Jag har längtat efter att bli plågad. Grannen som just har tillfreddställt min längtan har äntligen kommit hem från fjärran land. En hel lång månad var hon borta. Min kära vän och närbo behärskar en, bland vissa medelålders kvinnor, hett eftertraktad tortyrkonst. Pinan bör upprepas med jämna mellanrum om effekten skall bibehållas.
På egen begäran blir jag av med ovälkommet bös på haka och överläpp. Grannens magiska vapen får mig att medgörligt sitta i givakt. Stråna flyger ur sina säckar: plopp, blipp, snäpp. Fingerfärdighet. Precision. Ett efter ett rycks de ut, ända tills ansiktet är lent som en barnrumpa. Fantastisk!
Detta är verkligen är magic! Inga kladdiga, miljöfarliga, dyra produkter här inte. En tunn bomullstråd och en stunds trevlig samvaro – that’s it! När hon har plockat undan sin utrusning, alltså den 50 cm långa tråden, avnjuter vi en kopp hett ”Ginger Spice Tea”. Kanske är det téet som har fått kinderna att blossa lite extra ikväll. Snyggt blev det i alla fall.
OBS! Min granne hjälper gärna andra kvinnor att undslippa ett öde som skäggiga damen på cirkus, eller liknande. Det är bara att ringa! Jag står för téet.
Läs gärna inlägget: ”Mitt skägg och jag” från den 6 augusti, 2009. Där rangordnar jag några metoder på samma tema.
(Jag har tyvärr inte lärt mig hur man lägger in en länk till ett tidigare inlägg. Nån som vet hur man gör?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar