Muta

Jag blir överlycklig av minsta blyertspenna från bokmässan. Med lite tur kommer man över nån gratisbok och det händer att jag tar två godisar i varje monter. Jag känner mig en aning kleptomanisk men gratis är gott. När man väl är man ute på äventyr så gäller det att passa på. Det är nämligen tämligen sällsynt att lärare åker på kurs, studiebesök och liknande. Därför är det en bonus om allt klaffar när man väl får chansen.

För att kunna vara borta några timmar behöver man slita lite extra för det inte ska märkas så mycket. Lektioner bör inte ställas in. Nu kanske någon undrar varför jag inte bara säger till en vikarie. Undra på! Det händer att en, inte sällan överbelastad heltidsarbetande, kollega rycker in som hjälpare. Vi vill ju unna varandra lite vardagsflärd.

I onsdags var det min tur: ”Jajjamensan – det fixar jag! Inga problem! Du hjälper mig en annan gång.” Visst! Det var ju bara det att jag hade: trehundratolv nationella prov att rätta, åkt som en skottspole mellan mina två jobb, tagit hand om Up With People-människor och kommit hem till mitt kök när jag kom på det. S H I T! Mission NOT completed. Glömt. Borta. Väck.

Idag fick en försummad klass en burk pepparkakor. Några fantastiska kollegor fick choklad att mumsa på i sitt arbetsrum. Det hade kommit en liten ängel som flugit in i salen och hjälpt eleverna tillrätta. Mina arbetskamrater var vänliga mot mig när vi sågs. Phew! Tänk om de hade gett mig "the evil eye" - jag som redan kände mig låg. Nä, de visade förståelse. Nu känns det lent inuti igen. Tack!