Inför det nya

Just hemkommen från några dagar i Götet; samvaro, närvaro, kultur. Tar hjälp av Sophie Calle (Hasselbladspriset 2010) inför nya året: "New Year's resolution: No lying. No biting."

Kul tur

Gör en tur. Den är kul. Ett och att. Ditt och datt.
~o~o~o~o~o~o~
polis, polis överallt, myllret sväller över min småstads-själ
bort bort; majorna-lugn-och-ro-fika
också ett slags hemma
mat-lagar; prat-i-timmar-samvarar
~o~o~o~o~o~o~
frukosterar, kultur-planerar
Hasselblad center: Sophie Calle - my, my, tummen upp
Dubliners: öl och mat och mera prat, timmar går i väldig fart
filmen Cornelis - äntligen, Roskilde 1987 rör vid mina minnen
satt på dass, tappa pass
åter i värmen, tea for two
~o~o~o~o~o~o~
kryper ihop en stund med min bok
ikväll går vi till Pustervik, Simon spelar

Fri - that's me

Att plötsligt kunna göra vad man vill, när man vill och med vem man vill. Wow liksom! Självklart har jag alltid haft frihet att välja, men nu är det färre saker att försaka varje gång jag gör ett val. När barnen var små fick ett gigantiskt pussel läggas om jag skulle vara borta en vecka. Hänsyn till en partner med andra mål och prioriteringar än jag hämmande mig mer än jag förut har förstått.

Nu kan jag dra iväg närhelst jag har lust (om jag är ledig från jobbet förstås). Faktum är att det var en hårsmån från en sista-minuten-resa alldeles nyss. Jag kände mig fantastiskt fri för en stund när jag googlade bland annonserna. Och det bästa av allt, vet du vad det är? Det är att ögonblicket av total jag-gör-vad-som-faller-mig-in-lycka är viktigare än själva resan. Så Tunisien för 1999kr får vara denna gång. 17 grader verkar ändå lite fesljummet.

Frostig, frisk & fräsch

 Foto: Inger Eliasson

Min vän Åke

Han håller på att tyna bort nu, min vän Åke. Han ringer inte längre. Och jag har dåligt samvete att jag inte är där oftare. Det är plågsamt varje gång vi möts. Han kände igen mig,  tog genast min hand och släppte den inte på hela tiden. Han ligger bara i sin säng; blöja, kissflaska, flytande föda. Men det luktade fräscht i rummet och han verkade nyduschad. Skönt! Det har alltid varit viktigt för honom att se proper ut.

Fast han är så gammal och skruttig så får han nåt spjuveraktigt i blicken då och då. Han sa till exempel att han just hade varit ute och svirat och att kvinnorna var efterhängsna. Jag sa att blomman han fick inte var en flirt men att jag älskar honom ändå. Då kramade han handen extra hårt. Sen sa han: "Du är inte fri som fågeln Katrine. Du kan inte hålla dig borta från kärleken ens om du försöker."

I kramen höll vi länge, länge och han kysste mig på munnen, eller hade tänkt det om jag inte hade vänt kinden till. Kunde han inte ha fått en puss på munnen? Jag vet inte. Det kändes för intimt. Tårarna kom, det såg jag och jag grät när jag gick därifrån. Åke, du är så ensam. Och det gör ont i mig. Kramar dig ännu!

Tidigare inlägg: http://elkatrino.blogspot.com/2010/01/ake.html

Dan före dopparedan

Och jag vaknar nu. Vid 7. Why? Lyssnar lite på Cohen: "The beast won't go to sleep" sjunger han i "I'm your Man". Ryser. Så är det, ibland väcks jag av mina tankar. De är längtiga, rosiga, och varma. Ska försköka tänka lite på julen också. Stress? Nä, vägrar. Småpul, spela julskiva och komma i stämning? Ja tack!

Tack bra

Ibland är det roligare att läsa om när folk gör bort sig eller är lite misslyckade, I know! Man känner sig liksom mindre ensam med sina knasiga tankar och galna påfund då. Jag är ledsen att göra dig besviken, men allt är himla fint just nu. Drogen heter "leva!" You should try it sometime :) Fast, vi gör ju det hela tiden. Mellan alla "ups and downs" finns annars ofta en massa "in betweens" som tenderar att ta över. Men nu är det alltså mest upp. Hoppas du känner igen den känslan också.

Dagens uppåt-tjack:
- fortfarande euforisk efter konserten igår
- lång sovmorgon
- mycket fin skolavslutning i kyrkan
- lunchfika på stan med Matilda
- promenad i glittrande urskön vinter
- på väg till "snövit" för fika
- leva lite till

T.S.O.O.L.

Suck vad bra det var! Inramning: magisk fullmånsnatt och vackert gnistrande snökristall. Det känns gott inuti. Förresten: Har jag sagt att jag gillar Ebbot? ;)

Ebbot is coming to town

Färga utväxt, fila naglar, fixa bryn - snajs me najs. Nu kanske du tror att jag ska på konsert eller så. Jag ser det mer som att jag ska träffa Ebbot - the one and only -  Lundberg.

Skål!

Nu jävlar blir det whisky. De sista basiluskerna ska dö! Te och macka. Avvaktan. Inget. Se upp där nere, nu kommer den!

Ynkepynk

Vaknade utvilad och på alerten igår tisdag, trampade mig genom snödrivorna till jobbet, gled in och började bedöma uppsatser för glatta livet. "Fika! Mmmm, de är varma fortfarande" säger kontorsgrannen medan han klämmer på en lussebulle. Jag slår upp en kopp kaffe. Den slinker ner av vana men bakverken lockar inte.

Fortsätter i rättningshögen, känner mig konstig, börjar må illa. Genomför ett möte vid elva, känner mig kymig, börjar bli spyfärdig. Fattar ett snabbt beslut och rafsar ner några instruktioner om tisdagens och onsdagen lektioner på en post it-lapp, sticker den i näven på rektorn och skyndar mig hem.

Tänderna skallrar, ligger under dubbla täcken när klockan är tolv, magen krampar, så fort jag rör mig det minsta vill jag upp och spy, huvudet håller på att sprängas i bitar. Klockan åtta vaknar jag, fattar knappt var jag är. Försöker kolla lite på tv, det gör ont i ögonen. Somnar snart igen, sover elva timmar till.

Huva! Nu har jag i alla fall varit vaken i några timmar. Springer fram och tillbaks på toa, om vi nu ska prata skit. Jag kan inte minnas när jag var hemma från jobbet senast. Jag tänker på allt eleverna har förberett och jag tänker på mina barn som har julshow ikväll med gympan. Det kanske är deras sista... nä, nu bölar jag!

I nuet

Att skapa dagen medan den pågår
Vandra i vacker vinter; stros i strålande sol
Rosiga kinder
Fästningen, majestätiskt snygg - trygg
Havets mäktiga driv - livgiv
Cappuccino innan vi går; nån bryr sig hur jag mår

Å sen, ett fyllt hem
Syrrans lilla Elsa, fem:
- Mamma! Kan inte du och pappa gifta er imorgon?
- Nä, det går inte.
- Nähä, jobbar du eller?

Här och nu! Det är de bra på de små.
Så rikt mitt liv; en smula saknad ändå.

Julkalendern

Den här tiden på året är jag nostalgisk och vill återskapa lite av känslan jag hade som barn. Mina tjejer kollar knappt på julkalendern alls. De har vuxit från det lite. Om de brås på mig så är det bara tillfälligt.  Det räcker att jag tänker "götapetter" så ser jag Teskedsgumman (1976) framför mig och blir sju år i själen för en stund. Spänning, oro och förväntan när gumman plötsligt krymper - minns det som igår (ahh, kanske inte riktigt igår, men det lät bra). Här ett klipp från tv-serien (1973): Oförglömliga Birgitta Andersson

Årets julkalender Gyllene Knorren började stämningsfullt och verkade först vara riktigt mysig. Nu när hälften av avsnitten har gått så är jag besviken. Den går på tomgång. Handlingen har kört fast fullständigt. De springer mest omkring på ett hotell och snackar om problem med ekonomi. Hallå! Det är för barn. Var är mystiken?

Tacka vet jag Mysteriet på Greveholm (1996). När den gick så hade jag förvisso barn, men Matilda var drygt två och ett halvt och Frida ett par månader, så det var mer mysa i soffan än följa en handling för deras del. Men mamman kollade gärna! Den har alla nödvändiga delar; rolig handling, knäppa vuxna, smarta barn, spöken och förvandling. Greveholm intro

Min all time favourite är Trolltider (1979). Jag och syrran hade LP:n och kunde varenda stavelse utantill. Underbara rolltolkningar av Eva Rydberg och Birgitta Andersson (igen): http://www.youtube.com/watch?v=K559aQhjA0o&feature=related

Öppet hus på PS

Glass i stora lass

Fröken får fin frisyr

Farliga grejer

Naturvetenskapliga programmet is tha shit!

