Nu har skrället sprätt på så gott som varje plätt av trädgården. Vår trädgård alltså. Den egna täppan duger tydligen endast som transportsträcka till det mycket grönare gräset på andra sidan. Grannkatten bajsar, balanserar, busar; systematiskt och bestämt. Dessutom kastar den tonårskaxiga blickar som om den ägde hela världen. Faktum är att jag anar en konspiration. Den lille besten har nämligen bussat släkten på mig.
Igår, mitt under pågående lektion kom en misse, inte alls olik grannens, promenerandes in i salen. ”You see, the genitive form is… eeehhh… I think I just saw a cat…ööööhhhh. It IS a cat! We have a kitten in here!”. Plötsligt stod den bara där och glodde fordrande på mig. En elev tog spontant på sig uppgiften att hitta ett hem åt kraken – både kissen och eleven försvann. Jag såg ingen av dem mer den dagen. Undrar vilka mer som ingår i maskopin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar