Nittio ungdomar från tjugotvå olika länder har invaderat lilla Varberg. De har ett späckat program med volontärarbete om dagarna och show på kvällarna. I måndags pratade några av dem inför ettorna på naturestet. Fantastiskt inspirerande! Det kändes ganska mesigt att ta över efter att de hade lämnat klassrummet: ”EEEEhhh, please look at page sixty eight in your course book”. Torrare än så blir det inte, liksom.
Hela klassen blev inbjuden till tisdagens föreställning. Jag gick dit med mina döttrar. Flera elever var också på plats. Vilket drag! Nuförtiden blir jag ofta gråtmild när budskap som fred på jorden, behandla varandra lika och rädda planeten framförs genom musik och dans, speciellt när unga människor står på scen. Det går rakt in i mitt förtantade hjärta.
Idag, onsdag, kom en cool amerikan från Denver till teknisterna jag har i engelska. Han och hans kompanjon, Sofie från Alingsås (the potato city of Sweden som hon uttryckte det) kollade vad gruppen kände till om USA. Mängder med fakta rabblades upp. Up with Peolpe-hjältarna stack hål ”kunskaperna” när de frågade vilka av personerna i klassen som hade varit i USA. Ingen. Noll. Zero.
Stereotyper. Generaliseringar. ”Do polar bears walk in the streets of Stockholm?” Ungdomarna fick lite att tänka på. Vi kan jobba med likabehandlingsplaner och mänskliga rättigheter varje dag i skolan men bäst genomslag får resonemangen när det är unga coola människor som för debatt. The message comes through! Tack för tre mycket uppfriskande dagar.
UP WITH PEOPLE ROCKS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar