Tårarna rann utmed kinderna innan jag ens hade öppnat munnen. Blotta tanken på bedövning fick mig att skaka av rädsla. Sen kom yrseln, domningarna och paniken. VARFÖR SA DE INTE ATT MAN KUNDE FÅ LUGNANDE? Nålar är pyton men jag stålsatte mig – låg där och hyperventilerade med kritvita knogar och sprattlande ben. Phew! Det är inte rationellt. Men man känner det man känner. Jag vet att jag inte är ensam.
Vi människor lär vara förprogrammerade på att undvika fara. Det är sunt att ta till något av de tre f:en fight, flight eller fright. Slå ner tandläkaren skulle hjälpa mig föga, fly från lokalerna likaså. Kvar blev alternativ tre. Hulkade och utelämnad låg jag där medan de spolade rent och skar av en flik. Den tog jag sedan med till grannens katt.
Lider med dig....ajajajaj..Hoppas nu att det var värt att gå dit:)
SvaraRadera