Skogstokig

Likt rovdjur smyger vi genom skog och snår. Vi spejar och sniffar oss fram. Så, plötsligt, står de bara där och skiner skönt. Vi blir som småbarn; skuttar, skrattar och tjoar. Ivrigt fyller vi vår korg med skogens guld, som om vi är oroliga att de skall hinna fly om vi inte snabbar oss.

Jag och grannen från fjärran land åker nöjda hemåt. I bilen ger hon mig en av de finaste komplimanger jag någonsin fått: ”Du är inte allvarlig hela tiden som många andra svenskar.” Jag föredrar att vara lite galen. Livet får liksom guldkant då.