Skolkar

Idag känner jag helt enkelt inte för att gå på någon salsakurs. Så jag låter bli. Jag är förvånad själv. Salsa brukar annars vara veckans höjdpunkt men nu hittar jag på en massa ursäkter för att slippa.

Är inte kraven för höga? Jag ska inte vara med i Let’s Dance. Det räcker att ha lite kul till skön musik en stund. Det hade varit roligt att bli rejält svettig och känna flytet för en stund, istället för att stå och lyssna på lärarens predikan om hur vi borde göra. Strunt samma om jag lutar för mycket bakåt på ettan, glömmer slänga upp handen på sjuan och missar andra snurren ibland. Fast innerst inne vet jag förstås att det inte blir roligare än jag gör mig. Egentligen.

Jag lider av sömnbrist från igår natt. Det är väl ändå giltigt förfall? Ja, jo, det kan det kanske vara. Men nu råkar det vara så att jag har släpat mig halvsovandes till salsan förr och då har det varit rena uppåt-tjacket att virvla runt några varv. Så den gubben gick inte heller.

Tandköttet är svullet, rött, inflammerat och ja, helt enkelt alldeles för plågsamt att dansa runt med. Jag har en hudflik över en visdomstand och härom dagen tog jag en medveten risk när jag tuggade i mig arton kilo råa morötter. Bakterier petas nämligen lätt in i en liten ficka under fliken. Sen kan det spöka i flera dagar. Jag får plocka fram diverse vassa föremål och utföra operationer framför en spegel, ta värktablett och tycka synd om mig själv. Bla, bla, bla... duger det som skäl att stanna hemma?

Ungdomarna försöker peppa sin ömma moder. Mina egna repliker haglar tillbaka på mig: ”Det går upp och ner. Man får svackor ibland men det gäller att inte ge upp.” Jag undrar hur många gånger de har hört de orden. Hjälp vilken hjärntvätt de måste ha genomgått i det här hemmet. ”Ge dig iväg ändå. Oftast känns det bra bara man väl är där.” Vad läraktiga de är! Förnuftiga ungar.

Home alone alltså. Alla andra är iväg och tränar och jag ställer mig frågan: Behöver jag verkligen en ursäkt för att vara hemma ikväll? På kurs går man ju när och om man själv har lust. Och idag hade jag som sagt ingen lust. Det är riktigt gött att sitta här i tevesoffan och blogga bort en stund.