Imagine

Tänker på Lennon, på allt han gjorde, allt han har betytt - betyder.
All we need is love.

Kramar ur det sista ur helgen

Söndag kl 14 =SALSA
Här dansar jag och Guillermo från salsakurs.se. Nu sitter grundstegen. (Ursäkta om du får vrida på huvudet; jag vet inte hur man roterar film.)

Söndag vid 16.30-tiden =  luciakröning på torget
Stämningsfullt snöfall och jag är gråtmild och endorfinboostad från salsan.

Söndag omkring 17.30 = min vana trogen, minst en snöängel om året. "Kära lilla krumilur, jag vill aldrig bliva stur."

PS. Har jag sagt att jag gillar salsa? ;)

Flykt

Tryggt och tryckt är inte samma sak. Allt praktiskt må fungera utmärkt, men det är dags att dra när kommunikation tenderar att ha syrlig underton. Färdigflytt. Luften är lätt att andas.

Degchock

Är nästan i chock, men nu finns det lussiar hos mig. Jag är inte husligheten personifierad direkt; slabbar, skvätter och mjölar ner. Nu ska jag ta med mig degskrapan in i duschen. Tjo!

Perfektionist - trist

Det tilltalar inte när du är så jävla trevlig hela tiden! Var du istället. Vem fan vill ha överkäck perfektionism? Vad ska du göra när ytan krackelerar? Vanliga människor med fel och brister tack!

Shoes on

Jaha, då var det bara att gå hem och leta fram salsa-skorna. Tjo!

Lust och längtan

Slutade tidigt idag. Ska passa på och mysläsa lite i Bob Hanssons blogg. Han får mig att tänka bra om min längtan och allas vårt varande: "Det är inte den andra det är du som påbörjar och upprätthåller älskandet, inte bara i din parrelation, men i varje jävla relation. Också i relationen till själva livet, att välja det man har lust att välja, just för att man kommer göra det så mycket bättre. Att bejaka ens egen lust kan felaktigt tyckas självupptaget, men det gagnar världen." Tack Bob, jag väljer att ha lust!

Men det är inte helt enkelt att våga visa att lusten pockar på. Ofta försöker jag verka lite lagom intesserad, också när jag är våldsamt nyfiken. Varför då liksom? Riskerar man inte att guldkornen rinner ur händerna då? En del tycks tro att man höjer sitt värde genom att spela svår. Jag är tveksam. Vi människor verkar vara rädda att den andre ska backa om uppvaktningen blir intensiv, som om man hade nåt att förlora på att försöka. Också jag tänker så, även om jag egentligen är en hörs-gärna-tre-gånger-om-dan-människa. Moment 22. Det händer att jag får tvivel och tappar intresset när den andre är stillsam i sin kommunikation. It takes two to tango. Som sagt, inte är det enkelt.

Hittade en annan blogg som också handlar om lust och längtan fast ur en annan vinkel än Bobs. Tre unga Malmötjejer ligger bakom. Enjoy Fittan också!

En glöggares försvarstal

Nu vill inte jag att du ska tro att jag alltid är så förbaskat lyckad hela tiden, att jag aldrig känner mig låg, eller har några motgångar. Just i skrivande stund är jag exempelvis en ganska misslyckad människa. Mitt favvopass på friskis börjar klockan sju men istället för att svida om så värmer jag mig en mugg starkvinsglögg - med svansen mellan benen. Alltså, jag har svansen mellan benen, inte glöggen. Okej, den viftar litegrann, för glögg är förbaskat gott när man är lite frusen och småhungrig.

Så himla dumt är det inte att hålla sig inne för jag tycker faktiskt att det är lite för kallt att cykla i det här vädret. Det kan rentav vara hälsovådligt att utsätta en nybastad knopp för såhär extrem kyla. Och basta efter träningen måste jag göra. Bilen tar jag inte fram ur garaget för nån futtig kilometer. Dessutom är det svårt att få parkering för det är så många latmaskar som inte orkar cykla till träningen som slåss om rutorna. Nä, jag trivs bäst här, i min soffa, i doften av ingefära, kanel och nejlika. Och snart kommer julkalendern. Skål!

En dag på jobbet

Jag möttes av en entusiastisk kollega i färd med att skriva ut artiklar: "Ibland är verkligen katastroferna på naturvetarnas sida!!" sa han muntert och förklarade att fakta om parasiterna i Östersunds dricksvatten skulle bli en utsökt lektion. Jamen,det var väl bra! Jordbävningar och översvämningar är också toppen. Dessa naturvetare, gott att vara bland seriösa människor.

Sen var det dax för läxförhör med en klass. På en av mina ambitiösare elevers papper gick att läsa: "Sorry, I haven't paid much attention to this homework. I thought it was much more important to bake cinnemon cookies;)" Jag kan bara hålla med - mer pepparkakor åt folket! Nästa gång vill jag ha ett smakprov.

Därefter blev jag fördröjd till en lektion av kuratorn som haffade mig i korridoren. Hon verkade angelägen, så jag stannade förstås. "Vad fikade du för gott på stan i lördags? Jag såg dig på café... själv tog jag lussefika...". Det är underbart att vara omringad av personer med fokus på det viktiga i livet. Värme till er!

Jag har stake

Så tindrar tusen juleljus hos oss ateister, agnostiker och många andra. Den fina gamla staken i furu inköpt på Domus på 80-talet pryder nu sin plats tillsammans med favoriterna gjorda av barnen när de var små. Trendiga tingeltangel i all ära men i mitt hem får pynt som berör hjärteroten hedersplatsen.

Grrrr

Nu är jag förbannad! Eller besviken är ett bättre ord. Jag pratade just med en vän som jag träffade ute igår natt. Han var på strålande humör hela kvällen och väldigt solig när han lufsade hemåt i snön. På vägen blev han nersparkad av en trio unga grabbar. Han lyckades resa sig men blev då skallad. Därefter lyckades han, mörbultad och omtöcknad, ta sig hem. Det är en väldigt fredlig person, provocerar ingen. Han hann inte ens upptäcka gänget innan de gav sig på honom. Jag blir bara så ledsen...

Toxic igår - detox idag

Vilsamt ryggläge i min stora, stora säng i mitt lilla, lilla rum efter den långa, långa natten - inte en gnutta rastlöshet kvar. Vi hoppade, studsade, snurrade, viftade, gungade, rockade och skvätte svett på varandra natten lång. Vi hade jävligt roligt helt enkelt. Det känns i lite lätt bultade fötter idag. Så många skojiga människor det finns!

Oscars är ett rätt piffigt ställe får jag erkänna. Jag hade mina farhågor, har inte varit där sen isen. Då hängde jag där i tid och otid under några år. Stället är smakfullt inrett med funktionella barer och dansgolv. Några flashbacks fick jag i början när folk scannade av varandra med blicken sådär placera-i-fack-aktigt. I större städer känner jag mig aldrig betittad nerifrån och upp på samma sätt som i småstan. Nåväl, jag tål att tittas på så låt dem glo;) Å andra sidan så kan de ju vara nyfikna av äkta människointresse! (vill ju inte själv gå i fällan och döma folk, hihi)

Toxic spelade. Ljudet var inte idealiskt hela vägen och vissa partier kändes lite krystade men merparten var riktigt bra. Det blev till och med rysningsläge på vissa ställen som när de körde Led Zeppelin, Whole Lotta Love till exempel - Oh My, euforiskt! Johan Lind, Klas Assarsson och Bengt Ungberg har jag sett entra scenen i olika sammanhang genom åren. När de är med vet man på förhand att det blir goa toner. Skickliga musiker! Toxic är vassa.

Nu ska jag veckla ut mina vingar och flyga in i lördagen. Visst blev det en och annan Staropramen igår, men när man dansar dricker man mindre så jag mår prima. Redo.

Rastlös

Att ha rast lös - en ledig stund och vara fri som fågeln, om man vill tänka så. Fast ibland är det som om man vill krypa ur sitt skinn. Känslorna och tankarna på vad man skulle kunna göra om man bara fick chansen väller över på nåt vis. När ruschen kommer sätter jag mig föga ner och väntar tills anfallet har gått över. Nej, det är mer troligt att jag hoppar  upp och ner i några timmar. Metoderna varierar:

1. Gå på konsert - hujeda mig vad rätt rytmer kan få igång en. Har man några medsystrar och bröder med sig på banan så tänder man lätt varandra till att gunga ikapp och rastlösheten är snart ett minne blott.

2. Dansa - som ni alla vet så är latinodans en av mina stora passioner. Till och med när mitt huvud tjongar in i snubben bredvid så är jag glad. Snacka om märkligt behov av mänsklig kontakt.

3. Rocka loss i vardagsrummet kan också funka. Oftast sker detta om punkt 1 och 2 inte finns tillgängliga för stunden. Ibland kan man göra detta i grupp (inte sällan med ett syskonpar från Göteborg) men den här metoden är också ypperlig när man är ensam. Endorfin-kick utlovas.

Rastlösheten brukar stegras under dagen, och under veckan för den delen. Inte sällan når den sin kulmen vid after work-tid på fredagar, för att sen klinga av drastiskt när jag somnar före barnen i soffan vid niotiden. Vissa fredagar kan anfallet dock hålla i sig under flera timmar, ibland ända till gryningen. Men vet sällan på förhand när dessa tillfällen infaller sig. Perhaps tonight is the night - who knows?

Hoppla, hoppla

Det är ju sjutton vad det ska vara svårt för en galopphäst att ta det lugnt. Skritt och trav, vad är det liksom? Rastlösheten har slagit till igen. När den kommer är det lätt att tänka att andra är långsamma. Men alla kan inte hänga med i mina rusher. Det vet jag nog. I vilket fall så känner jag mig kreativ just nu. Tanken är klar. Sover gott. Drömmer sött. Vaknar glad. Vild och vacker. 

Nyjag

Hjärtat är liksom öppet nu, redo att ta in. Det kanske är därför allting blir så starkt, alla upplevelser menar jag. Det lilla i allt runt omkring gör mig jag just nu. Det kallas visst nyorientering, går lite på måfå. Gott att få må så. Ny dag.

Lois Lane

Lite lika är vi allt ;)

Bort från hem, till en vän

Har just druckit min första glögg. Vandring vid Norrtäljeån, i vacker vinterskrud.  Vi vilar en stund med rosiga kinder före middagen. Det lär bli fisksoppa med saffran. Igår hade vi en alldeles fantastisk middag i Stockholm. Åtta vänner från förr. Timmar kändes som minuter.

Barry, Laleh, Freddie

Jag försöker verkligen städa. Byter CD hela tiden, vimsar runt, får väldigt lite gjort. Kanske borde packa. The Seven Sisters are going on tour again. Estockholmo - here we come!

Vi fyller på

Här sitter en stolt mamma och tittar på sin "lilla" när hon gör läxor. Vi har varit på utvecklingssamtal. Jag vet att det är en dödssynd att skryta om sina barn. Men visst är det fantastiskt att just jag fick de bästa. Åttan och första betygen - stort. Här fejar jag nu till soft musik och hjärtat är fyllt. Tänkte glida på energin och snajsa till hemmet lite, kanske tjuvstarta med nåt litet juligt.

Moalboal 1990

"Mr Starner tagged you in a photo five minutes ago." Vips är jag tillbaks till 1990. Där ÄR vi ju, snygga hammerhead-hunting blondes: Jag är fyra från vänster på främre raden och Birgitta posar iförd coola raybans längst fram till höger. Undra hur många sånahär foton man är med på världen över? Glöm för tusan inte kolla in hunken, fyra från höger, övre raden. Tack för bilden Lars. Those were the days!

Mänskligt bränsle

7° på land och 7° i vattnet. Det var gött att sänka sin lekamen i Kattegatts skum, språka en stund, sammanfatta helgen, veckan, närmsta tiden, livet – ett och annat litet. Sköna samtal i sauna steam, som hur det är att vara stand-by-morsa till exempel. Ibland känns det i luften att döttrarna behöver att jag bara står där, stadigt med båda fotsulorna i marken, redo och tillhands, även när de är ute på sitt.

Sms från M i lördags: ”Är du fortfarande på stan mamma?” (min tolkning: Jag vill vara med dig en stund) Jag: ”Japp, fikar med E på Mignon. KOM!” Så slog hon sig ner en stund; bonustid för mig, tanka lite mamma-energi för henne. Man behöver finnas där när de råkar vara tillgängliga en stund. Och det gäller att passa på för man vet aldrig när nästa tillfälle ges.

F: ”Det kommer en bra film på TV halvtio som vi kan se på ihop.” (min tolkning: Gå ingenstans ikväll mamma, jag vill att du finns där för mig) Jag: ”Den verkar bra, klart vi kollar på den!”. Några timmar senare sticker hon ut. ”Jag behöver ingen mat, ska äta hos min kompis som är ensam ikväll” Jag: ”Okej, ingen film heller då?” F: ”Jooo, jag kommer ju hem så vi kan se slutet ihop.”

Jaha, där sitter man ensam i soffan, med en dotter på fest och den andra hos en kompis - och det känns faktiskt helt okej. För det är så här det ska vara. De ska söka sig ut, bort, vidare. Innan filmen är slut är alla hemma och ordningen återställd. Och jag har tankat, sugit i mig av deras väsen, njutit av samvaron. För även jag behöver fylla på inför veckan när de är hos sin pappa. 

Fäjsbåcken

Fäjsbåcken undrar om jag har förstått att Johnny Cash är död? Vidare spånar han: "(kanske genant att sätta ett frågetecken där när jag riktar ett påstående till en svensklärare.......... eller heter det svenskalärare? Jag borde ju veta. jag är ju gift med en. Hmmmmm....... kanske det sk...a vara stort S......... nä, tror inte det. Är det ok att skriva ska? eller skall det va skall? Näää..... det är ju hundarnas läte. Nu blev jag osäker........men va ska (skall) väl vara vara.... eller? äsch! Fäjsbåcken bryr sig väl inte. Hmmmmm kan man skriva sej om sig eller är det bara fisk?"

Katrine: "lägg av, det är helg!"

Skriv hur sjutton ni vill! Fejjan-Katrine är yrkeslös och ibland en aning orkeslös.

Helg-feeling

Fredagslugnet sänker sig över Tiny Town. Johnny Cash och Tracy Chapmans sköna stämmor avlöser varandra bäst vi vilar i stearinljusets sken. Jag och tjejerna sippar på årets första julmust och poppar popcorn inför kvällens avsnitt av IDOL. Trött-nöjd tänker jag att livet är ganska bra, i sin enkelhet. Trevlig helg - wherever you are!

clown, biff och vespa vid lägereld

Katrine Pettersson is thinking about a clown, a beef and a vespa. Jag är full av upplevelser efter resan till Aten.

Clownen från Glasgow var helt osann. Han bara gick omkring där i Psirrinatten och satte grisnäsor på folk. Snäll var han. Och mänsklig, om än ganska knepig. Han slog sig ner, började språka och bad om goda råd för sin websida (asså, inte av mig, utan av de båda webdesigners jag var där med). "How come you are dressed like a clown?" frågade någon. "If I just put my hand out, I would look like a beggar" svarade han kort och gott. Ett förbaskat bra svar, enligt mig.

Biffen kallades han förr, min fina vän Michael som jag nu har återknutit kontakten med. Jag var pirrig inför mötet. Tänk om vi inte gillar varandra längre? Tänk om vi börjar gilla varandra för mycket? Tänk om vi är två goda vänner som upptäcker att vi fortfarande har väldigt kul ihop? Jag är så oändligt glad för att det blev det sistnämnda! Jag har fått en bror, en härlig, begåvad, rolig, snygg, generös brorsa som jag tycker mycket om.

Josef, Michaels kompis och businesspartner kom farande på sin vespa. En lyrisk Katrine njöt av hans skärpa. Wow, vilket sätt att se på omvärlden! Berättelser från barndommen i London: "Remember, remember the 5th of November". Det är Guy Fawkes Night, visst ja! Han gjorde vår alldeles egna bonfire där, på en bar i Psirri. Sen drog vi vidare från krog till krog tills dagen var ny.

Mycket, mycket mer finns att smälta från mina härliga dagar i Aten. Återkommer. Sannolikt.

Hammarhaj

Det kan ha varit 1991, kanske 92. Vi dök varje dag, ibland morgon, middag, kväll. Härliga händelser tillsammans med människor från jordens alla hörn. När man har dykt på samma plats ett hundratal gånger så blir det glesare mellan aha-upplevelserna. En eftermiddagen gjorde vi i alla fall "grönsaksdyk", ett såntdär vardagsdyk för att svalka oss, eller för att fördriva lite tid.

