Jag sitter och väntar på att Hanna ska vakna. Hon sover så sött i sin soffa. Kaffedoften börjar sprida sig och det kurrar i magen. Varför känns alltid resan hem länge än dit? Ibland vill man inte lämna det/den man åker ifrån och ibland saknar man det som finns hemma - spelar ingen roll vilket - hemresan är drygast.
Roar mig med att surfa runt inne på facebook medan jag väntar. Då kom jag på att jag kunde behöva en spådom idag. Jag fick klicka på spåkulan många gånger innan jag hittade något som föll mig i smaken. Och så till sist, här är mina ledord: "Du måste inte vara realistisk när du drömmer. Det finns mirakel."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar