Bokat Barcelona

Behöver jag säga att jag älskar att se nysyner och upptäcka spännande platser? Sedan länge har jag tänkt att barnen ska få välja varsin resa det år de slutar nian. Planen är att åka med dem en och en. Jag är utsedd av mig själv till den ultimata respartnern. Tack och lov har inga invändningar hörts mot detta. Vi har alla våra specialiteter. MC-turer är exempelvis inte en av mina (ännu). Det känns likafullt ovant att halvera familjen. Men det pirrar också högtidligt och lyxigt på något vis.

Nu är det alltså första dotterns tur. Hon valde Barcelona. Vi blir borta i fem dagar under påsklovet. Jag hoppas på att våren vill visa sig från sin bästa sida när vi är där. Man lär kunna gå och cykla kors och tvärs i den vackra staden. Mitt sällskap är inte inne på att glo i gamla kyrkor men vill gärna sitta på caféer och shoppa. Det ska jag nog kunna stå ut med. Dessutom finns en strand mitt i city. Vi ska bo på Casa de Billy: www.casabillybarcelona.com/. Det ser mycket mysigt ut. Längtar!

Bowling

Syrran hör till de mest tävlingsinriktade personer jag någonsin har mött. Efter ett långt liv av förluster mot henne i alla möjliga och omöjliga sammanhang skulle jag verkligen vilja vinna åtminstone en endaste gång. Så in i helvete mycket skulle jag faktiskt det.

Idag hade jag vittring på guldet. Jag tror aldrig att jag har bowlat så bra. Man skulle kunna säga att käglorna föll som istappar från taken om våren eller som åkarna i ett alpint störtlopp. Hennes självsäkra poser och segervissa stil förbyttes snart mot allt bistrare anletsdrag. Halvägs in i matchen hade hon helt slutat att kommunicera med oss andra och när det var två rundor kvar var ansiktet som förstelnat i koncentration.

Mitt hopp tändes. Sinnena skärptes. Stegen stämde och med perfekt timing pendlade jag min arm när klotet for iväg. Jag kände direkt att något stort höll på att hända. Jag såg klotets succéfärd mot min första strike. Käglorna föll i perfektion. Jag ville skrika ut min glädje men vågade knappt visa en min. Det var ju så nytt för oss. Ingen visste hur hon skulle reagera.

Inför sista rundan hade jag 105 poäng och hon hade 89. Syrrans mungipor bildade ett statiskt upp- och nervänt U. Ögonkontakt var inte att tänka på. Hon var som avskärmad från yttervärlden. Hennes sista runda inleddes med en fatal miss. Jag höll andan. Det var knappt jag trodde mina ögon. Det betydde att jag, Katrine Pettersson, storasyster och evig tvåa efter lillsyrran, ÄNTLIGEN hade vunnit över henne in någonting.

Nu kära läsare kommer berättelsen att ta en oväntad (läs: oönskad) vändning. Något händer som jag varken kan eller vill förstå. Efter hennes allra sista kast, eller stöt eller vad sjutton det nu heter i bowling, räknar poäng-jävlar-räkneverket ihop hennes rundor och får det till att hon slutar på 115 poäng. Men vaaa??? Vad barnen fick för poäng såg jag inte ens. Här sitter jag, en fallen hjälte med brustna drömmar och trasig själ. Jag ber allra ödmjukast om lite sympati.

Sportlov

Ganska gott med snö och yr

om man bortser allt bestyr

Friska rundor väntar oss

fikastunder med förstås

Snötäckt ligger sportlovsland

och jag har ont uti en tand

Katt å skit del 4

Djurälskaren som försvann under pågående lektion härförleden för att rädda en kattunge från svältdöden återkom långt om länge till skolan, avslutade sin kurs och ägnar nu sannolikt sin fritid (samt delar av övrig tid) åt att rädda diverse bortsprungna husdjur. Faktum är att grabben mycket motvilligt lämnade tillbaka katten till dess ägare, detta trots att denne hade tapetserat halva stan med älskad-och-saknad-lappar med foto på sin kissemiss. Dessutom var platsen för försvinnandet, den aktuella skolgården, tydligt angiven. Det krävdes en sträng fröken, uppbackad av en hop ståndaktiga klasskamrater, för att få honom att släppa taget om sin senaste erövring.