Pescador Island, Moalboal, Cebu, Filippinerna. Två blonda brudar, ganska låga förväntningar, relativt låg luftförbrukning. Vi fenade oss fram i maklig takt. Fint som alltid, men inget extraordinärt. Tills vi tittade ner! Jag tror jag drog i mig en halv tank i några andetag. Ett urdjur! Kraftfullt och majestätiskt vaggade varelsen fram, å så lite längre fram, å så ännu lite till. Snart var rovdjuret alldeles intill. Jag började resonera med mig själv: Glöm inte att vara stilla! Tänk på att den föredrar annan mat! Phew! Det må ha varit vår första, men långt ifrån vår sista hammarhaj.

Stora stim lockade oss ner i djupet, dag efter dag, vecka efter vecka. Vi hängde där nere, utmed korallväggen, varje morgon i överväldigande eufori. Det är ett privilegium att ha fått erfara. Den lilla orten Moalboal är än idag omtalad i dykarkretsar för de enorma stim hammarhaj som cirklade i det stor blå i början på 90-talet. Och tänk att jag var där då!

Salsalördag

Bachatakursen i lördags gick som en dans. Jag fick beröm av lärarna. Det är hedrande, men generande att ta emot komplimanger. "Ash! Så bra var det väl inte" sa jag inte, men så kändes det. Men visst, jag hade flyt i stegen denna förmiddag och roligt är det. Som tusan! När sen salsacafét körde igång på eftermiddagen var det lite olika danser. Jag har svårast för linjestil med så kallad "cross-body-lead" och snurrar som jag har en förmåga att trassla in mig i. Men man kan ju inte vara bra på allt - sade hon ödmjukt.

Tacka vet jag kubansk salsa med mycket markkontakt. Jag behöver kanske vara jordad i mitt annars lätt snurriga liv. På en av stans krogar dansade jag mig sen genom lördagsnatten. Framåt småtimmarna hade jag och en skicklig salsero fint flyt på dansgolvet. Jag tror det var en bachata när det hände. Han tyckte iallafall det var snajsigt att föra mig så att huvudet svingades bakåt. Booooojnk! Där stod en snubbe ivägen, som tur var en överläkare. Han fixerade nacken på mig innan ambulansen kom. Nä nu skojar jag lite, händelsen utlöste inget annat än muntra miner, eller förlösande asgarv för att vara exakt.

Min optimistiske danspartner råkar vara en kollega på jobbet. Självklart fejkade jag rejäla nackplågor idag på fikat. Det är gott att leva just nu. Jag känner kraften från dansen och från människorna jag möter.

Nätdäjtig

Jag slängde aldrig min profil på Mötesplatsen, jag UPPDATERADE den. Det är osant många singlar därute. Om du vill ha någon, och inte är så noga med att ha äkta känslor för honom/henne, så kan du säkert fixa en partner på direkten. På tre veckor har 886 personer besökt min profil. Ingen av dem känns som den rätte. Hur skulle han kunna göra det? Det är ju bara ord och bilder på en skärm. Faktum är att det inte ens pirrar, ens ett litet uns faktiskt. Jag tror inte riktig på den här metoden. Men det är ingen skada skedd i att hålla ett halvt öga öppet. Ikväll ändrade jag alltså min presentation. Vågad kanske, men den som inte fattar humorn är ändå inget för mig. Så här blev det:

Snygg, smart singel med pengar på banken söker någon att skämma bort. Överdrifter förstås, i syfte att fånga ditt intresse, om jag skall vara ärlig. Om jag är smart beror naturligvis på vem man jämför med och skönhet ligger ju i betraktarens ögon.

Jag är en helt vanlig tjej mitt i livet som uppskattar människor med humor och omtanke om andra. Jag gillar att se nysyner och göra spontana grejer.

Jag mår bra av att röra mig till musik, utbyta tankar och idéer samt spendera tid med döttrarna. Kulturella upplevelser av olika slag förgyller också, after work och fika på stan likaså. Två minuter på cykel och jag är nere vid havet - livskvalité enligt mig.

Jag ogillar kliande myggbett, när det är tomt i kylen samtidigt som alla är hungriga, sverigedemokrater, folk som tenderar att ogilla saker i tid och otid ;)

Kompisar från förr

Det blev en härlig fredag med muntra kvinnor. Vilka minnen, vilka berättelser, vilken spännande vardag vi har. Jag speglar mig själv i deras ögon, tänker, jag är helt ok. Jag låter mig inspireras av deras liv, tänker, vad fina människor jag känner.

När vi var si-så-där tjugo så spelade vi volleyboll på flickskolan varje lördag mellan två och fyra. Ibland var vi fyra pers, ibland tjugofyra. Det var alltid väldigt kul! En gång ramlade jag på två tågluffande tjejer från Schweitz. De reste under lågsäsong och hittade inget vandrarhem. Som den backpacker jag var, såg jag det som mitt kall att låta dem övernatta hemma hos mig. "Men då får ni följa med och spela volleyboll först". Det visade sig att den ena tjejen spelade i landslaget. Det blev en vild natt. Hela gänget hängde ju med hem till mig för där fanns ju nya spännande människor - förskrämda, ordentliga töser som förmodligen var livrädda för att vi skulle sticka en knarkspruta i dem. För vi lyssnade ju på konstig musik, killarna hade långt hår och pannband, och vissa hade till och med tatueringar och ring i örat. Hu, så fruktansvärt!

Inte sällan gick vi till Solo för att ta en öl direkt efter volleybollen. En öl, kunde lätt bli två, som blev tre... ooops, när finklädda människor kom för att äta fin-middag, var det bäst att vingla hem och piffa till sig inför kvällen. Det tog ofta evigheter att göra sig iordning. Vi kunde dela en flaska vin, sitta invirade i handukarna efter duschen och bara babbla. En gång när jag och en tjej, efter en mängd avhandlade samtalsämnen, till slut skulle sätta på lite mascara och dra ut på korgen så började vi gapskratta när vi såg att klockan hade hunnit bli tre och krogen var stängd.

Vi var experter på att leva här och nu, detta kreativa gäng, fullt av godhjärtade, vidsynta och nyfikna människor. Det är oändligt värdefullt att ha härliga minnen att dela med kompisar från förr.

Stormigt

Jag visste det! Knappt har man hunnit bli fri från den ena när nästa tar vid. Men denna gång ska jag inte falla till föga. Avstånd och avhållsamhet är min strategi. Ja, jo, några oskyldiga möten, kanske en promenad, låta sig omslutas en stund, lite rufs i håret. Nån gång. Eller förresten, håll dig på din kant.

Så brötar det plötsligt utanför sovrummet! Det är väl grannen jag hör? Men så, ljudet igen! Dra på trissor, det är verkligen nån som smyger på mig där ute. Han är inte klok som har tagit sig hit mitt i natten. Inte utan att hans framfart får mig att känna mig speciell ikväll. Lite småmysigt är det allt - att lyssna på herr storm när han drar förbi.

Sprallig

Jepp, så var man igång igen! Kanske inte på max, men pigg, definitivt pigg. Det ska erkännas att jag blir lite orolig när jag inte orkar ta mig för så mycket, som i förra veckan. Ändå har jag ett slags outtalat mål att inte måsta hitta på en massa hela tiden, utan njuta mer och oftare av nuet. Det är väl lika bra att man lär sig uppskatta de små nyanserna? Livet består ju trots allt av väldigt mycket vardag. Denna alldeles vanliga onsdag skall rundas av med ett skojigt danspass på Friskis och Svettis. Jag är pepp!

Lugn

Att man ska behöva bli fyrtioettochetthalvt för att få lite ro i kroppen. Jag är i shocktillstånd. Valde jag verkligen bort en klubbspelning på Valen OCH en salsafest i Halmstad för att sitta ensam i soffan en lördagskväll? Svar ja!

Är det på väg utför? Tantvarning? Stagnation? Nej! Jag behövde helt enkelt komma ikapp med mig själv. Förvisso var jag lite medtagen efter veckans virus, men för några månader sedan hade inte det hindrat mig från att sätta klackarna i taket. Framåt, bortåt, snabbare, högre, mer...

Jag berättade för en klok vän om min förvåning över valet att stanna hemma, att jag inte riktigt kände igen mig själv. Hon sa lugnt och insiktsfullt: "Du har inget att fly bort från hemma längre". Skönt! Sprallig som alltid, men bara när jag riktigt vill och då av rätt anledning.

Tjo!

Pallar inte gå och känna efter, borde förstås vila bort envist virus; ont i halsen och kroppen men rastlös till tusen i knoppen. Orkar jobba. Just. Sen har det varit soffa, ipren och minsta möjliga aktivitet - hela veckan. Ikväll slog jag upp ett glas rioja till laxen. Snart blir det en sväng till Campus för att höra Jesper läsa ur sin fantsaktiska bok Landgörst. Därefter är jag säkert fit for fight igen. Hoppas! Kram till dig - "where ever you are", eller vad han nu sa i den där amerikanska tv-serien.

Extraknäck

En reklamfinansierad websida bör dryga ut kassan. Den kan heta: merpengartillmig.nu. Andra knep att dra in cash är att snajsa till folk som vill bli snygga i håret, översätta texter från engelska till svenska eller tvärtom, eller varför inte erbjuda sina tjänster som guide för gäster från när och fjärran. Jag får dem garanterat att känna sig välkomna och omhändertagna. Social kompetens finnes. Du får ge bra betalt! Unikt erbjudande - only for you.

Prylar intresserar mig föga. Det är inte det jag vill ha pengarna till. Fast det förstås, en bil som rullar pålitligt och fräscha bruksvaror i hemmet underlättar vardagen. Men det är mest upplevelser och resor jag vill unna mig. Nästa tur går till Aten och den är redan bokad och betald - utan ångerrätt. Som oftast har jag en önskelista med utflykter. Högt på listan just nu är: dansa salsa på Kuba, besöka vänner i Pennsylvania samt uppleva NewYork när man ändå har vägarna förbi.

Pank har jag aldrig varit. Jag kan konsten att rätta munnen efter massäcken. Det har jag alltid kunnat. Oavsett hur liten inkomsten har varit så har det gått runt. Nu är det dock tuffa tider. Tonårsbarn kostar mer än småttingar - så är det bara. Och vuxna, rastlösa kvinnor tenderar att spendera mer sedan de har fått smak på livets goda. Det idealiska extraknäcket vore som resguide, en kombination av nytta och nöje. Har du andra listiga förslag på hur jag kan dryga ut kassan utan att sälja min själ? Let me know!

Let's dance!

Med risk upprepning; jag ska dansa salsa ikväll; flickskolan kl 18.15 med Guillermo från Kuba. Och jag dansade igår; café ordnat av stans ideella förening. På tisdag ska jag också dansa, för då är det kurs med Guillermo. Onsdag = danspass på friskis. Jag börjar få starka vadmuskler och rörliga höfter. Dans är skojsigt!

Mötesplatsen

Nu har jag funnits med på datingsidan  "Mötesplatsen" i tolv timmar. Det är inget för mig. Förvisso finns där en rad skapliga herrar, helt vanliga också. Inte en enda creepy snubbe i sikte faktiskt. Jag har ändå lite förlegade förutfattade meningar om nätdating, fast jag vet att det numera är "helt vanligt folk" som håller på med dito. Och ja, jag vet att man kan ha trevligt och lära känna nya människor utan att binda upp sig till någon särskild. Därför loggade jag in.

Så här skrev jag i min presentation:
"Här är en nyfiken, pigg, och resglad tjej som tycker om att se nysyner och göra spontana grejer. En konsert, ett teaterbesök eller en fika på stan förgyller."

Sen började min magkänsla säga att detta inte är nåt för mig, så jag la till:
"Formuleringen "kape söker en man" är lite drastisk. Jag träffar gärna nya människor, utan stress och press."

När det började drösa in så kallade komplimanger i form av rosor och "jag-är-nyfiken-på-dig"-meddelanden samt mejl som jag inte kunde öppna utan att betala dyrt skrev jag slutligen:
"Det här är jag i nötskal: Impulsiv och glad lägger jag upp en sida här, utan att fatta hur den används. Tack för rosor och mejl men jag vet inte riktigt hur jag svarar. Hmmm... tänker inte lägga 170 spänn i månaden på detta."

Så har man provat nätdating också!

Alarm

Pip-pip-pip-piiiiip!! Attans också, jag glömde stänga av larmet. Jag vill inte på några villkor missa en efterlängtad sovmorgon. Skynda att somna om! Är jag inte lite kissnödig? Nej, sov nu! Vänd. Vrid. Tänk bort behov. Jo, blåsan behöver tömmas om jag ska kunna somna om. Tusan också! Om jag snabbar mig så hinner jag inte vakna så mycket. Tillbaka i sängen: NU SOVER DU! ....äh, jag läser lite mejl och somnar sen om igen...

Inte en enda alarmerande nyhet går att finna i inkorgen. Insomningsförhoppningarna är vid det här laget hopplöst förlorade. Det grämer mig gruvligt ha snuvats på en go sovmorgon. Å så vips, en skön knäppis på chatten: "God överklassmorgon på dig! Jag har just vaknat. Härligt!" Det skiter sig således idag också: Jag kan inte vara sur särskilt länge.

Idag är det salsacafé 14-17 och så kommer min älskade ungar.

Onegg

Nog försökte jag va piss i motvind idag, som motvikt till "positiva dagen", men det sket sig redan på morgonen när jag mötte en sprudlande kollega. Det ligger inte för mig att sura. Bästa replikväxlingen idag var när jag mötte en kille som var min elev i fjol:
Jag: Heeeej! Kul att se dig! Hur är det?
Han: Hej. Jo, det är bra med mig. Hur är det med dig då?
Jag: Ganska bra faktiskt. Det är ju positiva dagen idag.
Han: Varfördå?

Efteråt

Det är nästan så att man skulle lägga av att hitta på trevligheter för man blir bara så låg när de tar slut. Om jag bara satt här hemma helt oaktiverad varje dag så skulle kontrasten mellan skojigt och tråkigt inte vara så stor. Det slår aldrig fel, efter en riktigt rolig helg känns allt dubbelt så tomt. Kramar, smek och fina ord --> onttomt efteråt. Tråkgnällig, javisst, men jag behöver det - är trött på att alltid vara så förbannat käck och glad! Imorgon är det "positiva dagen" har jag hört. Våga vägra!

Knappt vaken

Trånga luftrör, tung i huvudet, mensvärk. Å så ger datorn stötar mot naken hud.  Mage, lår, handleder - aj som f-n. Är det farligt? Kommer jag att få högspänning rakt genom kroppen och kola redan innan jag har hunnit göra min morgontoalett? Ingen hit att blogga på dass. Jag kan se rubrikerna: "Naken bloggare dog med otorkat arsle".

Solokvist trist

Det är inte kul att vara bara jag. Nästan ingen dag faktiskt. Nån enstaka kanske. Hobbyar, telefonpratar, datorsurfar, dansar, gympar, jobbar, lagarmatar, tvättar, handlar och väntar. Utan att veta riktigt på vad. Nästan alltid glad, men inte idag.

UPP & NER

Dagens dåliga saker:
Det är tomt hemma när barnen är hos sin pappa.
Övergiven sommarkatt-känslan gör sig påmind.
Huvudvärk kommer krypande.
Jag fryser!

Dagens bra saker:
Eleverna är positivt inställda till sin fröken.
Gubbarna på kontoret är skojiga att språka med.
Jag har nötter givna med kärlek att mumsa på.
En kopp rykande hett te väntar några hus bort.

Lånar av Little Marbles

sprider kärlek på

en gata med för mycket

ensamhet sätt på

hörlurarna du slipper

skrik men vad vet jag

om ensamhet så jag

hoppar och trampar på ditt hjärta



jag vill sova i ditt hjärta nu

kan vi inte bara sova

något litet enkelt lätt

som slutar när vi é klara

jag kan vara mer än nog för mig

hur mycket plats får jag ta

går nära alla husen så ingen trampar på mig



hur är det att leva

när livet är precis värt

välj spotta eller svälj

trampar ner dig

behöver andas

du kanske tror att du är gjord

utav hårdaste betong

vad gör jag här

jag snubblar och halkar på ditt hjärta

Islamofobil

Jag köpte asken på bokmässan av en ung rar tjej i slöja. Vi talade en stund och hon sade varmt: "Tänk på att över 94 % av Sveriges befolkning INTE är Sverigedemokrater".

Innehåll
Integrat 0,5 mg
Educationsmix 0,2 mg
MEGA-kunskap mineral 0,2 mg
Erfarenhetskalori 0,2 mg
Open-mind vitamin 0,2 mg
Multi-kulti vitamin 0,2 mg
Naturelicus 0,2 mg

I bipacksedeln ordineras olika doser beroende på grad av fobi. En tablett räcker t ex för personer som har svårt att skilja på begreppen kultur, tradition och religion eller ser muslimer som en homogen etninsk grupp. Fem doser krävs däremot för den som får andnöd och hjärtklappning av blotta tanken på fler moskébyggen i Sverige, eller för den som tror att alla muslimer har en dold agenda för ett heligt krig mot västvärlden.

Idén är genialisk! Produkten är utvecklad av Byrån för lika rättigheter Ida Dzanovic, 2009
"Vid akuta besvär, biverkningar eller intresse för inköp av preparatet samt samtalsterapi vänd dig till andreas.hasslert@ibnrushd.se "

Hanna-salsa-helg

Så stack jag då till Malmö för att träffa Hanna och för att dansa salsa. Cuba Café is the shit! Mojiton var smarrig värre, dansbenen i sitt esse och både Carlos och Roberto var där. Malmö = multikulti, en däjlig melting pot av kulturer. Det är minst sagt fröjdigt när en brokig skara människor gungar sig genom en salsanatt tillsammans.

Före midnatt är det ganska välartad salsa och merengue som gäller. Runt midnatt blir det lite "tightare" danser och mot stängningsdax är det närmast en ormgrop av människor som skvätter svett på varandra till sköna brasstoner och taktfasta congas. Här gäller det att slänga med dreadlocksen oavsett om man har några eller inte. Dessa positiva känslor som sprids genom kroppen när jag dansar alltså! Jag ler fortfarande.

Och ni som läste om mitt spörsmål med dottern angående klädvalet för kvällen: Jag var ursnygg i tröjan ;)))

Vad?

Vad ska jag med dig till, när du inte ska ha mig till nåt?

Vidare

Jag salsar vidare, jobbar vidare och tänker vidare.  Nyss var jag nere i skiten och trodde inte att jag skulle ta mig upp i första taget. Jag kastades rakt in i smärtans mitt, gick genom gyttjan, vägrade ta en omväg. Här uppe är luften ren och klar och lätt att andas. Jag fyller mina lungor med varje andetag; vågar, orkar och vill se folk i ögonen. Jag har fått tillbaka min lyskraft sägs det - och jag känner det, vet det, ser det i blickarna på dem jag möter. "Here she comes just walking down the street." Omvärlden visar vida perspektiv.

Ro eller röj

Det hade säkert varit skönt att luta sig tillbaka, tända några stearinljus och gå en rofylld tid tillmötes. För inte alltför länge sen tänkte jag mig en ganska vilsam höst. Men saker förändras och nu vet jag inte längre vem jag vill vila med, så jag har tänkt om.

Först blir det en helg i Malmö, sen kör jag bokmässa och Götet lördag-söndag helgen därefter. Innan november är slut har jag hunnit med en vända till Stockholm också. Sist men inte minst: Aten väntar på mig på höstlovet. Bokat och klart. Fart och fläkt.

Klädval

Mamman: Denna blir väl bra när jag ska dansa salsa nästa lördag?

Dottern: Asså, jag tycker INTE att du ska ha den!

Mamman: (som själv tyckte att den var ganska ungdomlig, rentav lite fräck) Nähä , är det tröjan som är fel eller är det JAG som inte klär i den?

Dottern: Asså, du har ju sagt att man ska säga vad man tycker!

Mamman: Ja, jo, det uppskattar jag. Men jag känner mig bekväm med den.

Dottern: Ja, och det är det viktigaste! Det har du alltid sagt.

Mamman: Bra, då tar jag den!

Dottern: Gör du det, även om den är lite *2000, om man säger så.

*2000 = något VÄLDIGT gammalmodigt och omodernt.

Mjao!

En del sommarkatter överlever. Tilltufsade och vilsna må de ha lämnats åt sitt öde men de klarar sig ändå ganska bra.

Gött-trött

Cafét är över för denna gång och jag njuter nöjt i soffan efter en lyckad eftermiddag. En gång per termin gör jag en ideell insats för salsaföreningen. Jag bakade kärleksmums och handlade. Ingrid fixade fin dukning och en smarrig soppa. Barbara borde öppna konditori med sina fantastiska kakor. Torgny kom med de största kladdkakor jag någonsin har skådat, säkert fem cm höga. Han skar dem i 10x10 cm stora bitar först. Jisses, vilken frossa!

Först blev det en svängom med kladdkakskillen. Eftersom båda var "i tjänst", körde vi bara en låt. "Bra med tjejer som är nöjda efter en dans", sa han och flinade. Man hinner oftast inte stuffa så mycket själv när man håller i cafét. Ingrid och jag är dock alltid väldigt dansiga och kom därför överens om att varva salsaturer med kaffekok och disk.

Jag hann virvla runt med fem olika salseros, trots att vi hade nära femtio gäster. Bra teamwork med andra ord. Roligaste dansen var en merengue med min kubanske salsalärare. Han la in lite hopp och några oväntade vändningar. Det är väldigt tillfredsställande att hänga med i turerna och ha flyt i stegen.

Nu är det TV och vila som gäller denna rofyllda lördagskväll.

Grönt är skönt

Piggnar till så här i arla morgonstud av vackert solsken. Jag klär mig i grönt, kanske vill jag fånga den sista klämtande sensommarkänslan. I mitt uterum hänger frodiga paprikor och tomater, ljuvliga på frukostmackan.

Dagen är inbokad; först några lektioner, sen en lunchfika på stan och slutligen en föreläsning i stressagility. Det gäller att snabba sig - vill inte missa något ;) 

Cogito, ergo sum

Jag tänker, alltså finns jag. Jag existerar precis som du - längtar, känner, drömmer - då som nu. Och om du blundar, så finns jag ändå. Jag tittar rakt framför mig och ser på vem jag möter.

Döden

Jag mötte döden idag, i form av en sprudlande ung tjej. Hon är en av dem jag bär nära hjärtat eftersom hon tillhör de ungdomar som har hängt hemma med mina barn genom åren. Åtskilliga timmar har lagts på gympa och skolaktiviteter tillsammans med hennes föräldrar. Man kommer varandra ganska nära. Nu är hennes pappa död. Sjukdom. Snabbt förlopp. Fy fan så orättvist!

Som en frisk fläkt svischade hon och hennes kompis fram på sina cyklar. De tvärnitade när de såg mig, fast att jag "bara" är en kompis morsa. Åh, sånt värmer! De är så fina. Fria. När vi hade hälsat och kramat jag-hörde-att-pappa-är-död-nu-kramen var de snart på cyklarna igen, på väg mot stan och en fika med kompisar.

När jag såg deras ryggtavlor försvinna bort dundrade döden in i mig. Han kommer inte att få se henne störta fram genom livet mer. Nånsin. Och för henne fattas förevigt en viktig pusselbit. Hur kunde han hålla modet uppe med den vetskapen? Hans fru säger att han var positiv ända till slutet. Mina tankar går till Lars med familj. Ditt liv gjorde skillnad, också för mig.

Dile que si

Ja! Jag har salsa-må-bra i kroppen efter två timmar med Guillermo och http://salsakurs.se/. De har prova-på-vecka. Idag körde jag Reggaeton, svårt men skoj, och Salsa fortsättning 1. Imorgon blir det det Merengue kl 19 följt av Salsa fortsättning 2. Vi får se vilken kurs jag ska gå. Men ny kurs blir det! Och jag har en danspartner :)

På torsdag tänkte jag dansa Rueda de Casino och Latino mix. Jag gillar verkligen Rueda. Men det är svårt eftersom alla kommandon är på spanska. Tur att min rumskamrat på jobbet är både spansklärare och salsero. Idag fick jag lite hjälp och hängde upp en post it-lapp på vänster sida med texten "izquierda" och en med ordet "derecho" på höger. Nu kanske jag slipper gå åt fel håll och krocka i ringen i fortsättningen.

Jag kan egentligen bara komma på en nackadel med salsa, en pytteliten en. Man får så mycket gladendorfiner i kroppen att det är svårt att somna. Nu ska jag ändå göra ett försök. Buenas noches.

Meningen

Lyssnar på P1. Programmet handlar om meningen med livet. Phew. Stort. Hur ska ämnet rymmas i ett radioprogram, liksom? Jag fastnade för en replik: "Meningen är att vandra tillsammans mot horisonten". Så enkelt. Självklart.

Inte så farligt

Undra om det finns många människor som är fullständigt livrädda för att vara ensamma hemma? Jag är nära nog en av dem. Barnens pappa har flyttat och det finns åtskilliga solotimmar att slå ihjäl. Jag är inte van. Det är då det stora vemodet rullar in.

Ikväll när jag kom innanför dörren upptäckte jag dock till min förvåning att det kändes ganska trevligt att hälla upp ett glas juice i ett vackert vinglas, tända ett ljus och slå på reprisen av sommarprataren på radio - mol allena. Imorgon kväll när tjejerna kommer hem kommer vi att ha nya upplevelser att dela med oss av. Det kanske vi inte hade haft på samma sätt om de var här hela tiden.

Det är självklart sorgligt att så många singlar sitter på olika håll och känner sig tomma. Innerst inne vill jag förstås ingå i ett "vi" och dela livet med en partner igen. Men i så fall måste det vara ömsesidigt och innerligt, annars får det hellre vara. Så farligt är det trots allt inte med lite egen tid - inte just ikväll i alla fall.

Reser sig på nio

Nu går det inte att hänga sig kvar i drömmen längre. Det är vardag och slut på verklighetsflykt som gäller. Jag börjar jobba imorgon. Det skall bli riktigt skönt faktiskt. Rutiner, elever, fika med kollegor och framåttänk i kombination med här och nu.

Sommaren 2010 skall jag sent glömma. Sällan, eller förmodligen aldrig, har jag varit så euforiskt rofylld, men inte heller så smärtsamt uppriven som denna sommar. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Ändå hade jag gjort om alltsammans om jag hade facit från början. Det har varit en häftig resa.

Såna är vi människor som vågar leva. Vi får oss några smällar, reser oss upp och går vidare. Nu önskar jag bara alla en härlig höst! Jag tror på kärlek, sanning och moln som skingrar sig. Men så läste jag också Starlet som barn. ;)

Nädå!

Man måste bara igenom skiten. Så är det! Inga genvägar runt tycks finnas. Hur man än springer så går det inte att kuta ifrån sig själv. Men på något sätt inser jag att jag kommer att ha nytta av att ha dippat rejält för "this too shall pass" och när det gör det så kommer jag tillbaka. Jag längtar efter henne.

Det som är jobbigast är såklart att inte ha kontroll över tankar och känslor. Det kan förstås vara härligt också, som när man är kär till exempel. Hur gör man sig okär? Det skulle jag bra gärna vilja veta.

Olåst, olöst

I många år hade mitt hjärta varit försett med hänglås. Jag tror att jag själv hade satt dit det och att jag för länge sedan hade glömt var jag hade hängt nyckeln. Så öppnade någon låset likt en trollkarl, varsamt och metodisk. Jag skall inte skylla denne någon för att ha brutit upp det med våld. Det var en varsam hand som lirkade, oljade in, förde in sin magiska nyckel och vred om.

Jag kanske borde anat oråd men allt jag kunde tänka på var hur fantastiskt skönt det var att äntligen släppa hjärtat fritt. Jag hade kunnat säga stopp, sluta, inte så, inte nu och magikern hade packat ner sina verktyg och låtit mig vara. Men det kändes skönt i mitt bröst. Orden var ljuva till min tröst. Jag drogades av hans väsen, njöt den söta saven ur uppmärksamhetens, tillsynes outtömliga, brunn. Så en dag var källan tom. Du glömde hänga tillbaka låset.

Jodå!

Det verkar verkligen ha vänt. Jag känner mig pigg idag också. Många människor har sagt att det blir bättre bara han har flyttat, men att det skulle lätta som i ett trollslag vågade jag bara inte tro. Det är kanske för tidigt att ropa hej. Helt stabil är jag förmodligen inte. Men sakta, sakta börjar jag känna igen mig själv. Fasen, det är ruter i bruden! Det hade jag nästan glömt. Så kommer lite vemod emellan, lite gråt och en del nostalgi. Det är som om alla nervtrådar låg synliga utanpå kroppen. Så kan det få vara; det kanske är nödvändigt. I denna prövotid blir jag ideligen påmind om vilken rik människa jag är, begåvad med fantastiska vänner och underbara barn. Kärlek till er!

Dämpad

Nej det är inte jag som är låg för en gångs skull. Det är ångesten som är dämpad. Först blev det några timmar på jobbet. Jag åkte dit för att packa upp mina saker på nya kontoret. Det kändes riktigt bra faktiskt. Jag fick en hel del ny energi bara genom att gå dit. Det är nåt visst att börja på en alldeles ny kalender också. Vad som helst kan hända under året, bara möjligheter.

Sen klämde jag in lite shopping. Det är inte kul att komma till skolan som en sunkig fröken, så jag köpte att par byxor, som förvisso är identiska med mina senast köpta men ändå, en tröja samt en skjorta. Shopping är också ganska ångestdämpande har jag läst. Jag tror att det stämmer, för det känns onekligen upplyftande att komma hem med helt nya grejer. En brasklapp är dock att man bör ha råd med det man köper. Inköp på kredit leder bara till ågren i det långa loppet. Det är min fasta övertygelse.

Sist men inte minst så hann jag med en fika på stan med en trevlig bekant. Snygg också förresten. Han hade en massa idéer om såväl nuet som framtiden. Mycket inspirerande! Och än är dagen inte slut, och faktiskt inte jag heller. Jag är lite förvånad själv att jag känner mig så stark idag. Jag ska försöka glida på energin, för jag vet att den behövs. Allt är ju, som de flesta bloggläsare vet, lite upp och ner i mitt liv just nu. Det gäller att rusta sig!

Halv bil

Dela bil med sitt ex, bra eller dåligt? Vi ska göra ett försök i alla fall. Bilen är 10 år gammal och betald för länge sen. Den är välskött men inte värd särskilt mycket. Ingen av oss måste ha bilen i vardagen eftersom båda cyklar till jobbet. Garaget är placerat mellan våra bostäder, 100 m från min, 300 m från hans och vi har barn ihop. Aktiva barn, som kan behöva skjuts till olika tävlingar runt om i landet.

Mamma blev förskräckt när hon hörde det: "Nej, jag varnar er! Det är som bäddat för konflikt!" Jaha, men om det blir konflikt så är det väl bara att tänka om, sälja vraket, säga upp garaget och cykla även till stormarknaden. Hur svårt kan det vara? Måste man alltid utgå från eventuella hinder? Nä, jag vill gärna se möjligheter. Halv bil = halv kostnad. Halv bil = mindre okynneskörande. Halv bil = mer frihet än ingen bil. Dessutom har jag alltid gillat idén med bilpool. Nästan bara vinster. Eller hur!

Mitt halsband

Smycket fick jag av pappa när jag var 12 år. Han var gammal boxare, en mycket lovande junior en gång i tiden. Pappa sa alltid att man ska slå sig fram i livet. Han menade såklart inte med handkraft. Det är viktigt att vara snäll och sann men tro på sin styrka. Med boxhandsken som symbol skulle hans dotter bära en inre kraft och tro på sig själv. Tack pappa, I've got the power!

Ridå

Kanske är det tur att jag vågar känna efter. Hoppas det för ibland är livet bara så fasligt svårt. Ont gör det också. Så det vore förargligt om det inte var till nån nytta. Men jag räds inte att ta emot känslorna såsom de verkligen är. Tänk att det finns människor som går ett helt liv utan att uttrycka sig, för att de inte kan.

Jag är övertygad om att livet blir bättre om man låter sig tas om hand ibland. Och man är sannolikt bättre stöd för andra om man kan visa sig rädd, vilsen, arg, eller vad det nu må vara.

Min fina vän, som har utsikt över Masthuggskyrkan, har insikt: ‎"Situationen ändras helt utan att du ens gjort något... du bara står där och undrar hur det kommer sig... det som kändes rätt förr känns helt fel nu... hur blir det sen då?"

Ridå Akt 1

Hoppas

Han sa:
Hon sa: Aj.
Han sa: Va?
Hon sa: Aj!
Han sa: Förlåt.
Hon sa: Okej.
Han sa: Bra.
Hon sa: Ja.
De sa: Dag för dag

Kanske

Han sa: Kom!
Hon sa: Nej.
Han sa: Jo!
Hon sa: Kanske.
Han sa: Hoppas!
Hon sa: Okej.
Han sa: Hurra!
Hon sa: Ja!
Han sa:

Gråtlåt

När jag har börjat böla så brukar det vara svårt att få stopp på droppandet. Så har det varit så länge jag kan minnas. Jag kan gråta för att jag är ledsen, arg, glad eller lycklig. Tårarna kan också trilla av att några barn sjunger väldigt fint, för att dotternas lag skiner av lycka efter sin första oavgjorda fotbollsmatch eller en dödsannons i morgontidningen. Å så gråter jag förstås när jag har kärlekssmärta.

Natural Woman med Aretha Franklin handlar för mig om den ultimata drömmen bort från ett mindre lyckat nu. Tanken på att någon hämtar ut ens sargade själ på avdelningen för hittegods är förlamande vacker.

Lookin' out on the morning rain
I used to feel so uninspired
And when I knew I had to face another day
Lord it made me feel so tired
Before the day I met you
Life was so unkind
But you're the key to my piece of mind

Cus' You make me feel like a natural woman

When my soul was in the lost and found
You came along to claim it
I didn't know just what was wrong with me
Till your kiss helped me name it
Now I'm no longer doubtful
Of what I'm livin' for
And if I make you happy
I don't need to do more

Let the sun shine in!

