Visst kändes det lite motigt igår kväll. Det gör det nästan alltid efter ett lov. Men jag hann knappt gå in genom dörrarna på jobbet innan den känslan var borta. I mitt fall handlar motståndet om att ställa om från ledighet till jobb, inte om att själva arbetet bär emot. Jag skulle faktiskt kunna säga att jag älskar mitt jobb. Kanske inte varje minut, men väldigt ofta får jag glädjeskutt i bröstet i arbetet med elever.
Jag är tusen gånger för trött för att träna idag. Men jag gör det ändå, för jag vet så väl hur gott det är för kropp och själ. Endorfinerna börjar flöda och negativa tankar får inte fäste. Jag ska som vanligt belöna mig med en skön stund i bastun efteråt. Livet är allt ganska bra i vardagens enkelhet. Tjo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar