Brevsbevarande åtgärd

”På vinden stod alltid en låda med brev och gamla gulnade fotografi.” sa en vän. Hon tycker att jag skall skiva ut mina noveller och bloggtexter så att mina barn kan läsa dem i framtiden. Som om de skulle ha nån behållning av det!?

Det är likväl med ett visst mått vemod jag undrar om textrader, bilder och tankar kommer att finnas kvar för eftervärlden när digital teknik tagit över. Visst, jag anammar det nya men saknar samtidigt det gamla.

För säkerhets skull kan man ju alltid säkerhetskopiera sina minnen. Håll till godo; góbitarna nedan lagras nu både i cyberrymden och i lådan på vinden.



Det är en alldeles speciell känsla att få ett handskrivet meddelande på ett tänkvärt vykort eller att öppna ett vadderat kuvert med några personliga rader och en liten present.


(Boken till höger beskriver allt från hur man renar vatten till hur man undviker att bli tillfångatagen av utomjordingar. Tack för den familjen S! Vi ses nära ekvatorn nånstans lagom till jul.)

Jag lovar, jag kommer inte att fotografera varje brev jag får. Men visst kan det vara bra med en liten påminnelse om att lägga några handskrivna rader på lådan då och då.

PS. Om du skickar mig nåt riktig roligt så kanske jag måste återkomma ;-)