Det är okej att grubbla. Det händer att jag ägnar mig åt det ibland, fäller en stilla tår över våra år, eller någon jag åtrår. Men man bör inte fastna. Därför lyfte jag mitt huvud, klädde på mig och gick ut i stormen, in på teatern. På scenen var det fullt ös med många, något håriga, ungdomar. I stolen bredvid satt en av mina älskade döttrar. Nu känns insidan len igen.

Tvivel

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...

Lars Winnerbäck

Punk o retro i Nossebro

Har du hört talas om Nossebro tidigare? Det hade inte jag. I vilket fall som helst har jag just spenderat lite tid vid ån Nossan.



Konsert med Mimikry: trallpunk, så jävla bra att håret reser sig.

Nostalgi för oss som är lagda åt det hållet.

Om

Om natten tyngd av trötta kval. Should I stay or should I go? Tankar som vägrar ge vika. Det är skönt att veta att vi har råd med semester varje år. Också. Om vi vill. Vi har det väl bra du och jag? Fina barn, trevliga stunder, som när vi planerar om vi ska byta bil nu eller om det kanske är bättre att vänta ett tag, vilken TV som är bästa köpet eller huruvida pinotage passar perfekt till pastan eller inte. Om du hade väckt mig. Om jag hade väckt dig. Om vår vakna tid inte varit så väldigt praktisk. Vi kanske aldrig har... spelar ingen roll nu. Omfamna mig och tänk att vi försökte i all vänskap. Omkring 23.24 är jag alldeles ensam, för en stund. Omkring 23.42 är han där. Omkring 02.32 är jag kär. Omtumlad. Hoppsan!

Kärlek på lasarett

Kärleken kanske bor i skogen bland blommor och bin, i Kattegatts böljor vid en vidrig botten, eller i en temporär boning vid lasarettet. I vilket fall som helst så är det ju fräscha toaletter på sjukhuset. Och nära till apoteket är det också om man skulle få klåda av något slag. Om man vill vara ifred så har de väntrum där man kan läsa, vila, tänka och vänta. Jag är inte så bra på att vänta. Så nu går jag.

Fem-i-topp-kontring

Det är:

1. skönt att kunna gå med bara ben varje dag.
2. en lisa för själen att slippa sätta klockan.
3. härligt att soliga bad varvas med vila i skuggan.
4. roligt att staden fylls av myller och människor.
5. mysigt att snart kunna kramas.

Surpupps-topp-fem

1. mygg- och blinningbett överallt, kliar i flera dygn
2. alltför många långa sovmornar, noll självdisciplin
3. vädret: för varmt/kallt/blåsigt/tryckande luft
4. turister hindrar framkomlighet för urinvånare
5. för långt bort för en kram

Sommarprat

"Sommar i P1", fasen vad mysigt. Redan signaturmelodin får mig att fyllas av somrigt välbehag. Som vanligt har jag inte lyssnat på alla jag hade tänkt men hört flera jag inte hade planerat. Några glimtar:

I dagens program snackar Elisabeth Åsbrink om 7:3, Malexandermorden och Norén - intressant, men inga scoop här inte.

Micael Bindefeld får mig att vilja odla pelargoner, om än för en kort stund.

Anna Carrfors Bråkenhielm menar att en pojkvän borde ha minst två kvinnliga bekanta annars har han sannolikt en förlegad kvinnosyn. Jag kan bara hålla med.

Pär Johansson ger en fantastisk beskrivning av hur "Glada Hudrik"-skådisarna åker rulltrappa. Jag blir lycklig i hela mig.

Jill Johnsson berättar om väninnans lilla späda dotter som är dödssjuk. Så jävla starkt. Tårar trillar på min kind.

En lång lista namn väntar. Jag är nyfiken på många av dem, Annika Östberg till exempel.

Glad sommar! :)

Njut

Stundens topp-fem-njut:
1. dotterns sång och klinkande på gitarren, Red Hot Chili Peppers. Good taste!
2. vetskapen om att någon tänker på mig där ute
3. smaken av jordgubbar som dröjer sig kvar i munhålan
4. sommarvärmen som håller i sig
5. salsa i Solviken ikväll, lär bli hett: tjohoooo!

Självplock

Jordgubbsfrossa! Frida och jag trampade till Vareborg och fyllde några byttor. Blinningbitna, svettiga men nöjda sitter vi nu här med härligheten.

Flopp

Jag snabbar mig ner till havet, njuter en lång stund efter IKEA-traumat tidigare idag, fixar till mig, hinner med en drink med några väninnor, skyndar iväg på cykeln, trampar en mil bara för att upptäcka att jag har tagit fel på dag. Och jag som har tackat nej till både salsakväll och vinmingel. Förvisso blev det en simtur vid Balgö brygga med mina underbara syskonbarn men lite surpuppsvarning är det.

Tänk

Tänk vad mycket en människa får vara med om under en livstid. Tänk på alla tankar som passerar ens medvetenhet och ens undermedvetenhet. Hur många dagar är en människa lycklig om man slår ut det på 365 dagar på ett år? En klok vän sa idag till mig: Katrine, tänk till, var rädd om dig, men tänk inte för mycket bara, våga att känna också, för vi lever bara en gång. Så än en gång TÄNK att jag får vara här och nu.

Poppis loppis

Dalarna vimlar av loppisar. Självklart spontanbesöktes några av dem. Bland fynden finns en fantsaktiskt fin retrofilt i gult och brunt, bestick och tallrikar till den medhavda lunchen, en CD med Laleh: "I know we could live tomorrow, But I know I live today, I know we could live tomorrow, But I don't think we should wait! No.." samt en sticker med det passande budskapet:

I'm not A BITCH
I'm THE BITCH
and it's MiSS BITCH to you

Äntligen sommar!

Det blev förstklassig här-och-nu-träning under hela veckan i Dalarna. Värme, vänner, vi. Vilja vid Siljan och vila vid sidan. Å så visor och vedträn varvat med visdom och faktiskt en gnutta vidskepelse.

Sommarlov. Jag smakar på ordet och inser att jag knappt har fattat dess innebörd ännu. Känslan infinner sig när jag hänger tvätt efter veckans exil. "I detta linnet blev jag alldeles svettig där vi stod sida vid sida och travade ved" eller "Kul att både A & A tycker att jag passar i denna gröna tröjan" och "Byxora här vek jag ner när i det höga gräset vid stugan". Hänga tvätt = tid till reflektion.

Några av de människor jag mött:
spöket i källaren
Alison från Skottland
Elisabeth från Strömstad
Anna & Matthew
Bernadette, tjusig och vass
Ross och Roxanna och deras söta lilla Megan
Lasse och Blavrika
killen på ICA
en annan människa
mig själv

Det enkla

Jag kom just hem från några riktigt goa timmar på damernas nakenbad, av mig ibland kallat the bitch beach. Det är lite som blåkulla, bitches och witches gathering för att slappa, slippa, rensa hjärnan, njuta nuet och lösa världens alla problem, inte sällan de bekymmer vi må ha med det motsatta könet. Känslan att veckla ut sina vingar och bara ligga där i sol och bris med sina systrar är fantasktisk.

Under småbarnsåren är man oftast bara deltidshäxa. Det är först när ungarna är stora eller när man lämnar sin man och ibland, som i mitt fall, både och som bitcherierna återkommer med full kraft.

Under eftermiddagen var vi nästan bara heltidare på plats men framåt kvällningen kom en hel hop deltidare och faktiskt några ytterst tillfälliga besökare. Dessa temporära gäster bar fina kläder, hade med sig förstklassiga charketurier och snofsig dricka med bubblor i. Inga Gösser med skruvkork där inte.

Min fantasi bar förstås iväg med mig. Jag iakttog kläder, samspel och hör och häpna, jag tjuvlyssnade lite på deras samtal också. Förvisso är det näst intill omöjligt att inte höra när man sitter endast några meter bort, men jag känner mig alltid lite skyldig när nyfikenheten tar över och jag kommer på mig själv med att faktiskt lyssna aktivt.

De piffiga damerna hade fina hus, rika män och välartade avkommor. Är det en synd att generalisera? Isåfall behöver jag förlåtas. Men nu kommer jag till själva poängen: ALLA vi, heltidsbitches, deltidshäxor, tillfälliga gäster och annat löst folk har ett gemensamt: Vi älskar det enkla i att packa upp en picnic, slå oss ner i naturen och bara njuta av hav och vind.

Vi stävar efter det enkla. Så är det. Jag kunde inte låta bli att undra vad de skulle med sina fina hus till.