Minnesbilder

Jag var hos mor & R i stugan idag. R håller på att sälja sitt föräldrahem och han har blivit några vaser rikare. De pryder nu sin nya plats i sommarbostaden. Jag strosade runt, njöt av den obeskrivligt vackra utsikten och tänkte på gamla bilder som har funnits med sen jag var liten. Vad finns kvar när vi är borta? Vilka saker betyder nåt för dig? Är det samma som ger mig minnen?


Jag kunde stirra på en tavla eller ett föremål i timmar, studera varje detalj och låta mig uppslukas av synintrycken. Jag kommer tydligt ihåg mönstret på ett askfat hos farfar, den illgröna storbladiga tapeten i vårt badrum och ”Mamma! Vad har du gjort av den där broderade flickan med hår som lockar sig längst ner?”

Tack o lov, tavlan hänger i sovrummet i stugan. Den är precis som jag minns den. Det är nästan som att blir fem år för en kort sekund när jag återser paljettflickan med sin näpna lilla mun. Lite vemod och mycket glädje. Sakerna länkar till min botten.


Detta verk har morbror Björn (1946-2008) gjort år 1972. Han hade den på väggen till sitt vårdrum under alla år men gav den till R strax innan han dog. Berättelserna om honom, Björn Ottosson från Kärleken i Halmstad, tillhör mammas botten. Kanske vi bottnar genom våra minnen, tankar, känslor. Och genom bilderna på väggen.