Min pappa var Cornelis Vreeswijk-typen tror jag. Levde i lite sus och dus, hade många kvinnor och delade spontant med sig av det han hade – när han hade något bör dock tilläggas. Han lever inte längre och jag har bestämt mig på att fokusera på det ljusa.
En typisk farsan-grej var att han bjöd alla på allting när han fick chansen. Det gjorde förvisso att han hamnade i skuld titt som tätt. Han var omtyckt och älskad av många. Exempelvis kom tolv föredettingar till hans begravning, inklusive min mamma. Jag har inte vuxit upp med min far, men kanske har jag fått ärva åtminstone lite av hans spontanitet.
Det känns ganska bra att impulsivt bjuda en pank yngling på kaffe eller ge bort familjens massäck till någon skamsen skepnad som släntrar ut från fyllecellen en bister sommarmorgon. Det är småslantar men jag är glad över att ha ärvt någon generös-gen. Det gör gott för själen att ge utan att förvänta sig något tillbaka. En picknick smakar mycket godare om man delar den.
Generositet är trevligt!Det sprider så mycket glädje:)Och bara ett snällt ord, en komplimang eller ett leende kan vara ovärdeligt och kanske räddar en tråkig dag för någon!
SvaraRaderaPrecis så Lena! Det är också detta Bob Hansson pratar om i "Kärlek . hur fan gör man!?" Varm kram till dig!
SvaraRaderaMåste nog ta och se om han uppträder här i krokarna,kram!:)
SvaraRaderaeller läs boken
SvaraRadera