I rörelse

Nu kom jag att tänka på en sak. Det är ju piss-tråkigt att läsa om hur lyckade alla känner sig på sina jobb och hur duktiga de är på att träna å sånt. Jag borde kompensera för det snuttiga skimmer jag har klätt bloggen i på sistone. Men ni får ursäkta, jag kommer tyvärr inte på några neggiga göra-bort-mig-anekdoter just nu. Jag tror det har med musiken i mig att göra. Först alla heta salsarytmer natten lång i lördags och nu ett gympapass med musik som om ledaren hade varit hemma bland mina gamla vinyler och letat. Och jag njuter, tänker, känner och minns hur det ska vara.

men vem vänder vindarna
vem får mej att gå
dit jag aldrig gått
vem tänder stjärnorna
som bara jag ser

Eva Dahlgren