Jag gillar inte när folk skriver kryptiskt på facebook. Försöker de spela intressanta, eller vad är det frågan om? Jag blir bara irriterad. Det är snobbigt och jobbigt. Faktum är att det känns som om de viskar. Men hallå: mejla istället om det inte är menat för alla att ta del av.
”Nu har det hänt!” Jaha, VAD har hänt? Kittlar det dig att inte alla vet vad ”det” är? Ökar det din popularitet tror du? Eller vad är syftet? Jag förstår faktiskt inte. Om du ändå har tänkt kommunicera inåt, kan du skriva dagbok istället.
”Bara en vecka kvar.” Jaså, säger du det. Då måste jag ju hänga här i en vecka för att få höra den spännande fortsättningen. Det är rena tortyren för en nyfikis som jag. Min sömn riskerar att rubbas. Jag kommer att försova mig. Då kan jag bli av med jobbet. Och det är ditt fel. Faktiskt.
”Imorgon bär det av.” Kul för dig. Själv ska jag till mataffären. Raden passar ju in på det med. Fasen vad cool jag kan verka genom att vara lite hemlig. Nä, du är inte en mer spännande person för att du inte säger VART du ska, bara lite mera ihålig.
Värst är de som skriver något gåtfullt och sen fullständigt ignorerar alla följdfrågor. Människor lär vara mer spännande om de inte avslöjar alltför mycket om sig själva. Jag har aldrig fattat hur det hänger ihop. Flacka fåordiga fraser gör, för mig, en människa fullständigt ointressant. Arrogant.
”Livet kan minsann vända snabbt.” och ”Tillvaron är full av överraskningar.”
You don’t say!
Håller med fullständigt!!Oftast är det de som inte själva brukar vara så aktiva att kommentera andras status heller....För den skull behöver man ju inte blotta hela sitt liv in i detalj.Nej fram för rakt på rödbetan och folk kan sluta spela "svårfångade"och verka intressanta(eller hur?)!
SvaraRaderaNä, man behöver inte tömma sig fullständigt för det. Lite ärlig och äkta kommunikation är gott nog! Kram på dig Lena
SvaraRaderaLustigt faktiskt! Allt det där har jag tänkt men inte satt ord på, trodde liksom att det bara var jag som reagerade så...Man känner sej utanför deras "mysiga kamratiliga insideklubb" och stänger sorgset av datorn...snyft. "Alla har vänner utom jag" -syndromet spinner loss som på beställning. ;D
SvaraRaderamenar KAMRATLIGA om någon undrar.
SvaraRaderaVi människor är rätt lika ändå. Det blir allt klarare för mig - att vi är en och samma på nåt vis. Tankar. Känslor.
SvaraRaderaNu känner jag i alla fall av kamratskapen genom era kommentarer. Tack för det! Varför snålar folk med kommentarer förresten? Den undran får jag rota i en ennan gång. Kram!