blir det. Samtalen växlar mellan försenade flyg, snöskottning, lästa böcker, reseupplevelser och en gnutta jobb. Älskar mitt sammanhang.

Bok och Blogg

Här ligger jag och duger (som Bob Hansson hade sagt), bloggar och bokar. Boken av Sofi Oksanen heter Utrensning, klump i magen, mustigt språk, spar analysen till bokträffen med "the seven sisters". 

Jag bokar annat också,  eller vi har börjat spåna i alla fall: London? alltid aktuellt, men dyrt. Ska kolla runt lite... Vi hittar nåt! Är glad att döttrarna frågar efter att resa med sin ömma moder. De är fina! Vi har det bra tillsammans. Nästan jämt.

Inget högt tempo här idag. Men jag har läst vilka tider friskis har öppet... alltid en start. En frisk promenad får räcka. Till sist en stilla undran: läsa + över 40 + huvudvärk = glasögon?

Tea for two

Eller hur många som helst kan komma egentligen. Igår kom ungarna hem, sen dök syrran upp med sötnöten Elsa, därefter kom Eva, sen Marie... kissnödig till tusen på kvällen, kopp efter kopp slank ner. Jag har länge tänkt köpa mig en teakanna. Å så vips, stod den där på loppisen idag, grön och fin och tittade på mig. Tallrikarna som jag var för snål att köpa i somras fanns också kvar, de fantastiska besticken likaså. Ett dussin knivar och gafflar som friar till mitt minne. Retro till tusen, yes, yes, yes!

Om om

om jag

hade fått välja

omfamna

omsluta

omslingra

omslag

omtag

om jag

hade fått välja 

hade det inte varit så förbannat 

omständligt att 

omfördela  livet lite 

när allt kommer 

omkring är 

omständigheter 

omsorgsfullt omdiskuterade

vad skulle annars alla låttexter,
böcker och pjäser handla
om

Brutet

Promises are made to be broken. Idag bröt jag det ena nyårslöftet. Såklart. Sen vill jag bara säga att bita och nafsa inte är samma sak.