Det lilla

Om man blir glad åt lite så har man mycket att bli glad åt. Jag sa till mig själv: "Nu jävlar Katrine, nu får du varken gå och kissa eller dricka kaffe innan detta är färdigt!" Jag hade sju uppsatser i rättningshögen och två timmar på mig att bli klar. Å jag satte fart - rättade och skrev kommentarer - för allt var jag var värd.

Fem saker som har gjort mig glad denna veckan:

• sista uppsatsen visade sig vara rättad redan
• någon sa "Tack för att du är du"
• en elev tog sig äntligen ur något svårt
• yngsta dottern blev tillfreds med sitt klassbyte till slut
• äldsta dottern kom sprudlande hem från jazzdansen och smittade oss andra med sin glädje

Det är det lilla som gör det!

Åke

Jag träffade Åke idag. Han såg för bedrövlig ut. Det var långt under hans värdighet. Vi måste ha känt varandra i drygt tolv år, för döttrarna var ett och tre när vi flyttade in på Granvägen och blev grannar.

I bersån brukade vi sitta. Han njöt av att ha uppsikt över lekplatsen. Och pojkstrecken som gick under epitetet rackarungar mådde så gott när han, alltid på deras sida, läxade upp nån tjurkärring som inte tålde deras lek.

Vi kunde samlas runt några engångsgrillar och sitta uppe tills sommardaggen lade sitt natt-täcke och myggen var sprängfyllda. Och vi pratade. Åke har alltid bjudit på många härliga, intressanta, berättelser. Inte sällan vittnade de om hur han var en riktig buspojke som fick många kok stryk i sin dar. Å han har dansat, han har charmat, ramlat och rumlat.

Det händer att han frågar mig hur det är med pojkarna, eller om min dotter är gift ännu. Då sticker det till i hjärtat. När han ringer och barnen svarar är han ofta osäker på om han har kommit rätt. Det är svårt att acceptera. För Åke och jag har med stort utbyte samtalat om alla de ämnen.

Att se honom rufsig och oduschad är jobbigt. För Åke skulle aldrig ha tagit emot utan nystruken skjorta och välrakad kind om han fick välja. Ren och snygg står han för min inre syn. Också nu. Kram på dig Åke Magnusson. Jag hoppas att den ro du längtar så mycket efter inte ska dröja alltför länge. /Din Katrine

Vanlig

Jag har börjat gilla att vara helt vanlig. Det är en ganska ovanlig känsla eftersom jag har ägnat åren mellan tolv och trettionio och ett halvt åt att försöka avvika. Nu ser jag tydligt att jag har varit ordinär hela tiden. I foajén på Atalante har jag känt mig alternativ och annorlunda - tills den dagen då jag lyfte blicken och såg att alla avvikande människor därinne liknade varandra. Unisont udda.

Det händer till och med att jag nynnar med i schlagerlåtar OCH tycker om det! "Kärleken är" med Jill Johnsson är ett exempel på en klämmig bit. Jag rodnar förstås lite när jag berättar om det.

En annan helt ounik företeelse i vardagen är mitt facebookande. I kväll läste jag exempelvis följande uppmaning: "1. Ta tag i den bok som finns närmast dig. 2. Bläddra fram sidan 56 3. Leta fram den femte meningen. 4. Skriv den meningen som din STATUS och skriv dessa instruktioner som en kommentar till statusen. 5. Leta inte reda på din favoritbok eller den häftigaste boken du har, ta helt enkelt den NÄRMSTA boken!"

Lydigt och nyfiket letade jag upp närmsta bok. Olydigt följde jag inte uppmaningen att lägga texten till min status. Hur lydaktig jag väljer att vara beror helt på dagsformen. Jag öppnar sidan femtiosex i Svinalängorna av Susanna Alakoski och läser femte meningen: "Jag tyckte det såg ut som att Karins dammsugare grävåt munstycket."

Formuleringen är rätt fräck faktiskt. Inte så vanlig. Jag får sköna associationer till andra grejer, och nu - nu har jag helt flutit vidare i nya tankar, tappat den röda tråden som man brukar kalla det. Hur ska jag knyta ihop slutet av texten med inledningen nu då? Äh, jag struntar i det. Trist att vara så himla oudda hela tiden. Ibland.

Igång

Så är semestern snart ett minne blott och svångremmen dras åt av såväl ekonomiska orsaker som av hälsoskäl. Dagens statusrad på facebook lyder: "the painful awakening of forsaken muscles". Lite uppfräschning av träningsvärken är sannolikt att vänta imorgon.

I torsdags var det nypremiär på Friskis och Svettis. Fatta att de stackars försakade musklerna i armar och ben skakade av det obarmhärtiga uppvaknandet. Visst har vi rört på oss en gnutta under ledigheten - dansat och dykt - men några armhävningar stod inte direkt på dagordningen, ölhävararmens muskler undantaget.

Idag var det alltså dags att stressa vilande lemmar igen. En överpigg snubbe som brukar köra intensivpassen i vanliga fall höll i medelpasset klockan fem. Med militärisk disciplin fick grabben mig att köra slut på det sista jag hade. Den traditionella bastustunden var ljuvlig i kontrast.

Hemma hos oss jobbar vi åter för fullt, turas om att laga mat, gå på föräldramöten och glömma bort viktiga åtaganden. Karusellen är i full gång. Det känns märkligt nog riktigt bra.

Välkommen

Min partner har stor släkt på Filippinerna. ”Vi har ju flera tusen kusiner” tyckte barnen när de var små. Till årets nyårsfest hos uncle Nelson hade kusin Cathy med sig en ny respektive. Han verkade trevlig och var snabbt med i samtalet. Jag och en annan ingift släkting fick något busigt i blicken. ”Men har du klarat provet ännu då?”

Yngligen såg fundersam ut för han hade inte hört talas om något prov. ”Jo, du måste simma till Pescador island utan följebåt, övernatta utan mat, vatten eller utrustning och simma hem igen. SEN kan du anhålla om hennes hand, eller ha rätt till en ny date!” Vi förklarade att vi självklart hade genomgått detta test innan släkten hade accepterat oss.

Nog för att min svåger är atletiskt byggd och att jag har lite inbyggda flytkuddar, men faktum är att jag endast har hört talas om en enda person som lyckats med den simturen. Det tog fyra timmar. Sista biten gick inte att genomföra pga. starka strömmar kring ön. Anyway, glada skratt och full fart på festen i vanlig ordning. Dessa människor vet hur man roar sig. OCH hur man får andra med i det roliga. Det gillar jag!

Konstigt

- att dra på strumpor på fötterna
- att cykla i snömodd
- att inte höra på höger öra
- att marken gungar när jag går
- att så få människor är ute
- att inga bilar tutar
- att inga hundar sover mitt i gatan
- att inga tuppar gal
- att vara här
- att inte vara där