Hej! Hello! Guten Tag!

Jag upptäckte just att man kan se varifrån i världen folk sitter och läser. Spännande! Den som gör mig mest nyfiken är läsaren från Ukraina. Vem är du? Skriv till mig är du snäll. Jag undrar hur du hittade min blogg. Fast å andra sidan, det kan ju vara någon som har råkat klicka fel.

Sidvyer per land

Post	Sidvyer
Sverige	255
USA	15
Finland	7
Norge	6
Filippinerna	6
Tyskland	2
Frankrike	1
Ukraina	1

En och annan "stalker" i Finland och på Filippinerna är kanske att vänta. Några vänner på andra sidan Atlanten finns också. Kul att ni läser! Det visste jag inte. Bland övriga finns säkert barnens släktingar och andra bekanta. Det var riktigt kul att få fram den här bilden. Det slår mig att jag inte vet särskilt mycket om mina läsare. Jag har nog trott att det mest är dem jag umgås med till vardags som tittar in. 

Jag skriver ju väldigt alldagligt utan jakt på kändisskap och berömmelse. Men nu är det inte utan att jag känner vittring på en karriär i öst. Ukraina, som sagt? Nyfiken är ordet!

Snart nytt år

Resa mer, väga mindre, tjäna mer, jobba mindre, fantisera mer, stressa mindre... Hur går dina tankar inför nyåret? Jag tror inte riktigt på nyårslöften. Ändå är varje nyår ett bra tillfälle att summera och tänka igenom året som har gått och fundera på hur man vill att framtiden skall se ut. Nystart. Förlåt dig dina misslyckanden. Nytt oskrivet blad.

Jag kämpar, som så många andra, med att leva i nuet. Det är lätt att skena iväg, tänka alltför långt fram, glömma gripa tag i stunden som annars är så inne nuförtiden. Flow. Mindfulness. Ochgudvetallt. Om människor inte tänkte lite framåt så skulle väldigt få personer ha autogiro på gym, pensionsspara eller boka resor. Här och nu bygger ju på stunden och inget av ovanstående görs utan framförhållning.

2012 blev ett av de lyckligaste åren i mitt liv. Det har ni säkert förstått. Han heter Jerker. Samtidigt har jag sällan varit så sorgsen som just detta år. Det är en märklig kontrast att vara ledsen och glad, orolig och trygg på samma gång. Min oro håller jag utanför bloggen, i respekt för andra berörda. Min lycka kan jag däremot skrika ut till hela världen.

Ett år, fyra månader, sexton dagar, tre timmar och trettionio minuter har gått och jag är mycket kär. Jag ser fram emot att dela boende en dag. Just nu passar det dock bättre att bo isär. Vi har barn som inte riktigt har "bott klart" och vi vill inte stressa dem. Hemmen ligger nära varandra och så ofta det går är vi tillsammans. I hjärna och hjärta är han den jag vill dela mitt liv med. Gemensam bostad kommer när tiden är mogen.

Nu får vi se vad det nya året kommer att föra med sig. Utan överdrift skulle jag nog kunna säga att jag står inför tunga förändringar 2013. Det gäller bara att fatta några viktiga beslut.

Med mobil

Syrrans 7-åring har fått mobil. Här är morgonens sms:
"God morgon har du såvit got kram elsa"
Jag svarar att jag har sovit som en prinsessa efter vår trevliga julafton, osv. Hos svarar:
"Bra. Saknar dig kram elsa"
Men hallå, hon är för söt den ungen! Sekunden efter kommer ett meddelande till:
"Vgd"
Då ringde jag upp istället.

Mina julänglar

Kvällen före julafton satt jag i mitt kök med väninnan och åt skinkmacka och drack OP Andersson ur snapsglas med tomtar på. Hej tomtegubbar, nu är det jul igen! När hon hade gått fixade jag det sista. Jag brukar alltid spara lite sysslor, som att torka köksgolvet, till senkvällen. Det blir mer julstämning då.

På väg till sophuset knarrade nysnön skönt under fötterna. Vackert. Tyst. Inte ett levande väsen så långt ögat kunde se och inga bilar ute. I min trädgård la jag mig på rygg och viftade med armar och ben. Minst en ängel om året har jag sagt. Jag vill tillägna den mina julänglar.

Sen satt jag länge och skrev men jag fick sudda för jag inser att inga ord kan beskriva julänglarna med rättvisa. Jag tror att ni vet vilka ni är och istället vill jag tacka för en fin julafton i närvaro och samvaro. Jag älskar er!

Julefrid

Vi har bestämt oss för att strunta i granen i år. Ingen av oss vill kånka hit och klä den, än mindre klä av den efteråt. Så det blev ingen. Tråkigt om ni frågar mig. Men ska det pysslas så får det bygga på gemenskap.

Istället gläds jag åt andra saker, som att barnens far satt ner och drack kaffe här en stund nyss och att han gav mig en kram när han gick. Två och ett halvt år. Nu känns det bra. Värt att vänta på.

Lite julstök mår även jag bra av. Därför har jag sparat lite sysslor, så att jag kommer i stämning. Skinka skall griljeras, Jansson tillverkas, klappar slås in och jag kommer att putsa diskbänken blank. Sen är det bara att slå sig ner och titta på juleljusens varma sken.

GOD JUL!

Hej fej!

Läste, min vana trogen, igenom uppdateringar på facebook och noterade att flera gör en julpaus därifrån. Om man inte känner ro och avkoppling där så tycker jag att det är mycket klokt. Själv är jag, förstås, kvar på fejjan helg som vardag.

Jag tycker om att se era bilder, höra om era bravader och förhoppningar - i vardag och fest. Sjukdomar och negativa tankar som hasplas osorterat ur folk har jag svårare för och jag vet att vissa vänner ogillar länkar till bloggar och annat.

Personligen så har jag oftast roliga och rogivande stunder på facebook, mycket tack vare en klunga knäppa kompisar. Men vi får väl göra som vi vill helt enkelt; stanna kvar eller låta bli, blockera vänner eller inte. Jag lovar att inte ta illa upp om du "unfriendar" mig. Nästa gång vi ses säger jag ändå: Hej på dig!

Häpp

Är det nu man ska ha julstress? frågade hon sig och låg kvar i soffan.

Svar från chefen

Jag berättade om att min löneökning låg strax under snittet och att jag gärna ville veta varför. Till slut svarade min lönesättande chef att jag har fått löneökning på grund av att jag gör ett bra jobb. Jaha, så var det med det. Ett ickesvar är också ett svar.