Jag har varit med döttrarna på Carl Olof Berg Stand Up! Jag blir alltid glad när en underdog hittar sig själv och får revansch. Det blev flera skratt och en liten tår. Visst kan man flytta berg – det gäller bara att inte ge upp!
En del igenkänning blev det för min del. Minns du att man kunde lyssna på musiken inne i skivaffären innan man bestämde sig? Själv gick jag alltid till Domus Skivbar och drömde mig bort. Jag stod där med de feta hörlurarna tryckta mot skallen. Expediten fick spela än den ena, än den andra plattan. Jag förvandlades till någon annan. Eller blev jag bara mig själv? I vilket fall så var den lilla fräkniga bruttan den hon ville vara, tills den förnedrande repliken: ”Ska du handla eller inte?”abrupt förde henne åter till verkligheten.
Jag hade sällan några fickpengar. Det hade inte så många av mina klasskompisar heller vad jag minns. Så det var nog inte unikt synd om just mig. Med lite tur kunde jag skrapa ihop till en singel. En LP var värd en förmögenhet. Jag hade vi ingen sådan. Men drömmar hade jag – då som nu. Tack Carl Olof för att du påminde mig om några av dem.
Jag hade sällan några fickpengar. Det hade inte så många av mina klasskompisar heller vad jag minns. Så det var nog inte unikt synd om just mig. Med lite tur kunde jag skrapa ihop till en singel. En LP var värd en förmögenhet. Jag hade vi ingen sådan. Men drömmar hade jag – då som nu. Tack Carl Olof för att du påminde mig om några av dem.
Hahaha, känner igen mej. Myyysigt det var med de där lurarna....
SvaraRaderaJa, visst var det najs. Högtidligt på något sätt när exepiditen tog ut en rykande färsk LP ur plastfordralet, sedan ytterfordralet och till sist det tunnare pappfordralet - det som ofta hade ett cirkelformat hål i sig så man kunde läsa på skivetiketten.
SvaraRadera