Nu går det inte att hänga sig kvar i drömmen längre. Det är vardag och slut på verklighetsflykt som gäller. Jag börjar jobba imorgon. Det skall bli riktigt skönt faktiskt. Rutiner, elever, fika med kollegor och framåttänk i kombination med här och nu.
Sommaren 2010 skall jag sent glömma. Sällan, eller förmodligen aldrig, har jag varit så euforiskt rofylld, men inte heller så smärtsamt uppriven som denna sommar. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Ändå hade jag gjort om alltsammans om jag hade facit från början. Det har varit en häftig resa.
Såna är vi människor som vågar leva. Vi får oss några smällar, reser oss upp och går vidare. Nu önskar jag bara alla en härlig höst! Jag tror på kärlek, sanning och moln som skingrar sig. Men så läste jag också Starlet som barn. ;)
Jag tror också på kärlek.
SvaraRaderaM