Undra om det finns många människor som är fullständigt livrädda för att vara ensamma hemma? Jag är nära nog en av dem. Barnens pappa har flyttat och det finns åtskilliga solotimmar att slå ihjäl. Jag är inte van. Det är då det stora vemodet rullar in.
Ikväll när jag kom innanför dörren upptäckte jag dock till min förvåning att det kändes ganska trevligt att hälla upp ett glas juice i ett vackert vinglas, tända ett ljus och slå på reprisen av sommarprataren på radio - mol allena. Imorgon kväll när tjejerna kommer hem kommer vi att ha nya upplevelser att dela med oss av. Det kanske vi inte hade haft på samma sätt om de var här hela tiden.
Det är självklart sorgligt att så många singlar sitter på olika håll och känner sig tomma. Innerst inne vill jag förstås ingå i ett "vi" och dela livet med en partner igen. Men i så fall måste det vara ömsesidigt och innerligt, annars får det hellre vara. Så farligt är det trots allt inte med lite egen tid - inte just ikväll i alla fall.
Bra tänkt!
SvaraRaderaKram