Man kan behöva rensa hjärnan ibland. Eller vinden. Kanske källaren. En gång fick jag och min bror rensa pappas lägenhet eftersom han inte skulle bo där mer. Ett gulnat kärleksbrev, egenhändigt skrivna vykort från fjärran land, dagboksanteckningar…
”Kolla en uppstoppad ekorre! Vill du ha den? Nähä inte det. Inte jag heller, ha ha ha. Asså, typiskt farsan!” Ner i sopsäcken med sig! Fort går besluten vid sorgerensing. Ont. Minnen. Glada också. Virrvarr.
Några år senare är vi samlade hos faster som tar med sig döttrarna in i förrådet för att hämta lite leksaker. Äkta Barbies från 1972 minsann. Jag blir nostalgisk. ”NÄMEN ÅÅÅÅÅHHHHHH! En sån hade morfar!!!” Blixtsnabb respons: ”Det ÄR den som er morfar hade. Vill ni ha den? KLART ni ska ha den!!!”
Vem kan värja sig när överlyckliga avkommor tågar målmedvetet mot en? Jag förklarar först efter några år hur vi febrilt försökt göra oss av med tingesten och hur jag tänkt: ”Kom inte dragandes med skiten igen!”. Nu står släktkloenoden alltså här – orensad.
den är ju jättesöt!!!!! Klart du ska ha den.
SvaraRaderaTänkt förresten en hel del på dej i samband med bröllopet. VAAAAD LEDSEN min namne kommer att bli när jag nu ska byta namn...eller?
Kram