Mina julänglar

Kvällen före julafton satt jag i mitt kök med väninnan och åt skinkmacka och drack OP Andersson ur snapsglas med tomtar på. Hej tomtegubbar, nu är det jul igen! När hon hade gått fixade jag det sista. Jag brukar alltid spara lite sysslor, som att torka köksgolvet, till senkvällen. Det blir mer julstämning då.

På väg till sophuset knarrade nysnön skönt under fötterna. Vackert. Tyst. Inte ett levande väsen så långt ögat kunde se och inga bilar ute. I min trädgård la jag mig på rygg och viftade med armar och ben. Minst en ängel om året har jag sagt. Jag vill tillägna den mina julänglar.

Sen satt jag länge och skrev men jag fick sudda för jag inser att inga ord kan beskriva julänglarna med rättvisa. Jag tror att ni vet vilka ni är och istället vill jag tacka för en fin julafton i närvaro och samvaro. Jag älskar er!