Jag har snöat in lite på alla karlar som ringer och frågar ut mig om mitt liv. Den ena ringde vid ett tillfälle när jag var tjugo och den andra häromdagen (för att genomföra en undersökning åt Sveriges landsting, men ändå). Nu har jag i alla fall kollat upp Sunesson som ringde för tjugo år sedan. Han finns kvar i Stockholm. Tänk om jag skulle få för mig att spela hämd-psyko, hämta ut hans ungar från dagis, eller telefonera så lilla frugan börjar undra. Understimulerad, hämndlysten gammal flamma på väg till Stockholm - Beware Sunesson!
Har du förresten googlat fram information om en privatperson någon gång? Det känns psyko om något! Jag kände mig som en smygtittare. Om man som Sunesson har egen firma så finns en hel del uppgifter att hämta; i princip allt utom de fyra sista siffrorna i personnumret. Det var ett roligt spån, men nä, lite väl creepy för min smak. Dessutom har jag faktiskt noll intresse av att veta mer om honom – tack o lov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar