Ridå

Kanske är det tur att jag vågar känna efter. Hoppas det för ibland är livet bara så fasligt svårt. Ont gör det också. Så det vore förargligt om det inte var till nån nytta. Men jag räds inte att ta emot känslorna såsom de verkligen är. Tänk att det finns människor som går ett helt liv utan att uttrycka sig, för att de inte kan.

Jag är övertygad om att livet blir bättre om man låter sig tas om hand ibland. Och man är sannolikt bättre stöd för andra om man kan visa sig rädd, vilsen, arg, eller vad det nu må vara.

Min fina vän, som har utsikt över Masthuggskyrkan, har insikt: ‎"Situationen ändras helt utan att du ens gjort något... du bara står där och undrar hur det kommer sig... det som kändes rätt förr känns helt fel nu... hur blir det sen då?"

Ridå Akt 1