Salsalördag

Bachatakursen i lördags gick som en dans. Jag fick beröm av lärarna. Det är hedrande, men generande att ta emot komplimanger. "Ash! Så bra var det väl inte" sa jag inte, men så kändes det. Men visst, jag hade flyt i stegen denna förmiddag och roligt är det. Som tusan! När sen salsacafét körde igång på eftermiddagen var det lite olika danser. Jag har svårast för linjestil med så kallad "cross-body-lead" och snurrar som jag har en förmåga att trassla in mig i. Men man kan ju inte vara bra på allt - sade hon ödmjukt.

Tacka vet jag kubansk salsa med mycket markkontakt. Jag behöver kanske vara jordad i mitt annars lätt snurriga liv. På en av stans krogar dansade jag mig sen genom lördagsnatten. Framåt småtimmarna hade jag och en skicklig salsero fint flyt på dansgolvet. Jag tror det var en bachata när det hände. Han tyckte iallafall det var snajsigt att föra mig så att huvudet svingades bakåt. Booooojnk! Där stod en snubbe ivägen, som tur var en överläkare. Han fixerade nacken på mig innan ambulansen kom. Nä nu skojar jag lite, händelsen utlöste inget annat än muntra miner, eller förlösande asgarv för att vara exakt.

Min optimistiske danspartner råkar vara en kollega på jobbet. Självklart fejkade jag rejäla nackplågor idag på fikat. Det är gott att leva just nu. Jag känner kraften från dansen och från människorna jag möter.