Ströbröd

Ströbröd är mycket användbart. Man kan exempelvis roa sig med själva ordet. Själv har jag lärt min franske svåger att säga ”stroebroéd”. Det klingar så där charmigt fransk-romantiskt med skorr på r:en. Andra användbara ord som ickesvenskar bör kunna är; centralstation, rabattkupong och knäckebröd. Med så välutvecklad vokabulär klarar sig mina utländska bekanta tämligen bra i vårt avlånga land. Men nu åter till ströbrödet.

Har du testat att hälla de små torra smulorna på ett lätt fuktat golv? Gör inte det. Ni vet hur det är: Någon vaknar med blodsockernivån nere i fotknölarna, sträcker sig efter müslin som någon annan (naturligtvis) har ställt längst in i skåpet. På översta hyllan! Hämta pallen? Otänkbart! Någon svimmar om denne inte får frukost NU! Det borde den där #%&#¤ som ställt paket fel fatta! Från en sekund till en annan är köket täckt av arton kilo finmalet smul.

Denna morgon har vi således klafsat omkring med klibbdeg under fotsulorna. Jag har skakat mattor, torkat golv samt sanerat min lekamen med fönsterskrapa. Resultat: Nyduschad och fräsch. Hemmet skinande rent. Och på diskbänken står en ensam smörad form.