Här hemma håller nu försvaret mot grannens best på att trappas upp. Kartläggningen över motståndarens rörelsemönster går framåt. Vår trädgård ingår definitivt i odjurets revir. Fotspår i snön utgör tydliga bevis. Dessutom har den lilla söta... förlåt: den vidriga besten suttit på fönsterbläcket vid ett flertal tillfällen. Till våren kommer diverse metoder att utövas mot inkräktaren. I shall let you know! Jag har även funderingar på att presentera min granne för en viss före detta elev. Båda är singlar och båda gillar djur. Dessutom lär han ha större bostad än henne.

Detta har hänt:
http://elkatrino.blogspot.com/2009/09/katt-skit-del-3.html

http://elkatrino.blogspot.com/2009/08/katt-skit-del-2.html

http://elkatrino.blogspot.com/2009/07/katt-skit-ocksa.html

Rebecka Cardoso

Vi var på teater igår. Cardosos pjäs Genom blodet hade premiär. Den var så fin! Den handlar om dig och mig och det som rör sig i våra inre - om vår existentiella kamp. Hon gör det svåra enklare att förstå. Barnet får vara den klarsynta vägvisaren. Rebecka har skrivit manus (hennes tredje pjäs på samma tema) och hon spelar själv i huvudrollen. Dessutom har hon, tillsammans med Petter Heldt, regisserat pjäsen.

Redan när jag såg henne på scen första gången, i Flickan med svavelstickorna på Teater Halland 2005, visste jag att det fanns mer att vänta från denna begåvning. Och hon har inte gjort mig besviken sedan dess. Hennes varma raka scenspråk, den kraftfulla behagliga rösten och texterna med sina modiga viktiga budskap gör att hennes konst går rakt in. Lägg namnet Rebecka Cardoso på minnet. Jag är helt säker på att du kommer få höra det igen.

Isvak

bastusvett
fruset hav
hopp i hål
is i hår
EUFORI

Fredagskväll

Borde inte Birro åka ut? Hur kan de kicka Elisabet Höglund? Och, VARFÖR måste drottningen plastikoperera sig? För VÅRA pengar!

Jag är helt ute; har inte mycket att komma med. Ska man ha en sportslig chans att hänga med i fredagssnacket så får man ligga i och uppdatera sina kunskaper. Nu får jag således skärpa mig. Nästa fredag SKA jag ha några trovärdiga uttalanden på lut: ”För övrigt anser jag att Birros bakdel vibrerar bra”, eller ”Schymans fotarbete fungerar fantastiskt”. Eller varför inte: ”Ikväll hade Elin rätt karaktär, MEN, jag tycker inte om hennes höftrörelser”.

Vidare är det relevant att ta reda på huruvida tant journalist har fått sparken på tvivelaktiga grunder, om Silvia spenderar våra skattemedel på fel metod, eller ifall Yvonne Ryding har haft rätt tillvägagångssätt när hon korrigerade felen eller ej. "Det är nog botox! Eller KAN det vara kniv? Ett är i alla fall säkert, hon har inte gjort något annat i livet än att vara vacker". En gång skönhetsdrottning - alltid idiotförklarad.

Nä, det duger inte att sitta här och skriva! Det passar sig då rakt inte så här på fredagskvällen. Let’s dance!

99

Idag fick jag en oväntad paus och innan jag sträckte ut mig på sängen för välbehövlig vila så hann jag spåna lite. En del kallar det reflektera. Det ordet känns så ordenligt på nåt vis, som om man måste tänka på nåt viktig. Om jag skriver spåna istället så kanske du inte har så höga förväntningar på det jag har tänkt ut. Då är det enklare för mig att plita ner vad som faller mig in. Nåväl, dagens spån: Vad hinner jag göra på 99 minuter egentligen?

• Det är äggklockans maxtid. Den används flitigt hemma hos oss. Det kan gälla att köa till datorn, laga mat eller ta en tupplur. Sällan kan man lura tuppar i hela 99 minuter men just idag var det min dag.

• Cykla till Friskis & Svettis, gympa, duscha, basta och trampa hem igen tar ungefär så lång tid – om det inte är väntetid i duschen och jag bara bastar en microstund vill säga.

• 99 minuter kan vara en ganska lagom stund att steka en vinterblek kropp när vårens första strålar skiner. Nu är det inte långt kvar gott folk!

• Längre än 99 minuter pallar jag inte att rätta prov utan bensträckare. Äggklockan kan funka för disciplinen: ett varv på timern beviljar 15 minuters rast, osv. Fast jag är en obotlig smitare. Lurar mig själv. Ofta.

• Jag tar mig ungefär 16 mil i bil på en 99:a - laglydig som jag är.

• På 99 minuter kommer jag med tåg till Helsingborg. I maj tänkte jag göra den turen. Ska du med?

• Om jag cyklar fram och tillbaka till min bror i Åskloster så går omkring 99 minuter. Jag har hittills bara kört en väg och det tog 45 minuter. Lite motvind en väg får man nog räkna med och då går säkert nio minuter extra.

• Den tid ett samlag tar. Nä, nu hittar jag på lite. Tyvärr. Eller tack och lov. Det beror på hur man ser det och till vem man ger det.

• 99 minuter är den perfekta tiden för återhämtning mellan jobb och annan aktivitet. Med lite god planering så hinner man käka, duscha och ta en liten power nap, utan att hinna sega ihop alldeles.

• Man hinner gott och väl skriva ett blogginlägg på en 99:a. Jag har flera minuter över.

99-minutersintervaller känns vänliga mot min rytm.

Knepigt

”Varför har jag så ont i magen?” kved dottern mellan kramperna. Hon var liten, kanske tre år och hade magsjuka. Jag försökte förklara att det var bacillerna inne i magen som orsakade knipet. Hon pep och vred sig och undrade varför ”knepet” inte ville sluta, varför bacillerna var så många och hur det kom sig att de var i just hennes mage. Så blev hon tyst en stund, tittade med stora kloka ögon på mig, och sa uppgivet: ”Varför har bacillerna så långa vassa näsor?”

Hoppas att ni slipper magsjukan som härjar i vår stad just nu!

Ny dag

Det blev en ny dag ändå. Det blir det alltid. Ibland känns det konstigt. Vi fortsatte med vår vardag. Det gick. En tung osynlig slöja låg över skolan denna dag.

Det var skönt att gå till friskis i kväll. Jag satt i bastun en stund. Jag har tagit bort allt som handlade om David från facebook. Det var också skönt.

Imorgon är det en ny dag. Igen.

Hade du kul?

Har du haft riktig roligt någon gång? Då menar jag inte tillgjort och tillrättalagt trevligt, utan spontant och röjigt fröjdigt! Artiga sittningar må vara trivsamma, lärorika och underhållande. Även om jag kan uppskatta såna stunder så blir det ganska tråkigt att föra fina konversationer i längden. Riktigt roligt har man med människor som är öppna för ens tankar. Tänk efter, dina skönaste minnen har du från tillfällen då du har släppt loss, gett dig hän och verkligen varit dig själv.

Livet är tillräckligt allvarligt och svårt som det är. Vi kan gott unna oss själva OCH varandra att vara lite mer "wild and crazy". När friidrottstränaren Yannick Tregaro sommarpratade för några år sen så uppmuntrade han lyssnarna: "Var knäpp! Gör nåt oväntat ibland. Gå ut och gör kullerbyttor med dig! Du kommer att må bättre, lättare nå dina mål och få ett roligare liv." Jag tänker följa hans råd. Häng på! Men kör försiktigt.

Vintersöndag

Jag förstår att du är nyfiken på vad jag har gjort idag. Dagen har ägnats åt flit, plit och slit. Inte mindre än trettio uppsatser har systematiskt granskats och bedömts. Gnäll? Inte direkt. Jag njuter hellre av några veckors extra ledighet i sommar mot ett gäng kvällar och helgers jobb under vintern.

En sak är jag trots allt lite putt över: Det hade varit läckert att bada på kallis idag, att guppa likt ett coctailbär i krossad is för en stund. Nåväl, man kan inte hinna med allt. Bilden är hederligt stulen på www.kallbadhuset.se

Var rädd om dig där ute!