Rastlös

Att ha rast lös - en ledig stund och vara fri som fågeln, om man vill tänka så. Fast ibland är det som om man vill krypa ur sitt skinn. Känslorna och tankarna på vad man skulle kunna göra om man bara fick chansen väller över på nåt vis. När ruschen kommer sätter jag mig föga ner och väntar tills anfallet har gått över. Nej, det är mer troligt att jag hoppar  upp och ner i några timmar. Metoderna varierar:

1. Gå på konsert - hujeda mig vad rätt rytmer kan få igång en. Har man några medsystrar och bröder med sig på banan så tänder man lätt varandra till att gunga ikapp och rastlösheten är snart ett minne blott.

2. Dansa - som ni alla vet så är latinodans en av mina stora passioner. Till och med när mitt huvud tjongar in i snubben bredvid så är jag glad. Snacka om märkligt behov av mänsklig kontakt.

3. Rocka loss i vardagsrummet kan också funka. Oftast sker detta om punkt 1 och 2 inte finns tillgängliga för stunden. Ibland kan man göra detta i grupp (inte sällan med ett syskonpar från Göteborg) men den här metoden är också ypperlig när man är ensam. Endorfin-kick utlovas.

Rastlösheten brukar stegras under dagen, och under veckan för den delen. Inte sällan når den sin kulmen vid after work-tid på fredagar, för att sen klinga av drastiskt när jag somnar före barnen i soffan vid niotiden. Vissa fredagar kan anfallet dock hålla i sig under flera timmar, ibland ända till gryningen. Men vet sällan på förhand när dessa tillfällen infaller sig. Perhaps tonight is the night - who knows?