Önska livet

Jag visste inte om min vän levde eller var död när jag vaknade. Mycket tydde på det sistnämnda. Slå larm, röra om, röra upp. Falskt alarm. Vargen kommer, vargen kommer...! Och alla runt omkring står förstenade, livrädda för att det skall vara över. Depression är en sjukdom som går att behandla. Men hur får man en person att ta emot vård mot sin vilja?

Lediglunk, en konst

Ibland är jag så uppe i varv att det inte går att tagga ner sådär utan vidare. Slutet av varje läsår är till exempel alltid väldigt intensivt, så första veckan på sommarlovet brukar jag gå på högvarv. Ofta har jag brutit av med en resa, för att markera att nu är det ledigt. Det funkar rätt bra. Annars är jag ganska produktiv när jag ändå har ångan uppe.

Michael Nyqvist sa det riktigt bra i Skavlan igår (kollde nyss på SVT-play). "Det kommer nog lätt ett ledighetstvivel." Han, precis som jag, har svårt att varva ner när han blir ledig. "Nu ska jag skriva om bibeln, eller jag ska göra, du vet, nåt sånt där småprojekt." Man fixar och donar och inbillar sig att hinna med all världens göromål. Men lita aldrig på en tanke som kommer när du sitter still, för slutligen tar ledighetslunken över och då känns det ofattbart att man nånsin kommer att kunna jobba igen. Precis så känner jag känner mig i augusti varje år, inför skolstarten.

Just nu är balansen mellan jobb och ledighet ganska väl avvägd. Sysslorna kryper på, men jag lyckas (någorlunda) med att beta av, strukturera och prioritera. För att må bra så är det viktigt att också njuta av en film i soffan, fika på stan och ringa och småprata med en vän då och då. Nu tänker jag mig en liten promenad innan jag träffar syrran och hennes små. Lunka på!

Tullis-tröst

Hade skallebang efter jobbet idag. Det har hänt ganska ofta på sistone. Dags för glasögon? Stressad? Kanske lite av varje. Det har ju varit terminsbryt precis och eleverna som har haft rester och behövt extra handledning in i det sista har varit många. Curling-lärare. Dumsnäll. Men när de står där och väger....

Tog vägen om NG:s, köpte mina första krispiga tullisar. Jag älskar att ha tulpaner på bordet! Det känns så vårigt. Sen var jag och tränade. Huvudvärken ville inte ge sig. Gick ifrån och drack efter 30 min, tillbaks, fortsatte. Jag satt länge, länge i bastun efteråt --> borta! Lite tung i huvudet, men inte ont. Rätt beslut att röra på sig lite alltså. Gott!

I blåsväder

Jag tror på människan och hennes kraft att göra skillnad. Målet är alltid att fokusera positivt. Ibland blir inte saker som man har tänkt sig. Och när det stormar som värst är det extra viktigt att sätta ner båda fötterna stadigt i marken, lita på att inte få rotvälta och se till att stå kvar när vinden viner om ens grenar.

Om du menar det du säger och gör det du menar, så måste det väl räcka? Om du berättar en sak för hundra människor, så kommer den att tolkas på hundra sätt. Ibland är tolkningen helt oväntad och inte alls i närheten av avsikten med budskapet. Då gäller det att försöka förklara på ett nytt sätt och hoppas att den andra parten förmår att ompröva sin uppfattning.

Förhoppningsvis har det blåst färdigt nu, för den här gången. Grenverket är lite tilltufsat men rotsystemet är intakt. Det är och förblir intressant att jobba med människor.

Kortblogg

Helt kort, mellan två möten:
stresspåslag - lite
dagsinnehåll - brokigt
grundmående - prima

Världens bästa jobb

Visst hade jag en släng jobbångest efter lovet. Men det har inte med själva arbetet att göra, utan mer med att jag måste bryta ledighets-lunken, börja sätta klockan och hålla reda på en massa saker. När jag cyklade hem från skolan idag fick jag en glädjestöt i bröstet. Jag måste ha världens bästa jobb! Inte så att det aldrig är tungt. När provhögarna ligger i drivor, lektionsplaneringarna surrar i skallen också på natten och jag inte vet hur sjutton jag ska orka skriva ett enda åtgärdsprogram till, då undrar jag ibland vad jag håller på med. Så kommer en dag, som denna, när jag bara känner mig så himla privilegierad över att få jobba med de här människorna och lära känna dem under deras resa mot vuxenlivet. I like!

Samtal vid köksbord

Först kom mamma en kortis. Hon stannar sällan länge, men vi hann växla några meningar. Störst just nu är att R går i pension. Nu blir båda fria. Hoppas de passar på att njuta. Det verkar så.

Syrran dök upp med min lilla tjej. Vi babblade en stund medan vi svepte varsin kopp Zoega. Hon och N har varit ihop i 16 år nu. Mitt rekord är 18. De är lyckligt nygifta, så jag hoppas och tror att de ska fortsätta vandra sida vid sida genom livet. Allt tyder på det!

Sen har jag varit och klippt farmor, 86. Älskade farmor! Min syrras egentligen, men Farmor med alla och envar. Medan jag rullade upp hennes fina gråa hår på papiljotter berättade jag om Marstrand, om kärleken och om hur förälskelsen grep tag i mig där på klipporna i augustibrisen. Förälskelse har inget bäst-före-datum konstaterade vi samstämmigt.

Väl hemma igen fick jag ett såntdär härligt samtal med F som jag så ofta längtar efter. Ärligt. Öppet. Kärleksfullt. Jo, jag minns hur det var att gå i nian, också när du minst anar det, min älskade dotter!

Vi har inte bestämt tid och plats än, men när The Eva har slängt ut julen färdigt tar vi oss sannolikt en stund vid ett kökbord, vi också. Det finns mycket att samtala om. Och det känns så gott i hjärtat!

Spadagar på Marstrand

Vyn från linfärjan Koön-Marstrand

Några dagar på Marstrands Havshotell. Utsökt! Vi låg i blöt mest hela tiden. En dag klev vi ur bubbelpoolen, trotsade stormen och lät Lasse-Maja ta oss över sundet för att spatsera i solskenet på Carlstens fästning. Vi prickade de två timmar solen visade sig under tre dagar. Håret piskade i ansiktet och gamla tunga dörrar stod och slog till skumma lönngångar och mörka fängelsehålor. Vi var ensamma besökare, sannolikt pga av att vi smög oss förbi STOP-skylten och forcerade avspärrningarna. Spooky o spännande.

Vi summerar vistelsen och ger Ottos kök näst intill högsta betyg. Två luncher och två middagar blev det i restaurangen. Ingenting har lämnats åt slumpen här;  utsökta råvaror och en duktig kock. Tänk vad viktigt det är att knyta en bra krögare till sig på att sånt ställe. En detalj som skulle höja nivån ytterligare ett snäpp är om personalen piffades till lite. Någon hade slitna svarta skor med brallorna istoppade i sockorna, medan en annan hade ljusa joggingdojjor till en vid byxa. Nä, enhetligt ska det vara!

Idlaflickorna, bildkälla: mettespocketblogg.wordpress.com

Jag testade yoga och vattengympa. Jerker var med på det sistnämnda, som en av två män bland en hop damer, tjejer och valross-tanter. Vi ritade åttor med benen, svingade bollar likt Idlaflickorna och gjorde grodhopp så svallvågorna skummade vida kring. Vi klev ur poolen på darriga ben, nöjda med att inte ha mött drunkningsdöden. De hade ett riktigt snajsigt gym också. Såg vi. Genom rutan.

På hemvägen blev det några reafynd för den shoppigaste av oss (don't look at me) samt lunch i Kungsbacka. Jag ringde hem och rekade. En dotter är i Kläppen och åker skidor och den andra, som jag antog skulle vara ensam hemma, lät meddela att hon skulle sova hos sin moster. Bara att fortsätta hem till JJ - soffa, film, vila. Inte klokt vad man blir trött av att flyta omkring.

Quality Time

Visst går det inflation i begreppen ibland, men idag är det banne mig läge att tala om kvalitétstid! Jag vaknar vid min älsklings sida, promenerar vid ett friskt Kattegatt med en kompis från förr, fikar med densamma plus en gemensam vän (tänk att alla tre är lika unga och snygga fortfarande), åker på rea-turné med Eva och inväntar i skrivande stund den av dottern komponerade måltiden.  Den är en del av middag+bio-julklappen jag fick av henne. Det doftar ljuvligt. När vi har ätit ska vi kolla på The Girl With the Dragon Tattoo. Livet är fint!