Stockholm

 Oj. Tempo. Hade nästan glömt.

Stirrar tomt framför. Vilar intryck.

Rueda

Bildkälla: salsagalicia.com

Det var superkul på rueda-kursen idag! Vi är ett gäng galet glada salseros. Det blev många skratt och en hel rad snurriga moves. Inte utan att det ibland kändes som om jag hade två vänsterfötter. Andra stunder önskade jag att jag hade det. Jag summerar: Kvällen var lite som livet självt: innehållsrik, fartfylld och rolig. Ibland blir man över och ibland är det många som försöker fånga en på samma gång. Men vad som än händer, så är det bara att fortsätta dansa.

Texas

Kopplar av med lite nätpoker, Texas HoldEm via facebook. Det är spännande, pulshöjande, roligt, irriterande och rogivande. Nej, det är inte riktiga pengar. Fast yngsta dottern tyckte det kunde vara bra med lite snabba cash när hon hörde mig härförleden: "JA! Där vann jag 200.000!"

JJ spelar också. Det är han som har visat mig hur det går till. En gång fick vi människorna omkring oss att stanna upp i fruktdisken. "Du, jag vann en halv miljon igår. Fick in en kåk när det låg stegdrag på bordet". Det är klart, vi kanske bör tänka på hur det låter i folks öron.

Låtsaspengar alltså, men riktiga människor! De kommer från jordens alla hörn. Ibland skriver man några rader i chattrutan. Det kan vara riktigt trevligt. Fast oftast har jag fullt upp med att koncentrera mig på spelet. Nu borde jag hänga tvätt. Snart, jag ska bara slänga några givar först.

Ideellt

Pausar en stund efter salsacafét. Där var ganska mycket folk. Jag hade bakat en morotskaka som blev ganska smarrig faktiskt. Vi brukar turas om att fixa. Ibland kan det kännas segt att vara uppbokad på helgen, men det är alltid väldigt trevligt när man är där och det blir oftast bara ett "arbetspass" per termin. Det ä det absolut värt, för det ger så mycket glädje tillbaka.

Azra lär ut grunderna i Bachata

Minnesord till farmor

Tusen tack för denna fina text om farmor! Jag tänker på hur mycket hon har varit med om och hur många förändringar som har skett under hennes levnad. Och jag tänker på åren hon fick efter pappa. Jag tycker om att tänka att han tog emot henne, någonstans, på något sätt. Bortom. Jag kände, precis som Birgitta, alltid värme och trevnad i farmors hem. Det är för mig viktigt och värdigt; rätt och riktigt att närvara vid begravningen på torsdag.

Minnesord Astrid Fredriksson

Astrid Maria Fredriksson, Stockholm har gått ur tiden den 7 september i en ålder av 96 år på Stockholms sjukhem.
Hon var dotter till Hanna och Anders Nilsson, Spadnaure, Tårrajaur.
Syskonen var Agda, Ivar och Gerda, samt Inga-Maj som var fosterbarn.
Astrid började arbeta i Jokkmokk på Åsgård hos jägmästarparet Hammarström.
Vid 20 års ålder åkte hon tillsammans med Aina Andersson till Stockholm där hon var bosatt resten av sin levnad. Aina Andersson var dotter till Oscar, som var mosters halvbror.
Astrid började arbeta som hembiträde hos Stig Järrels föräldrar, efter rekommendationer av jägmästarfrun Ebba Hammarström.
Astrids sista anställning var vid Bilindustriföreningen fram till hennes pensionering.
Hon gifte sig med Gustav Svensson, tillsammans fick de barnen Lennart, Margareta och Ivar.
De gick skilda vägar, därefter träffande hon Karl Fredriksson som var barnfödd i Järta och de fick sonen Benny.
Under sin levnad var hon duktig i porslinsmålning och har bland annat målat en bordsskiva med motiv på barndomshemmet i Spadnaure.
Det moster höll kärast i livet var familjen. Hennes kärleksfulla sinnelag gjorde att hennes hem alltid kändes varmt och välkomnande.
Hon efterlämnar Margareta och Bertil, Ivar och Kicki, Benny och systern Inga-Maj med familj, barnbarn och barnbarnsbarn.
Moster fick somna in lugnt och stilla, med sina barn närvarande.
Sorgen och saknaden är stor, men vi unnar henne den vila, hon nu har fått.
Systerdottern Birgitta

Publicerad 21 september 2012 i Norrländska Socialdemokraten

Med b... igen

Min pojkvän ringer och jag berättar att jag är med bil igen. Han säger: va bra! Sen berättar jag att jag inte är med barn, nu heller. Han skriker: "NEEJ!!" Pucko. Fast lite roligt är det, för vi är rörande överens om att vi har fått de barn vi ska ha. Fem döttrar sammanlagt, jag två och han tre+ tre barnbarn.

Mina töser blir allt mer självständiga, som sig bör. Tiden då jag skjutsade halva fotbolls- och gympalag är över. Målet är att rusta dem till att klara sig själva. Jag tycker att vi är på god väg på flera sätt. Övningskörning är exempelvis i görningen. Nu räcker det med en liten kärra.

Klapp på axeln

Oh lala vilket påslag idag igen. Nu är det "bara" två möten kvar.  Från skrivbordet stirrar fyra olika högar med orättade diagnoser på mig så fort jag går förbi. De har glohjälp av en klassuppsättning elevtexter också, tillsammans med en rad obesvarade mejl.

I morgon är det föräldramöte. Kan undra om vi är klara före 21? Jag har massor att förbereda, planera, skriva in, skriva ut... får nog lägga några timmar på det ikväll.

HERRE GUD vad vi sliter i detta yrke! Jag vet att det är många som gör det på sina jobb. Hoppas att ni känner att lönen är rätt i förhållande till längd på utbildning och arbetsinsats.
 

Har du sett

Herr Kantarell!

Vi gick över stock och sten, med förbundna ögon. Kommer aldrig att hitta dig igen. Men nu vet jag i alla fall i vilken typ av skog man skall leta :)