söndag 11 oktober 2009

Söndagsaktiv

Denna vilodag har spenderats passivt på en hård träbänk i en skräning gympahall. Av de åtta timmar vi var hemifrån fick vi se gymnasterna ”in action” under cirka två minuter – delat på tio individer. Nåväl, det är väl ingen som på sin dödsbädd tänker: ”Det enda jag ångrar i livet är att jag spenderade för mycket tid på mina barn.” Så här beskrev äldsta dottern sin hobby i en skoluppgift när hon gick i åttan:

En fantastisk men galen sport

En tanke slog mig på väg till träningen häromdagen. Vad är det för sport jag håller på med egentligen? Jag och mina lagkamrater brukar ofta prata om att vi måste vara galna som håller på med denna sport.

Tänk dig själv att springa samma sträcka, volta och krascha, få massor av kritik, svettas, gråta, skada sig och dansa samma dans tio timmar i veckan. Dessutom betalar man pengar för det.

Men trots alla konstigheter kring gymnastiken så är det något unikt, lockande och speciellt med den: pirret när man ska göra något nytt, glädjen när man klarar något man aldrig tidigare gjort och nervositeten när det är ens tur att tävla.

På tal om att tävla, när normala människor unnar sig en sovmorgon på helgen är det inte ovanligt att en tävlingsgymnast kliver upp klockan sex på morgonen för att tillbringa sin dag i en svettig idrottshall. Där ska man äntligen få visa upp de konster laget länge övat på och se hur bra man ligger till.

Föreställ dig att du befinner dig i hallen som dunkar av technomusik och golvet är täckt av ivriga gymnaster. I hörnen ses sjukvårdspersonal, med fascinerade miner, sitta beredda på att rycka in om någon skulle skada sig. Då och då försöker du kika på hur motståndarna kör och du lockas allt mer av att få känna guldmedaljens sträva band mot din hals. I den korta pausen tar du några tuggor av din klibbiga pasta och lugnar ner dina nerver. Äntligen är det din tur att tävla och du känner hur adrenalinet börjar pumpa.

Oj vad tiden går fort! Träningen börjar om en stund. Nu måste jag sluta om jag ska hinna. Galen eller ej, jag har längtat hela dagen.

2 kommentarer:

  1. Oj vilken bra beskrivning. Undrar vem hon brås på?
    Gratulera dottern till BÅDE GULD OCH SILVER. Wow!
    Medaljerna får väl snart inte plats...
    Och tack för dagens körning fram o tillbaks!

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är de duktiga!

    SvaraRadera