Fantastiska människor, perfekt väder, underbara upplevelser och en nostalgisk Katrine på det. Detta nu gör mig rörd till tårar. Livet är så fint att det gör ont. Det går inte att ta på, inte att beskriva utan bara fyller mitt väsen till bredden.
Vi har badat i vattenfallen där jag och D en gång svalkat oss varma. Vi har packat rikligt med mat och dryck för heldagar pa stranden. Vi har dragit från fest till fest och från krog till krog. Vi har varit på semester i semestern till ön Bohol och i Cebu City. Och vi har dykt.
Hjärtat gör ett extra skutt när vi är nere alla fyra och barnen ser något för första gången: Lionfish, turtles, boxfish, nudibransh, seasnakes, sardines... Sardinerna kommer i gigantsika stim. Det kan blir mörkt som ett nattdyk när de drar förbi. 28-gradigt vattnet sköljer över oss när dykbåten jobbar sig tillbaks till stranden genom vågorna. Stämningen. Dofterna. Ljuden.
Det är gott att leva!
Dina tjejer har de bästa lärarna i pappa instruktör och mamma divemaster. JAG VET! :-)
SvaraRaderaHelt underbart med de stunder i livet som gör livet så himla värt att leva!Tänk alla de människor som rusar genom livet utan att uppskatta små gyllene ögonblick och dessutom värdesätta dem!
SvaraRaderaTack Maria! Vi ringar in dem, en förälder framför och en bakom, å så får de hänga mellan oss och revet.
SvaraRaderaOch Lena, tack för dina kloka ord!