Pescador Island, Moalboal, Cebu, Filippinerna. Två blonda brudar, ganska låga förväntningar, relativt låg luftförbrukning. Vi fenade oss fram i maklig takt. Fint som alltid, men inget extraordinärt. Tills vi tittade ner! Jag tror jag drog i mig en halv tank i några andetag. Ett urdjur! Kraftfullt och majestätiskt vaggade varelsen fram, å så lite längre fram, å så ännu lite till. Snart var rovdjuret alldeles intill. Jag började resonera med mig själv: Glöm inte att vara stilla! Tänk på att den föredrar annan mat! Phew! Det må ha varit vår första, men långt ifrån vår sista hammarhaj.
Stora stim lockade oss ner i djupet, dag efter dag, vecka efter vecka. Vi hängde där nere, utmed korallväggen, varje morgon i överväldigande eufori. Det är ett privilegium att ha fått erfara. Den lilla orten Moalboal är än idag omtalad i dykarkretsar för de enorma stim hammarhaj som cirklade i det stor blå i början på 90-talet. Och tänk att jag var där då!
Du glömde ordet SNYGGA, om oss blondiner alltså... Oj vad härliga minnen! Jag är så glad att vi hann uppleva allt detta "på riktigt"... 9 mil till telefonen, det skulle dagens ungdom inte stå ut med. Oj oj, plötsligt har man blivit gammal i sitt sätt att tänka! Undrar om det ändå inte var lite bättre förr???....
SvaraRaderaStor kram till dig - blondin-Birgitta
Underbara minnen!!! Ännu en snygg blondin som fick förmånen att uppleva denna plats på jorden tillsammans med dig K! Och B du hade allt några fingrar med i resan. :-) Såg Hammarhaj, dock inget stim....måste nog plocka fram loggboken och läsa lite....
SvaraRaderaDetta var ju senare ´94 och ´97 så det var lite närmare till telefonen men långt bort med dagens mått. Känner att det är ok att bli gammal! :-)))
Mmmm, tjejer vi är rika vi, med så många fina minnen och upplevelser. Dessutom är vi ju självklart väldigt snygga också :)
SvaraRadera