torsdag 3 februari 2011
På liv och död
Jag hade gärna varit uppåt idag också men just ikväll går det tyvärr inte. En människa jag bryr mig om trivs inte i livet just nu och det smärtar mig. Mina tankar går även till min kusin som hittades död i sin lägenhet idag. Han blev 47 år. En speciell tanke ägnar jag min moster som nu har mist två av sina tre söner. Ja mina vänner, detta ingår också. Var rädda om er där ute!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänk att alla fyra filmer vi såg på festivalen förra helgen hade med temat döden... mer eller mindre... vad jag nu menar med det, mer eller mindre. Tänker att det var mindre död i den iranska filmen "the other" eftersom man inte såg något lik, men hur kan saknad efter en död pappa för ett barn var mindre???
SvaraRaderaTänker också att, i detta samhälle, lever vi ganska långt ifrån döden, vi har skilt ut det från vårt dagliga liv... och när vi drabbas är vi så handfallna! Är döden kanske den del som gör att livet känns helt? Där ryms på något sätt alla frågor vi inte kan få svar på och den tid vi inte kan få grepp om. Igen en film, Uncle Boonmee Who Can Recall His Past Lives (Thailand), som hade en vidare syn på ämnet... jag kan inte säga att jag förstod på ett medvetet sätt, berättelsen med spöken och allt, sjönk in och det var vackert och befriande ลุงบุญมีระลึกชาติ
Detta sagt från en levande som helt säkert kan säga precis tvärtom, vid ett annat tillfälle. Mania
Döden är egentligen ständigt närvarande i livet. Jag vet inte varför vi är så stympade i vår del av världen när det gäller att handskas med döden. Vi har hög medelålder, låg barndödlighet och bra sjukvård. Får vi "träna" för lite kanske? Döden verkar ha blivit något kliniskt hos oss.
SvaraRaderaJag tror inte nödvändigtvis att döden gör att livet känns helt. Men det beror förstås på ur vilket eller vems perspektiv man ser på saken.
Tänker man på "döden som befriare" så tror jag att kan vara en lösning på ett problem för någon som är svårt sjuk i någon obotlig sjukdom. Men om man tänker på självmord så kan döden aldrig vara annat än en olycka, en permanent lösning på ett tillfälligt problem. När jag säger så funderar jag främst på onödiga dödsfall till följd av obehandlade depressioner och liknande.
Filmerna vi såg var fantastiska. I den iranska filmen vet vi inget om hur pappan dog. Vad man däremot kan se tydligt är hur oerhört plågsamt livet utan en far kan te sig. Det där vet du och jag också en hel del om...
Kram på dig, underbara Mania