Att man ska behöva bli fyrtioettochetthalvt för att få lite ro i kroppen. Jag är i shocktillstånd. Valde jag verkligen bort en klubbspelning på Valen OCH en salsafest i Halmstad för att sitta ensam i soffan en lördagskväll? Svar ja!
Är det på väg utför? Tantvarning? Stagnation? Nej! Jag behövde helt enkelt komma ikapp med mig själv. Förvisso var jag lite medtagen efter veckans virus, men för några månader sedan hade inte det hindrat mig från att sätta klackarna i taket. Framåt, bortåt, snabbare, högre, mer...
Jag berättade för en klok vän om min förvåning över valet att stanna hemma, att jag inte riktigt kände igen mig själv. Hon sa lugnt och insiktsfullt: "Du har inget att fly bort från hemma längre". Skönt! Sprallig som alltid, men bara när jag riktigt vill och då av rätt anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar